F&S tre personligheter, del 3 – sammansmältningen

För nytillkomna läsare: Jag har i två tidigare inlägg skrivit om Friskis&Svettis tre personligheter:
1 den vi tror att vi har
2 den vi faktiskt har
3 den som andra uppfattar.

Dessa tre personligheter skiljer sig alltså åt. Detsamma gäller oss människor. Vi tror att vi är på ett visst sätt, vi har en sann personlighet och vi upplevs utifrån på ett tredje sätt.

Jag tänker att det där är lite olyckligt. Privat kan jag tänka mig att spela lite coolare än jag faktiskt är – jag kan behöva skydda mitt fragila inre ibland – men som organisation tror jag det vore bra om vi fick ihop de tre bilderna av oss själva till en.

Som organisation kan vi t ex inte spela coola. Vi måste vara det på riktigt. Vad vi nu menar med coola. Men det är bara ett exempel. Ett annat exempel skulle kunna vara att vi upplevs som moralister. Det vill vi inte framstå som.

Så hur får vi ihop vår organisations tre personligheter till en enda? Är det just organisationen som sätter käppar i hjulet för en symbios? Är det att vi som organisation inte förstår den idé vi har tagit som vårt uppdrag att förvalta och utveckla?

Jag menar: Kan det vara så att idén om Friskis&Svettis skiljer sig från det vi i organisationen gör med den? Är det så att idén har en stark personlighet, men vi misstolkar den, litar inte på den och förvanskar den? Vi är som töntiga föräldrar som inte litar på barnet vi fått gåvan att vara ett stöd för på väg ut i livet? I stället fuckar vi upp barnets potential genom att pusha i riktningar som inte är relevanta för barnets sanna jag.

Ska jag bli ännu mer metaforisk? Nä, tror inte det. Det är här inget flum. Det är ren pragmatism: Ska Friskis&Svettis idé klara sig därute, vinna förtroende och få kärlek, då måste den få vara sig själv. Då måste vi som organisation leva den.

Men först måste vi förstå den.

I dag finns förståelse-materialet samlat i vita boken, betitlad 12. Nu har Riks genomfört ett år med tankesmedjor som så småningom ska mynna ut i en ny förståelse. Arbetet pågår för fullt. Kanske kommer det något starkt och bra ur denna ansträngning. Vi måste vi jobba med tankarna om vilka vi är. Hårt!

Det är ungefär som att träna; det blir inga resultat om man inte anstränger sig upp till en nivå där det tar emot ordentligt.

Arbetet består i att förstå, gilla och internalisera (införliva tankar och vilja att agera därefter i den egna personen) följande:
• verksamhetsidén (vårt löfte till människorna)
• visionen (den som får oss att förstå vår yttersta, ideella strävan)
• uppdraget (som det är beskrivet i föreningens stadgar, men också föreningens uppdrag till just mig)
• värderingarna (ställningstaganden som avgör hur vi agerar i alla situationer).

Utöver detta tror jag på ett CREDO, ett motto, en sak att kämpa för som sammanfattar alla filosofiformuleringarna i några enkla slagord alla kan förstå direkt.

Amen.

Tre personligheter blir en