Volymen ska upp
Rött är fint. När passet öser på och allt känns som ett stort och varmt party lyser örat rött.
Alla kan Men alla vill inte.
Jympan är för många, bara man inte skrämmer bort folk med krångel och armvift. Annars kan varenda kotte gå loss och glömma bort sitt ego en stund.
satsa på människorna
Den skillnad som vi i Friskis&Svettis har möjlighet att bygga på är människorna, deras kunskap, passion, förmåga och värderingar. Satsa på människorna, så kommer kvaliteten.
Jympaupplevelsen Friskis&Svettis själ
Jympan var det första uttrycket för Friskis&Svettis idé om träning och gemenskap. Den kan fortfarande vara vårt mest unika erbjudande om vi vårdar den klokt och lekfullt.
Jympajesus predikar
Kanske kan man säga att Jympajesus är en besserwisser. Själv anser han att han debatterar viktiga frågor i sekten.
Facebook
Nyhetsbrev
RSS
Twitter
Du är så klok Mats, men denna gång är jag osäker på om jag håller med dig. Du har naturligtvis en poäng att avsändaren av tacket är lite oklart, men jag anser vi ska tacka mer än vi gör. Som funktionär inom F&S är vi så klart medlemmar som alla andra, men har tagit på oss en större roll för att hålla ”båten flytande”.
Vi måste enligt mig bli bättre på att visa vår uppskattning med det jobb våra funktionärer lägger ner. På samma gång ska vi funktionärer vara tacksamma för att vi har medlemmar som väljer att träna hos oss och ställa upp på alla våra infall.
Tyvärr finns det föreningar (både hos oss på F&S och hos andra idrotter) som tar funktionärerna för givet och de föreningar kommer få jobbigt på lite längre sikt nu när inställning till ”frivillighet” börjar förändras.
Jag tror tror dock starkt på F&S-modellen och är gärna med och bygger vidare på den.
Vill även som avslutning tacka dig Mats för att du delar med dig av dina insiktsfulla och tänkvärda tankar, detta tack har en tydlig avsändare.
Jag gillar förstås att du tycker jag är klok och att du tackar mig. 😉
Jag tror jag ska utveckla det här resonemanget i ett inlägg till snart.
För frågan kvarstår för mig: Vem är ”vi” och är dem vi tackar inte ”vi”?
Du har en poäng här (eller egentligen flera, men ”du har en poäng” börjar kännas som ett fast uttryck), framför allt i det att det är oklart vem som är ”vi”. Hade Friskis varit ett företag hade ”vi” väl här varit ledningen, eller ägarna, som tackar sina anställda, väl vetande att även om de själva är de som leder/äger företaget så är det inte de som gör jobbet som krävs för att företaget skall gå runt. När det är en förening, och dessutom en som finns på flera orter, blir det lite luddigare. Är det styrelsen som tackar? Är det medlemmarna? Och om det är medlemmarna, vet de överhuvudtaget om att de tackar (det är ju knappast de som låtit trycka affischen). And what about Friskis i Göteborg, Malmö, Skellefteå?
Samtidigt tycker jag att du problematiserar lite för problematiserandets skull. Jag tycker att det är ett samhällsproblem att vi tackar för LITE snarare än för mycket, och för mig blir resonemanget ”skall jag ha tack för att jag gör mitt ideella jobb” lite som resonemanget ”jag ger inte pengar till välgörenhet för det är att vara nedlåtande mot de som är fattigare än jag och insinuera att de skulle behöva mig osv. skitsamma om de dör av svält”. Jag föreslår att affischen sätts upp lite här och där, så att tolkningsutrymmet i den diffusa texten utnyttjas. I funktionärsrummet (”tack funktionärer och ledare från Friskis som förening inklusive alla medlemmar för att ni engagerar er, för annars skulle det inte bli några pass”), vid entrén (”tack medlemmar från Friskis som förening inklusive funktionärer och ledning för att ni vill ha oss och kommer på passen så att funktionärerna får ett utrymme att ha en kul hobby och ledarna får odla sitt ego lite och så att vi kan göra kul träning tillsammans”), hos städet (”tack för att ni håller undan så att vi inte behöver gympa i drivor av skräp”) osv. Det skall tilläggas att jag som medlem (jo, jag råkar ju faktiskt vara medlem för närvarande p.g.a. att jag bott borta en del under året) känner mig både som det tackande ”vi” och det tackade ”vi”, beroende på vart tacket riktas. Jag ÄR tacksam mot ledare som engagerar sig (jag vet mycket väl vad det kräver av tid och energi) samtidigt som jag anser att ledning/styrelse/etc. skall ha vett att förstå att det är medlemmarna som skapar dem och inte tvärt om, d.v.s. att de har något att tacka för (detta är väldigt aktuellt i mitt hemsammanhang, där jag väl upplever att ledningen har lite problem på den fronten). Det är väl relaterat till om jag upplever att jag får något, helt enkelt. Samtidigt finns det få saker som provocerar mig så mycket som attityden att ”du skall ha vett att vara tacksam” (en attityd som av någon anledning kommer från personer som inte har givit en speciellt mycket alls).
Ser fram emot vidare dissektion av den här frågan; tack på förhand.
Tack A. för reaktion och tid. Du citerar mig dock inte helt korrekt. För mig ger din lilla ändring en betydelseglidning. Tror att det är därför jag inte kan följa resonemanget om att ge till välgörenhet. Om jag skänker pengar tar jag gärna emot ett tack. Vilket jag också gör som ideell i F&S. Frågan är bara vem som ska tacka mig. Den måste ha en djupt känd anledning. Vilket även en föreningsledning kan ha. Fast då är jag nyfiken på självbilden.
Det är många som behöver ett varmt tack. Och för mig är det minst lika viktigt att det kommer från hjärta och känns ärligt.
En ledare som betyder mycket för mig får både tack och presenter. Tack ger jag betydligt oftare än presenter. Mina medmotionärer har jag svårare att tacka även om det betyder mycket. Ibland tackar vi varandra för bra pass i omklädningsrummet (men jag går aldrig in på herrarnas med tack som motivering).
Skamset inser jag att jag alltför sällan har anledning att prata med värdar och receptionister för att visa min uppskattning. Har varken förklaring eller ursäkt men visst ska jag tänka på det.
Och nu har jag fått två tack till: ett från den mystiska föreningen och ett från verksamhetschefen. Jag gör mig redo att filosofera mera om vem som är föreningen och vem som ska tacka vem och varför.