En hyllning till det min fotograf gör och art director gjorde

När jag var anställd på Riks hade vi en mikroskopisk budget till marknadsföring. Jag (copywriter) och Tobias (Peterson, art director) fick prioritera hårt.

När vi för ett antal år sedan försökte komma på hur vi skulle få mest valuta för pengarna när det gäller våra bilder tog vi ett strategiskt beslut: Vi skulle försöka fota träningsbilder som byggde vårt varumärke också, inte bara redovisade träning.

Min erfarenhet från att fotografera träning var då att det var rätt hopplöst att göra träningsupplevelsen rättvisa. Visst man kan dokumentera rakt av hur verkligheten ter sig och jag kan förstå behovet av att visa hur ett freaking cirkelfyspass faktiskt ser ut, men ändå: man borde kunna göra mer. Tänkte vi.

Och det här var ändå innan den stora träningsexplosionen som kom bara några år senare, den som i mina ögon ännu mer slätade ut all träningsfotografering till att se i stort sett likadan ut oavsett avsändare. Där var människor i träningskläder i träningssituation med stora påklistrade leenden. Ingen svett, ingen verklighet, inga försök att göra något som var lite mer intressant.

Det var det Tobias och jag ville göra, lite intressantare träningsbilder.

Vi bestämde oss för att bryta mot tre regler: 1 Alltid ett leende 2 Träningskläder 3 Realistisk (nåja) träningssituation. Vi ville alltså ha: 1 Även allvarliga människor 2 Civila kläder 3 Smått surrealistiska träningssituationer.

Vi tycker att vi tillsammans med fotograf Alvreten lyckades ganska bra med våra ambitioner att visa upp ett intressantare Friskis&Svettis. För väldigt lite pengar, dessutom.

Som en slags avrundning på Riks-eran och ett avstamp för nya spännande projekt med fotograf Alvreten (och varje Friskis&Svettis som vill ha mer), länkar jag stolt till den Alvreten-film som ingår i badrumsinredningsföretaget Aspens kommunikationshelhet, nominerad till Svenska Designpriset 2014 tillsammans med reklambyrån NY.