Del 1 – Självbilden som sviktar

Jag måste ha bevistat ett 25-tal av Friskis&Svettis Riks årsstämmor. Bland de minnesvärda kommer jag spontant att tänka på:
• 1985 i Skövde, den första riksstämman över huvud taget. Jag var där med nystartade Friskis&Svettis Jönköping och sov hos mina föräldrars bekanta i staden, Mai-Britt och Sten-Åke.
• 1986 i Eskilstuna, stämman när skilsmässan mellan Friskis&Svettis och grundaren Johan Holmsäter blev uppenbar.
• 1999 i Norrköping (osäker både på år och plats), när beslut togs om gemensam uniform och min styrelsekollega Jenny Moström och jag strippade på scenen. De lokala ledarklädesvarianterna åkte av en efter en tills vi båda två var klädda i en gemensam Friskis&Svettis-utstyrsel.

Men nu är det 2015. Platsen för årets stämma är Borlänge och temat Tillbaka till framtiden. Min vän Anders Berg, tillförordnad generalsekreterare, mannen som alltid värjt sig för varje tanke som kan tolkas som nostalgi eller bakåtsträvande formulerar nu en riktig urfras för back to basics.

Om själva stämmoförhandlingarna har jag inget att säga. De var rätt mysiga. Särskilt gillade jag när Anders visade sin glöd under presentationen av verksamhetsplanen. Och så blev vi ju klara i tid. Jag hann med den sköna löpturen, som jag numera prioriterar före fördrinken.

Lite varm blev jag av löpturen, men det var under söndagen jag kände svetten bryta fram på allvar. Under framtidsseminariet ökade pulsen, men svetten var uteslutande lokaliserad till under armarna.

Det började med diskrepansen mellan vad som yttrades från scenen och vad mentometeromröstningarna visade. Från scenen intygades att verksamhetsidén håller än i dag och att Friskis&Svettis är ledande på träningsmarknaden. I mentometeromröstningarna kom ett dåligt självförtroende fram och redovisades på stora bildskärmar.

Den vacklande självkänslan syntes också på att mentometerfrågorna ställdes i en anda av att vi vet att vi har problem. Församlingen ansåg följdriktigt att vår tids kommersialisering är ett stort hot, när den faktiskt också kan vara en spännande möjlighet.

Ett annat exempel: Någon auktoritet inom träning hade sagt att Friskis&Svettis tillhör mellansegmentet och att det segmentet inte har någon framtid. Folk kommer att välja lågpris eller exklusivitet. Inom tio år kommer vi vara mycket små.

Församlingen accepterade analysen att vi befinner oss i mellansegmentet, vilket jag tolkar som att vi övervärderar prisets roll i segmenteringen. Vi litar inte på berättelsen om vilka vi är och vad vi försöker göra och vad vår filosofi placerar oss i för segment, kanske ett alldeles eget.

Ännu ett tecken: Endast en minoritet ansåg att det förelåg en risk med att förlora vår själ, vilket jag såg som ett tecken på att den sidan av oss undervärderas. Samtidigt konstaterade jag att några av de 300 delegaterna just då ägnade sig åt annat ä tankar på Friskis&Svettis framtid. Folk löste korsord, spelade Rumble, Word Feud och Patiens.

Ett exempel till: Killen från SISU uppe på scenen föreslog engagerat att vi ska satsa på rörelseglädje. Ingen reaktion från församlingen.

Där någonstans börjar jag undra om min anti-perspirant fungerar och om svettfläckar syns på den mörka skjorta jag valt för dagen. Vi går ut i kaffepausen och jag tränger mig på första bästa kaffedrickargrupp och förstör genast stämningen med mitt orerande om dåligt självförtroende. Det klibbar i armhålorna. Lärdom: Jag borde ta upp frågan i ett annat forum och då mindre exalterat.

Så här är jag nu.

Del 2 – En berättelse som inspirerar

”Tillbaka till framtiden”? Ja, Varför inte. Vi har ju ett enormt självförtroende rent genetiskt. Grundaren Johan Holmsäter var den förste idioten att tro att vi kunde förändra och förbättra livet en aning för människor. Den dårskapen har smittat genom åren och tagit oss ända hit.

Med en stark idé om lust, kunskap och lättillgänglighet har vi vuxit till en förening med över en halv miljon medlemmar. Tusentals ideella ledare och funkisar har varje dag trott starkt på vad de gör i mötet med våra medlemmar. Vi har trott att vi har något unikt, att vi är bäst. Och det har medlemmarna känt. Vi har utstrålat självförtroende och stolthet.

Söndagens stora fråga löd: Om vi startat Friskis&Svettis i dag, hur skulle vi då ha gjort? Anders förtydligade genom att måla upp en bild: Medan vi går omkring i start up-tankar ser vi att det redan finns ett antal gym på gatan där vi kan få en lokal. Hade vi också öppnat ett gym där? Troligen inte, svarade Anders. Kanske ändå, säger jag.

Var vi än är i tiden – startåret 1978, nu-året 2015 eller framtidsåret 2030 – svarar jag likadant på frågan om hur vi borde starta: med idén.

Och då menar jag varken att verksamhetsidén absolut ska lämnas orörd eller att vi måste skriva om den. Jag TROR att vi kan behålla den, men att vi måste ägna oss åt en massa tänkande kring hur verksamhetsidén kan manifestera sig på nya sätt de närmaste åren.

Idén om lättillgänglig och lustfylld träning av hög kvalitet för alla säger ju inte allt. Men med den som grund – och värderingarna – kan vi jobba fram nya idéer om t ex VAD vi ska ägna oss åt, HUR vi kommunicerar, VILKA vi ska försöka skapa relationer med, hur vi ORGANISERAR oss, kanske vilka NYA verksamhetsområden vi tycker ordet ”träning” pekar mot och hur mycket POLITISK kraft vi vill vara.

Innan vi är klara med våra idéer och vår inriktning är det ingen idé att starta det där gymmet på den redan överetablerade gatan.

Vi bör först, precis som 1978, skapa en berättelse om Friskis&Svettis som tänder en glöd hos tillräckligt många människor. Först efter det kan det bli action.

Och då kanske vi startar det där gymmet i kvarteret som redan rymmer fem andra gym, men då ett gym med en helt egen berättelse.

Bara Johan

Den förste dåren i en lång rad av dårar som trodde, fortfarande tror och kommer fortsätta tro att det går att inspirera människor till positiv förändring.

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

2 kommentarer till När jag blev svettig under Friskis&Svettis Riks årstämma i Borlänge

  1. TP skriver:

    Du är ju bara så jäkla grym! Var ej på årsstämman, får lite magont när jag läser om icke-engagemanget hos deltagarna…

  2. Jympajesus skriver:

    Hehe, tack! Att man spelar spel i telefonen under framtidsdiskussionen är kanske inte jätte-engarerat. Men jag tyckte nog det mest påtagliga var ett dåligt självförtroende. Bäst att vara tydlig med att det är JAG som uppfattar det så. Omvärldskoll, absolut, men man måste ju tro på det man har. Många röster sa iofs det också. Eller några i alla fall.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.