På tal om kroppar

Så här lyder vår verksamhetsidé: Friskis&Svettis ska erbjuda lustfylld, lättillgänglig träning av hög kvalitet för alla.

Jag tycker den är bra. Varje ord kan diskuteras och det tycker jag att vi ska göra men jag tycker den är bra ändå. Dels just därför att den berör oss så pass mycket att vi kan ifrågasätta den millimeter för millimeter, dels för att den tydligt säger vad vi ska göra.

Ovanpå verksamhetsidén kan vi ha visioner. Och det har vi. Vi tänker oss en värld där människor ler när de tänker på träning.

Träning är alltså en positiv upplevelse, precis som det ska vara enligt vår verksamhetsidé.

Vi brukar också prata om vårt ändamål, att få så många som möjligt att röra på sig, och det är väl bra men jag kan ju inte borra i varenda jäkla grej, eller hur? Värderingarna är intressantare d v s vad som utmärker oss när vi agerar enligt verksamhetsidén. Vad vi anser om olika saker i livet kommer fram i vårt handlande, inklusive hur vi leder, pratar om träning, säljer kort, guidar i utbudet och beter oss i största allmänhet.

Låt mig stanna ett tag vid våra värderingar kring kroppen, våra kroppar, min kropp, din kropp och alla andras. Hur ska vi ha det med synen på kroppen?

Det viktigaste, tror jag, är att vi är jääääääävligt försiktiga. Jag kan faktiskt inte förstå varför vi ska prata om kroppar över huvud taget. Annat än om hur de fungerar och hur de funkar ihop med våra själar (flummigt samlingsord för hur vi mår på olika plan, men du fattar). Så fort vi börjar beskriva olika kroppar utifrån hur människor ser ut är vi på tunn is.

”Våra kroppar är byggda för rörelse. När vi rör oss mår vi bra. Men om vi ska röra oss regelbundet måste det vara roligt.”

Jag gillar den harangen! Dramatisera den i evighet med humor och värme och utan skymten av en pekpinne och vi är hemma.

Amen