En kompis skickade en artikel om värderingsarbete. Den handlade om företag och organisationer som lägger ner en massa energi och pengar på värderingsarbete. I onödan, alltså. Inget händer, ju.

Det var inget nytt.

Mycket sådant slöseri pågår för fullt och har gjort så under alla mina tjugo år i kommunikationsbranschen. Man kommer med konsults älskvärda hjälp fram till ett antal fina värdeord: tillit, tolerans, generositet, jämställdhet o s v.

Vem vill inte jobba på ett sådant fint företag? Men tyvärr, orden betyder inget i verkligheten. De töms på innehåll.

Det enklaste svaret på hur man undviker sådan bullshit är: Man måste kunna leva värderingarna.

Bland problemen som gör det omöjligt att leva värderingarna finns det faktum att de flesta ”värderingar” ligger på en för hög nivå. Det är önsketänkande om människans höga moraliska standard: hederlighet, ärlighet, öppenhet o s v. Men det är ju inte särskilt lätt fixat att helt plötsligt leva och verka i Jesus, Mohammeds och Buddhas anda.

Ett vanligt fel är också att organisationens nya värderingar saknar förankring i verkligheten. Man vill bygga om den kultur som faktiskt finns till något finare. Allt det där lågt mänskliga – avundsjukan, konkurrensen, egoismen, snålheten, fegheten och oginheten – den ska trollas bort.

För att inte tala om ledningen; finns det problem, finns de definitivt där också. Lever inte ledningen som den lär är alla värderingsarbeten meningslösa. Utom för just ledningen, som köper sig fri genom att pricka av punkten ”slå fast våra värderingar” på att-göra-listan.

Sådana ledningar gör samma sak med hälsoarbetet. Man köper träningskort åt medarbetarna och subventionerar lite sköna mindfulness-grejer. Och så går man på chefskurs, blir tänd på agilt ledarskap och kommer hem och glömmer bort hela flummet.

Jag håller med om vartenda ord i Alvessons artikel, men de fastnar inte på Friskis&Svettis. Våra värderingar är inte tomma ord.

Man kan tycka att jag talar i egen sak, eftersom jag skrev både svarta och vita boken, men jag har inte hittat på innehållet. Det fanns redan. Jag och mina co-workers bara gav tankarna form. Igen. Vilket jag också skriver i uppräkningen av bokproducenterna på någon av de sista sidorna i vita boken.

I Friskis&Svettis fall undkommer vi många av värderingsproblemen tack vare en bra och tydligt värderingsdriven start 1978, och därefter många års övning på att leva dem. Värderingarna är kopplade till det vi gör. Det är i träningen och mötet ned våra medfunkisar och medlemmar vi strävar efter att leva dem.

Och, viktigast av allt, de flesta föreningsledningarna i Friskis&Svettis lever värderingarna. Strävar i alla fall dit med den bästa av viljor.

Jäklar vad inställsam jag är nu!

En person som fick läsa utkastet till det här inlägget tyckte nämligen motsatsen: Vi är kass på att lita på att våra värderingar har en avgörande relevans och följaktligen är vi också usla på att leva dem.

När jag för 15 år sedan började arbeta med svarta boken på uppdrag av då nyanställa generalsekreteraren Anna Iwarsson, hade vi i arbetsgruppen bestämt oss för att undvika flosklerna som så många värderingsarbeten hamnar i (service, kvalitet, kompetens). Vi frågade oss i stället vilka vi redan var och började skriva ner allt vi kom på. Vi ville inte begränsa oss till tre till fem värderord som riskerade att bli just tomma och kräva långa utläggningar om vad de betyder.

Vi landade så småningom på 20 påståenden om vilka vi var. Alla var grundade i det vi gjorde i verksamheten och fortfarande gör. Vi försökte berätta HUR vi vill bedriva träning och förening.

När vi tio år senare skulle göra värderingsbok nummer 2, den vita, försökte vi bara hitta på ett nytt sätt att berätta om HUR vi bedriver våra verksamhet, vilka ställningstaganden vi gjort som styr HURET, alltså VARFÖR vi gör på ett särskilt sätt.

Jag skickade ut manuset till ett 60-tal människor i organisationen. Under den processen redigerades en text fram som alla verkade kunna relatera till. Varken svarta boken eller den vita, flyger i väg från verkligheten upp i flosklernas sköna och icke förpliktigande dimension.

Friskis&Svettis värderingar betyder något hela tiden för en funkis. Det är möjligt att leva dem i varje handling och i varje möte med medlemmen.

Visst är det så? Visst gör vi det? Fast vi borde prata mer om det!
image

Illustrationen lånad av Richard Weidstam, Uppsala

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.