Den grundläggande filosofiska skillnaden

Det är nästan omöjligt att se skillnaden mellan ett folktomt Friskis&Svettis och t ex en Sats-anläggning utan människor. Jag menar nu inte att diskutera skiftande kvalitet på lokaler och utrustning, utan försöker frammana bilder av två likvärdiga träningsställen med tanke på yta, design, stänger, vikter och maskinpark. När vi fyller ställena med medlemmar och kunder kan vi möjligen, om vi sitter och insuper atmosfär och beteenden, uppfatta subtila skillnader, men jag är inte så säker på det.

Jag påstår att skillnaderna är på ett helt annat plan än det direkt synliga. Skillnaderna finns i våra huvuden, hur vi tänker, vilken attityd vi har, vilken slags filosofi och människosyn vi bekänner oss till.

Det börjat låta flummigt, men det är det inte. Jag tycker det är enkelt. Ser vi på oss själva som objekt eller subjekt? Det vill säga: håller vi på att forma och stärka kroppar eller möjliggör vi något för oss själva, kanske ett gladare liv, ett äventyrligare liv, ett liv där vi vill och orkar uppleva saker, ett liv där vi är mer intresserade av relationer än att ta 100 i bänkpress eller springa ett marathon på en viss tid.

Jag tycker att det är den grundläggande filosofiska skillnaden mellan Friskis&Svettis och många andra aktörer i träningsvärlden. Många andra hjälper människor att prestera utan en tanke på varför. Många andra hjälper människor att arbeta på sina kroppar som objekt, för att forma dem till avbilder av grekiska gudar eller photoshoppade kändisar eller för att kropparna ska prestera i stora kraftprov.

Vi ger människor möjligheter att utvecklas som subjekt, som självständigt tänkande människor intresserade av sitt inre liv, välbefinnande, balans och goda relationer.

(Texten är inspirerad av Johan Holmsäters ursprungliga F&S-idéer som bl a handlar om att se sig själv som ett subjekt, inte objekt. Johan till vänster, Jympajesus till höger.)