Eldsjälsbrev nr 4
Hej Rebecca,
Jag tycker du är modig som är så rak med hur du upplever läget i er förening. Du riskerar att få kritik, gör du inte?

Och vad händer nu när vi närmar oss ett generationsskifte på eldsjälsnivån? De som var med när Friskis&Svettis startade på orten och har varit drivande, både som ideella och anställda, vad händer när de går i pension? Tror du att det kommer bli svårt för eldsjälar att stiga åt sidan? Hur hedrar vi våra eldsjälar?

Det finns ju dem som säger att de äldre eldsjälarna riskerar att stelna, att de tappar förmågan att känna av sin samtid och utveckla Friskis&Svettis på ett sätt som tar oss vidare på ett bra sätt. Vad tror du?

Med låga
Jympajesus

Svar på brev nr 4
Hej JJ,
Ja, hur blev det så här? Med själlösa eldsjälar i styrelser, en osynlig vision och en otydlig organisation. Så känner jag.

Trenden att vi betalar för tjänster är stark i den här föreningen vilket leder till att eldsjälarna slocknar, för att allt för många förväntar sig att ”fixar-Malte” sköter ruljangsen, hon har ju betalt, varför ska jag lägga ner tid, detta är inte viktigt för mig. När de tankarna fastnar är vi på fel väg, då missar vi vad som är viktigt, varför vi började lägga ner tid på detta.

Hur tar man sig vidare, hur rekryterar vi nya eldsjälar, går det? Enklast är att låta var och en få möjlighet att påverka, hitta känslan som gjorde att jag blev en eldsjäl, få den enskilde att inse att jag har en möjlighet att påverka och att engagemanget är obegränsat, gärna på livstid, så länge det är för föreningens bästa.

Så här tänker jag.
Rebecca

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

4 kommentarer till Eldsjälarnas kamp, del 4

  1. Anna skriver:

    Det här är så bra! Så viktigt! Så fascinerande och samtidigt lite skrämmande.

    Själv är jag en anställd eldsjäl (det måste väl vara möjligt det med?) i en halvstor förening. Jag brinner i mitt arbete och vid sidan av det. Om det nu ens är någon skillnad där emellan. Jag brinner avlönat i och för den organisation som föreningen faktiskt är med sina sju anställda och 200 oavlönade funktionärer. Och så brinner jag i mitt engagemang, på min fritid, när jag tänker, andas och lever Friskis. Jag eldar utav bara sjutton i hopp om att elden ska sprida sig och att de ideella krafternas glöd inte ska slockna. Och till det går det åt många tändstickor, vill jag lova.

    Väntar med spänning på att mailväxlingen fortsätter.

  2. Jympajesus skriver:

    Rebecca och jag säger tack! Tror jag törs svara för Rebecca och säga att vi förstår precis. Sista i morgon.

  3. Terese skriver:

    Åhh håller med Anna!! Detta är galet bra! 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.