Eldsjälarnas kamp, del 2

Mailväxlingen mellan mig och Rebecca i Trelleborg går in på andra dagen. 

Eldsjälsbrev nr 2

Hej Rebecca,

Tack för ditt svar. Läste med förvåning din beskrivning av hur besluten tas i föreningen . Har det alltså inte hänt mer sen jag snubblade omkring i förvirrade beslutsgångar i början av 90-talet?

Men någon fördel måste det väl vara med att driva föreningen på eldsjälsvis? Även om ni har en anställd på 25 procent? Fast vi har ju hört om problemet med att alla förväntar sig att den som har betalt ska jobba mest? Har man en anställd är det hen som ska göra jobbet, resonerar man. Det sägs slita hårt på verksamhetsledare, kanske mest i mindre föreningar som inte har råd med ett helt gäng avlönade på kontoret. Men det problemet borde man väl kunna planera bort? Eller blir alla slitna i stället?

Hur eldig måste man vara för att betraktas som eldsjäl? Måste man alltid ställa upp på allt? Har man en åsikt om allt? Blir ni sura på de ideella krafter som inte är lika eldigt pådrivande som dem som brinner mest?

Med hetta
Jympajesus

Svar brev nr 2

Hej JJ,

Jag började fundera på vad som egentligen menas med eldsjäl, googlade och fick till svar:

”Eldsjäl är en person som brinner för något. Eldsjälen jobbar ofta ideellt för en ideell förening eller för en egen sak och anser att något är såpass viktigt att det är värt att lägga ner sin tid och sitt liv för att förbättra eller jobba med det.”

Hur blev jag en eldsjäl? För det är jag! Jag vet att det började med tanken ”en medlem- en röst”, att här är ett ställe där alla får vara med, där du kan arbeta hur mycket eller lite du vill, bara du gör det för föreningens bästa. Lite socialiststat, kibbutz eller sovchos, gillade det och hängde på. Kanske något nedärvt genetiskt som gav genklang.

Vi är ett bra gäng med olika ansvarområden, eldsjälar som sköter allt från klädbeställning, medlemsregister till schemaläggning. De utan erfarenhet från ideell verksamhet skriker högt, vill ha extra ersättning när arbetsuppgifterna hopar sig, och styrelsen godkänner. Där är vår springande punkt. Avsaknad av lust inför uppgiften och krav på ersättning. Och styrelsen köper detta.

Vad som sliter på eldsjälar är ignorans, intolerans och orättvisor. Med hjälp av Friskis&Svettis värderingar kan vi hitta fokus, men önskvärt vore med en kraft, typ Nikes logga, en svosch som tar oss med storm, lyfter oss och ger oss fart. Jag ser gärna att denna kraft ska finnas i styrelsen med implementering i föreningen och fortplantning bland medlemmar.

Är det för mycket begärt?

Rebecca