Miles Davis fick frågan varför han inte spelade de underbara balladerna längre. ”Because I love them too much,” svarade Miles. Och jag tänker förstås på jympan igen. Friskis&Svettis håller på att älska ihjäl den.

Du vet det där med att kärleken är som en fågel i din hand. Håller du för hårt klämmer du den till döds. Öppnar du handen helt flyger den iväg.

I hundra år var Friskis&Svettis och jympa samma sak. Fatta vilken identitetskris det blev när man försökte ta in andra träningsformer. Den yttrade sig som till hälften nya pass på schemat. Jympan fanns med i allt. Där fanns ryggjympa, brädjympa, trasseljympa, vattenjympa och styrkejympa. När spinningen gjorde entré i Friskis&Svettis ingick det ett slags armhävningar i passet. Folk hängde som spottloskar över styrena.

Allt den där klängandet vid jympan som en snuttefilt var inte bra för någon. Ändå hade det inte gått att göra annorlunda. Jympan går inte att släppa. Den ska inte släppas. Fast det är okej att skratta åt ångesten över förändringen i backspegeln.

Nu har vi äntligen kommit dithän att vi renodlar våra träningsformer. Vi försöker inte längre klämma in lite jympa på en cykelsadel. Vi gör inte en jympauppvärmning på ett skivstångspass. Vi klarar hela pass utan att hålla takten en enda gång. Och jympan har fått sitt eget renodlingsprojekt Mer jympa i jympan. Den av självförtroendekris drabbade gammeljympan ska inte försöka bli ball genom att ta in en massa rörelser från passen med massor av teknik men helt utan taktkänsla.

Men än är vi inte framme vid ett hälsosamt förhållande till originalet. Av välvilja mot den träningsform som personifierade oss för 100 år sedan och av rädsla för att den ska dö, gödslar vi med den. Var du än tittar i schemat så nog finns det ett medelpass att flaxa runt på.

Är de fulla? Och nu tänker jag inte på schemaläggarna, utan på passen. Nej, mycket ofta finns det gott om plats på jympapassen. Alltför gott om plats.

Så vad bör vi göra? Jo, vi bör ge jympan den kärlek den förtjänar. Vi bör göra den exklusivare igen. Vi bör sätta den på piedestal och visa hur stolta vi är över den här unika träningsformen som bara kan upplevas på riktigt på Friskis&Svettis.

Skär ner på jympapassen. Fortsätt satsa på att utveckla våra ledare. Tvinga oss att vara fantastiska eller börja leda spinning. Älska jympan på riktigt som Miles Davis gjorde med sina ballader och håll på det goda lite grann. När balladen väl kommer ska den knäcka den värste skeptikern.

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

4 kommentarer till Ta bort lite för att vi älskar så mycket

  1. L skriver:

    Det här är något jag har tänkt ganska mycket på. Eller, snarare varför kvaliteten på jympan är så ojämn när alla genomgår samma utbildning och även blir ledaruppföljda efter ungefär samma mall (så vitt jag vet). Jympan är min stora träningskärlek och jag har gått på medelpass som har varit hela veckans höjdpunkt-bra, men jag har också varit på pass där jag inte ens har stått ut att stanna tills det är slut. Och, till största delen, på pass som har varit någonstans däremellan. Men jag förundras över hur två pass som heter exakt samma sak i schemat kan ge två så fundamentalt olika upplevelser. Den första kategorins pass behöver inte utvecklas eller förbättras. Går det ens att identifiera vad som bringar lycklig magi till ett pass? Och känner den generella motionären igen lycklig magi när den ser den? En av föreningarna jag brukar träna i hade i höstas att motionärerna fick rösta på låtar från terminens pass som skulle sättas samman till ett avslutningspass. Jag var inte där då, men gick på avslutningspasset, och jag förvånades över att de inte hade valt bättre låtar. Nyligen var jag också på ett pass som jag tyckte var ett av de sämre jag varit på, men jag hörde tre motionärer berömma ledaren när jag gick. Så hur subjektivt eller objektivt är det egentligen vad som är bra jympa?

  2. Jympajesus skriver:

    Ja, hur subjektivt är det? vet inte, men vill tro att det inte är helt och hållet subjektivt. Vill tro att det finns ingredienser som måste finnas med för att det ska bli bra jympa (och inte gympa). Har skissat på ett inlägg om vilka dessa ingredienser är men har tvekat p g a risken för självförhärligande tolkning. 😉

  3. L skriver:

    Ja. Jag vill tro att motionärerna som berömde det mindre bra passet var oerfarna och/eller vilseledda. Och det här är helt rätt forum för att vara självförhärligande. 😉 Jag skulle åtminstone gärna vilja läsa ett sådant inlägg. Och min följdfråga innan jag ens har sett det blir, tar ledaruppföljarna verkligen fasta på dessa beståndsdelar?

  4. Jympajesus skriver:

    Glad att du uppmuntrar ett eventuellt självförhärligande (även om man nog ska se upp med den driften ;-)). Uppföljningen har alltid varit av svajig kvalitet. Trots att jag nog tror att det aldrig varit fel på intentionerna med den eller på utbildningen. Problemet är och har alltid varit att det är människor som ska utföra och ta emot uppföljning. Det är (jag har skrivit om det här också, kom jag precis nu på) en grannlaga uppgift, ett avancerat samtal och ett känsligt möte. Det kräver mognad från uppföljaren eller åtminstone stor skicklighet. I dag skulle jag säga att uppföljningen handlar om att ställa frågan ”vad kan jag hjälpa dig med”. Och jag tror inte att just de aspekter jag har skissat på tas upp under det här svåra samtalet mer än ibland. (Undrar om jag inte snuddade vid lite självförhärligande där igen.)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.