Tacken haglar

Vem är det som tackar mig, frågade jag i förra inlägget här i min lilla nördblogg. Jag undrade vem som stod bakom tacket när jag läste affischen i funktionärsrummet på City förra veckan. Där fanns nämligen ingen avsändare och det är väl ändå ovanligt? I det här fallet räknade tydligen den hemlige avsändaren med att mottagaren skulle förstå vem som tackade ändå.

Och det är klart jag förstod, men jag tycker också att det är roligt och intressant att fundera över varför det är så självklart. För jag tycker inte att det är så självklart.

I rummet fanns också en ung man liggandes på soffan. Av lukten att döma hade den unge mannen massiva gasbildningar. Men det är en annan historia.

Ibland används ordet ”föreningen” när vi pratar om den här undanglidande rackaren som ger oss funkisar gåvor. Det är föreningen som gör saker, bjuder in till evenemang och tackar. Men vem är det? Är det inte alla vi medlemmar? Jo, men några är enligt min tolkning av språket runt tackande och givande mer förening än andra. Jag kan däremot inte komma på när jag själv haft anledning att kalla mig ”föreningen”. Gjorde jag möjligen det när jag var verksamhetsledare i Friskis&Svettis Jönköping? Tror inte det.

Är det någon slags hierarki? Ja, det tror jag. Vi är så vana att inordna oss i hierarkier att vi inte märker när vi gör det. Automatiskt låter vi andra bestämma över oss eller så bestämmer vi över andra så fort vi halkat in i en hierarki.

I vår hierarki på Friskis&Svettis hittar vi styrelse och anställda (inte all personal, dock) högst upp. Sen kommer ledare och instruktörer. Längst ner finns värdarna och strax ovanför dem, medlemmar utan funkisuppdrag, d v s det stora flertalet.

Eller vad säger du? Ser du en annan ordning? Måste det överallt och alltid bli en hierarkisk konstruktion? Vad tror du?

Kan man se det så här: Medlemmar i en förening har behov och ber då några andra människor i föreningen ta ansvar för vissa funktioner. När de funktionerna blir så omfattande att man inte mäktar med dem på ideell basis, då anställer medlemmarna ett antal människor som mot betalning utför de sysslor som måste till för att helheten ska funka.

Det är alltså medlemmarnas önskemål som styr utvecklingen. De som får medlemmarnas förtroende styr inte, om det inte är just att styra utvecklingen de får förtroende att göra. Men även om det är så, att vi medlemmar ger några ansvaret att utveckla och leda, förklarar det inte utvecklandet av den hierarki där tacket kommer uppifrån utan avsändare. Jag tycker inte heller det förklarar användandet av ordet ”föreningen” i tacksammanhang. Jag vet fortfarande inte vem ”föreningen” är om det inte är medlemmarna. Är det något annat, så skriv det! Säg det!

De två nya tack jag har fått sedan sist saknar inte avsändare. Det ena kom i form av ett presentkort i sportaffär. Avsändare var föreningen Friskis&Svettis Stockholm, som jag i det här fallet tolkar som styrelse och kansli och undrar varför det inte framgår. De har säkert medlemmarna med sig på den gåvan men medlemmarna vet inte om att de är givmilda till jul. Men det är nog okej. Medlemmarna älskar ju oss som gör en massa jobb åt dem.

Det andra tacket kom från verksamhetschefen. Det vet jag, för det stod Henrik, och jag vet vem han är. Lite i alla fall. Undrar om han kallar sig ”föreningen” ibland.