I  många år har jag skitit högaktningsfullt i de idéer om pulsar som vi ledare får oss till livs från välmenande utbildare och Lufare. Jag har inte gjort det för att vara emot och för att jag har svårt för auktoriteter (låter inte helt övertygande, hör jag) utan för att jag velat skapa fritt och testa vad man kan göra på jympagolvet. Inte så att jag ser mig som ett geni (även om många andra gör det), utan mer som ett barn som behöver leka och tror att folk tycker att det är kul.

Mitt motstånd mot att pulsa har aldrig ställt till problem i jympaverkligheten, bara på teoretisk och administrativ nivå. Varje gång jag har kört ett inspirationspass har jag nämligen avkrävts en låtlista med pulsar, vilket gjort att jag tvingats lyssna igenom passet igen, räkna och skriva in. Den enda meningen jag kan se med det jobbet är att min pulslista möjligen kan provocera vän av ordning eller inspirera och öppna dörrar för alla med samma leklust (eller auktoritetsproblem) som jag har.

I början av mitt liv som jympaledare startade jag alla pass i 108-114. Som en maskin utan hjärna traskade jag igång varenda pass på samma sätt som alla andra gjorde enligt rekommendationen på den tiden. Boring, som vår femåring kläcker ur sig på ett tämligen irriterande sätt. Men i det här sammanhanget stödjer jag den där jobbiga boring-attityden. Vi har alla en femåring inom oss. Ta fram hen!

Om du är en vän av ordning, förlåt om jag retar dig, men sanningen är att den ledstång som pulsrekommendationerna utgör hämmar dig mer än hjälper dig. Nej, det ger mig trygghet, kanske du invänder. Herregud, du känner väl om det går för fort eller för långsamt? Du är ingen robot. Vem bryr sig om pulsar så länge passet funkar? Och så länge passet känns fräscht och det finns utrymme för fantasi och överraskningar? Befria dig från pulsbojan! Känn dig fri att dundra på med dina experiment!

Amen.

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

2 kommentarer till Pulsar som hämmar

  1. Miss F skriver:

    Vet du, jag tycker att du har rätt, för en erfaren ledare. Då har man känslan och kan förlita sig på den. Men, som ny ledare tycker jag att man ska följa pulsarna, för att passet inte ska bli ”mishmash”.
    Som uppföljare i bl.a. aerobics räknar jag aldrig pulsar. Varför liksom? Är det tok på tempot och det inte fungerar, då känner jag in det. Annars är det ledarskapet som är i fokus och lite annat som ledaren har önskat. Pulsar är inte i fokus då jag följer upp!
    Måste snart komma på ditt pass känner jag 🙂

  2. Jympajesus skriver:

    He he, klart jag kollar pulsen men säg inget om det! Känner först, kollar sen. Det vore ju skitkul om du gjorde visit på passet. Det är rätt speciellt nu, lågmält liksom, trots volymratten i botten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.