Var det bättre förr, Margaretha?

När man nått en viss ålder, oklart vilken, är det farligt att säga saker som kan tolkas som att man anser att något var bättre förr. Man sorteras in bland de buttra gubbar och gummor som tycker att ALLT var bättre förr.
Jag förstår den sorteringsmekanismen, men jag tar risken och ämnar undersöka (helt ovetenskapligt) om det faktiskt finns något som var bättre förr i Friskis&Svettis.

Mer originella
För att komma närmare sanningen om ”förr” stämde jag träff med Margareta Mellner, i dag styrelseledamot i Friskis&Svettis Lidingö och en av de tiotalet eldsjälar som tillsammans med Johan Holmsäter fick fart på idén om Friskis&Svettis för 36 år sedan.
Jag frågar Margareta om det var bättre då.
– Vi jobbade bättre med Friskis-delen, det vill säga anpassade träningsformer för människor som behöver komma vidare efter sin rehab-träning.
Margareta tvekar ett tag innan hon lägger till ytterligare en sak.
– Vi var utmanare 1978. Man kanske inte kan vara trendsättare i 36 år men jag önskar att vi var djärvare och mer kreativa. Det känns som om vi kollar runt i världen och kopierar koncepten. Vi gör det lite på vårt sätt men jag önskar att vi var mer originella.

Inga roliga ställen
Margaretha tränade med Stockholms Studenters IF i slutet av sjuttiotalet. Många gjorde det trots att de inte var studenter längre. Det fanns inga roliga ställen att träna på i Stockholm.
Margaretha var sjukgymnast sedan 8 år och jobbade inom företagshälsovården. På SSIF träffade hon Johan Holmsäter som ledde Svettis. Under sin studietid hade Johan fått smeknamnet Svettis av sina svenska och norska kompisar på ETH och Universitetet i Zurich. När han kom hem fick hans pass hetta samma sak.
– Johan hade en idé och hade fått mitt namn av en gemensam bekant, Christian Kaijser, min chef på Oxens Företagshälsovård.
Christian visste att Margaretha hade en idé som kompletterade Johans.
– Min idé var att starta träning för människor som inte visste hur de skulle komma vidare efter rehab-behandlingen. Johans idé var bryggan mellan den anpassade träningen och den vanliga motionsträningen. Han hade träningsformen som skulle göra övergången möjlig.

Pionjärerna
Christian Kaijser presenterade sedan Johan och Margaretha för Saléns personalchef, vilket ledde till att Saléns idrottsförening lånade ut lokalen mot att alla anställda fick träna med Friskis&Svettis.
Johan fick med sig 7-8 eldsjälar som bildade styrelse samt några ledare från SSIF och därmed var Friskis&Svettis igång.
Första passet för de anställda, det som skulle bli ett roligt introduktionspass för medarbetarna på Saléns, blev en flopp. Det kom bara en deltagare.
Ändå blev passet legendariskt. Motionären hette Valter Axelson och var överingenjör på Saléns. Valter, då 57, blev direkt engagerad i Friskis&Svettis, både i uppbyggnaden av föreningen och som jympaledare.
Valter ledde sitt sista seniorpass i Friskis&Svettis Täby som 83-åring. ”Bäst att sluta innan man trillar av pinn här i mitten, ” sa Valter vid avtackningen efteråt. Jag var där.
Hans magövningar fick mina magmuskler att blöda. ”Byt övning nu gubbe,” tänkte jag. Man vill liksom inte ge sig för en 80-plussare.

Ansvar och hållbarhet
Jag frågar vad Margaretha tyckte var viktigast vid starten 1978. Hon lyfter fram en grundvärdering och en mer praktisk fråga.
– Först och främst vårt budskap om att individen måste ta eget ansvar för sin träning. Bara då blir träningen hållbar i längden. Det andra var att vi lyckades samla kompetens i styrelsen. Eftersom vi inte hade några pengar var ideella krafter vår chans att få kunskap inom till exempel nätverkande, ekonomi och marknadsföring.

Tvungna vara kreativa
Trots det svala intresset för premiärpasset blev Friskis&Svettis snabbt uppmärksammat, mycket tack vare den stora ”Massmotionsdemonstrationen” som Holmsäter organiserade den 26 april 1978, det vill säga innan föreningen kom igång.
Johan var ansvarig idrottslärare för Stockholms högskolor och Universitet. Sedan en tid tillbaka hade han argumenterat för att studenterna skulle få en egen stor motionsanläggning. Nu jäklar skulle han få genomslag för sina krav! Han såg det som sin avskedspresent till studentidrotten.
Ett tusental studenter gick genom stan med sjukhussängar och droppflaskor. På Sergels Torg framför Kulturhuset avslutades det hela med en jympademonstration som ledde till långa inslag både i Rapport och Aktuellt. Nyheten fyllde även framsidan på DN.

Kö på trottoaren
Johan fick som han ville. Kort efteråt byggdes studenternas Aktiverum ute i Frescati. Men uppmärksamheten gav också den medvind som behövdes för att sprida idén om Friskis&Svettis och bygga upp en organisation.
Den första styrelsen bildades av Johan, Christian Kaijser, Margaretha Mellner och sju (!) personer till (se nedan).
– Snöresor på Birger Jarlsgatan, tidens ballaste skidresebyrå, där Johan hade varit reseledare, sålde våra medlemskort. Kön ringlade ända bort till Stureplan.

Noll pengar, mycket kreativitet
Termin två hade Friskis&Svettis verksamhet i tre lokaler: Gymnastiksalen i Östra real, Sparbankens jympasal och simbassäng samt i Salénrederiets lokal i det vi i dag kallar City.
I september 1979 körde man ännu en Jympademonstrationen, nu i korsningen Kungsgatan – Sveavägen. Den gav också mycket publicitet.
Så var kom all denna kraft ifrån, frågar jag Margaretha?
– Allt byggde på engagemang. Det var bra att det inte fanns några pengar. Vi var tvungna att vara kreativa.

Utbildningen kommer igång
Redan i slutet av första terminen var det möjligt att anställa Johan Holmsäter som verksamhetschef. Friskis&Svettis erbjöd då 32 jympapass varje vecka (12 var intensivpass, Johan ledde samtliga) och ekonomin var god.
Föreningen fick låna två små rum i Salénhuset. Christian Kaijser lobbade inom företagshälsovården och affischer klistrades upp på företagen i city.
Margaretha och Mona Backlund, jympaledare och styrelseledamot, gick igenom telefonkatalogen på jakt efter ambassadörer bland huvudstadens höjdare vilket ledde till ett kändistätt VIP-pass på Saléns på måndagsmorgnarna.
– Fler i nätverket blev ledare, folk som flyttade startade nya föreningar och Johan utbildade allihop på kvällar och helger i Salénhuset under de fyra-fem första åren.
Margaretha den första internat-utbildningen 1981 i Åre för ett 25-tal nya ledarämnen, samtliga gympalärare och sjukgymnaster.

Som en frälsningssoldat
Jag frågar Margaretha vad hon tror Friskis&Svettis snabba succé berodde på.
– Det fanns ett stort behov av rolig träning. De fåtaliga gymmen höll till i källare fyllda av superbiffar eller så var det husmodersgymnastik för kvinnor. Att blanda män och kvinnor var revolutionerade liksom sättet att använda musiken. Musiken var inte längre i bakgrunden utan själva källan till rörelserna.
Margaretha hyllar också Johan Holmsäters entusiasm.
¬ Han var som en frälsningssoldat och lyfte många människor till att klara mer än de förväntat sig. Pulskurvan, jymparörelserna, träningsmetodiken och värderingarna, marknadsföringen med DN-jympan och affärssystemet, allt kommer från honom.

Banta inte så kul
Margaretha fick ansvar för Friskis (den anpassade träningen), främst rygg- och vattenjympan. Hon rekryterade ryggjympaledare och tog med några tjejer till Täby och ett ställe som hette Spänstitutet.
– De var föregångare inom anpassad träning och var som ett mini-Friskis&Svetis med en liten sal och bassäng. De lärde oss vattenjympan.
Margaretha tog även kontakt med tidens bantningsguru Mona Tumba och hennes Slim Club. Margaretha övertygade Mona om att inte bara prata om bantning; folk måste ju röra på sig också!
Det blev Friskis&Svettis jympa även hos Mona Tumba och därmed mer marknadsföring utan ekonomiska investeringar.
Tillsammans med Annika Johansson (senare Gärderud) ordnade Margaretha även en Friskis-kurs för sjukgymnaster på Mallorca 1984.
¬– Men under 90-talets senare del togs inte Friskis-delen om hand längre. Ingen drev frågorna.
Margaretha tycker att det är en jättemiss.

Skilsmässan
År 1985 skilde sig Johan Holmsäter från Friskis&Svettis. En riksorganisation bildades och tog över ansvaret för de 55 föreningar som fanns vid det laget.
Margaretha missade det mesta av stöket kring skilsmässan från Holmsäter. Hon var mammaledig och kom tillbaka till styrelsen i Friskis&Svettis Stockholm 1986. Då hade stormen blåst över. Hon stannade i Stockholmsstyrelsen till 1995.
– Många drog åt olika håll strax innan Johan lämnade. Det var turbulent. En del ville få inkomster och forma egna yrkeskarriärer med hjälp av Friskis&Svettis.
Mitt i blåsten stod Johan Holmsäter, säger Margaretha.
– Han var idébäraren och utbildaren men ingen ville eller kunde ta tillvara allt det positiva och styra undan från destruktiva konflikter. Tyvärr blev det rörigt med diverse bolag och avtal.
Röran blev aktuell igen 20 år senare i rättstvisten mellan Johan Holmsäter och Friskis&Svettis.
– Avtalen med Johan skrevs av ordförande i Friskis&Svettis Stockholm medan jag var hemma med barn. Jag tror att en del avtal blev luddiga.

Något så levande
Så vad är Margaretha glad över i dagens Friskis&Svettis?
– Jag är stolt över att jag bidrog till något som blivit så stort och som fortfarande är så levande, ett alternativ till all ytlig träningskultur, att vi har träning för vanligt folk med olika förmåga, människor som aldrig rört sig förut, träning för hälsa och välbefinnande.
Margaretha arbetar fortfarande efter samma grundvärderingar som då, dels på jobbet, dels som styrelseledamot: det egna ansvaret för träning, träning som låter musiken bära fram rörelserna, träning som är rolig.
– Den där sprudlande glädjen tycker jag vi har svårt att hitta på träningen i dag. Och så tycker jag att det är synd att vi inte satsar på friluften. Det är ju bland annat därför vi tränar, för att orka göra spännande saker ute i naturen på fritiden, vandra, klättra, cykla, åka skridskor och skidor.
Så det var alltså bättre förr?
Njae, somligt var bättre, somligt sämre.
När jag och Margaretha Mellner väger förr mot nu är vi 100 procent eniga: De värderingar som Friskis&Svettis byggdes på funkade då, i dag och gissningsvis i morgon. Uttrycken för de värderingarna, alltså det vi gör, måste hela tiden utsättas för granskning och utveckling. Friskis (anpassad träning) & (bryggan till) Svettis (all vanlig träning) är fortfarande en grym idé.

Här är demomstrationen på Sergels Torg: https://www.youtube.com/watch?v=wVrjC25igHI#sthash.13Fvov85.dpuf

Bonusupplysning
Både Margaretha och jag har varit suppleanter i Friskis&Svettis Riks styrelse, dock inte samtidigt.

*Övriga eldsjälar: (första styrelsen)
Mikael Berman (förste ordförande)
Christian Kaijser (gick bort 2010)
Claes Loven (gick bort 2012)
Jan Siegbahn
Eva Linroth
Bengt Svensson
Nils Ohlsson
Mona Backlund

De 7-8 ledarna som Johan tog med sig från SSIF var:
Gunnar Cereus
Lena Ackebo
Ann Hederstedt
Monica Tyden
Anna Kaijsa Nilsson
Anette von Schewelov
Agneta Ström
Lars Gunnarsson