När jag var anställd på Riks hade vi en mikroskopisk budget till marknadsföring. Jag (copywriter) och Tobias (Peterson, art director) fick prioritera hårt.

När vi för ett antal år sedan försökte komma på hur vi skulle få mest valuta för pengarna när det gäller våra bilder tog vi ett strategiskt beslut: Vi skulle försöka fota träningsbilder som byggde vårt varumärke också, inte bara redovisade träning.

Min erfarenhet från att fotografera träning var då att det var rätt hopplöst att göra träningsupplevelsen rättvisa. Visst man kan dokumentera rakt av hur verkligheten ter sig och jag kan förstå behovet av att visa hur ett freaking cirkelfyspass faktiskt ser ut, men ändå: man borde kunna göra mer. Tänkte vi.

Och det här var ändå innan den stora träningsexplosionen som kom bara några år senare, den som i mina ögon ännu mer slätade ut all träningsfotografering till att se i stort sett likadan ut oavsett avsändare. Där var människor i träningskläder i träningssituation med stora påklistrade leenden. Ingen svett, ingen verklighet, inga försök att göra något som var lite mer intressant.

Det var det Tobias och jag ville göra, lite intressantare träningsbilder.

Vi bestämde oss för att bryta mot tre regler: 1 Alltid ett leende 2 Träningskläder 3 Realistisk (nåja) träningssituation. Vi ville alltså ha: 1 Även allvarliga människor 2 Civila kläder 3 Smått surrealistiska träningssituationer.

Vi tycker att vi tillsammans med fotograf Alvreten lyckades ganska bra med våra ambitioner att visa upp ett intressantare Friskis&Svettis. För väldigt lite pengar, dessutom.

Som en slags avrundning på Riks-eran och ett avstamp för nya spännande projekt med fotograf Alvreten (och varje Friskis&Svettis som vill ha mer), länkar jag stolt till den Alvreten-film som ingår i badrumsinredningsföretaget Aspens kommunikationshelhet, nominerad till Svenska Designpriset 2014 tillsammans med reklambyrån NY.

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

2 kommentarer till En hyllning till det min fotograf gör och art director gjorde

  1. MarveW skriver:

    Ekonomin kan jag förstås inte bedöma och jag har inte heller analyserat era resultat i detalj. Däremot har jag upplevt resultatet och det har varit angenämt. Riktigt bra jobb! Ni har nått fram.

  2. Jympajesus skriver:

    Tack! När du skriver ”resultat”, menar du vad kommunikationen har gett i form av nya medlemmar?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.