Det är nästan omöjligt att se skillnaden mellan ett folktomt Friskis&Svettis och t ex en Sats-anläggning utan människor. Jag menar nu inte att diskutera skiftande kvalitet på lokaler och utrustning, utan försöker frammana bilder av två likvärdiga träningsställen med tanke på yta, design, stänger, vikter och maskinpark. När vi fyller ställena med medlemmar och kunder kan vi möjligen, om vi sitter och insuper atmosfär och beteenden, uppfatta subtila skillnader, men jag är inte så säker på det.

Jag påstår att skillnaderna är på ett helt annat plan än det direkt synliga. Skillnaderna finns i våra huvuden, hur vi tänker, vilken attityd vi har, vilken slags filosofi och människosyn vi bekänner oss till.

Det börjat låta flummigt, men det är det inte. Jag tycker det är enkelt. Ser vi på oss själva som objekt eller subjekt? Det vill säga: håller vi på att forma och stärka kroppar eller möjliggör vi något för oss själva, kanske ett gladare liv, ett äventyrligare liv, ett liv där vi vill och orkar uppleva saker, ett liv där vi är mer intresserade av relationer än att ta 100 i bänkpress eller springa ett marathon på en viss tid.

Jag tycker att det är den grundläggande filosofiska skillnaden mellan Friskis&Svettis och många andra aktörer i träningsvärlden. Många andra hjälper människor att prestera utan en tanke på varför. Många andra hjälper människor att arbeta på sina kroppar som objekt, för att forma dem till avbilder av grekiska gudar eller photoshoppade kändisar eller för att kropparna ska prestera i stora kraftprov.

Vi ger människor möjligheter att utvecklas som subjekt, som självständigt tänkande människor intresserade av sitt inre liv, välbefinnande, balans och goda relationer.
Platon och Aristoteles

(Texten är inspirerad av Johan Holmsäters ursprungliga F&S-idéer som bl a handlar om att se sig själv som ett subjekt, inte objekt. Johan till vänster, Jympajesus till höger.)

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

4 kommentarer till Den grundläggande filosofiska skillnaden

  1. Andrea Fledelius-Gehrke skriver:

    jeg ser F&S som ”vi” – andre træningssteder som ”jeg”. Det er det velkommende aspekt i F&S jeg foretrækker – det ”ikke-anonyme” kan man vel groft sagt udtrykke det som.

  2. MarveW skriver:

    Det här väcker tankar i mig. Stämmer detta fortfarande? Gör vi tillräckligt för att bevara den grundläggande filosofin?

    Självklart tycker jag att jag ofta möter ledare och funktionärer som lever enligt filosofin. Men jag ser och möter även andra sidor.

    Jag tror inte att filosofin, eller värderingar, lever vidare av sig själv. Det krävs medvetenhet och arbete. Ett mycket klokt sätt att ju att blogga om det. Tack!

  3. Jympajesus skriver:

    Tror inte vi gör tillräckligt just nu. Måste jobbas med internt konstant. Fast man tröttnar på workshops och rabblande av värdeord. Värderingsarbetet måste också var lustfyllt.

  4. Jympajesus skriver:

    Jag kan hålla med om den pronomenanvändningen. Då tänker jag på demokrati och organisationsform. Samtidigt tror jag inte att det finns en starkare drivkraft än jagets jakt på utveckling och välbefinnande.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.