Friskis&Svettis startades av Johan Holmsäter för att han såg ett behov i samhället: det fanns inget stöd för människor som lämnade rehab-träning, ingen hjälp att få när det gällde att komma över till ett livslångt liv i rörelse/träning/fysisk aktivitet. Han ville blanda medicinska kunskaper med idrottsliga och filosofiska och skapa en sluss mellan sjukvård och friskvård. Därför menade Johan att &-tecknet är det viktigaste i vår logga.

Filosofin sammanfattades så här: ”Människan mår bra när hon rör sig, men för att hon ska göra det regelbundet, måste det vara roligt under tiden.”

Leendet då, nu och i framtiden
Därför blev det lustfyllda så viktigt i Friskis&Svettis träning, leendet medan vi tränar, inte bara efteråt, men då också, och länge, ett invärtes leende att bära med sig i vardagen.

Sedan dessa ursprungliga idéer har snart 40 år gått, men kulturen från starten lever kvar. Vi tror fortfarande på vår verksamhetsidé (som skrevs i sin nuvarande form lite senare): Vi erbjuder lustfylld och lättillgänglig träning av hög kvalitet för alla.

Syftet var att sprida rörelseglädje till så många som möjligt, precis som det fortfarande står i våra stadgar och precis som jag upplever att vi funkisar har fattat vår uppgift. Det bästa betyg vi kan få av en deltagare/medlem är ett leende och ett tack för att träningen var rolig, att den var en upplevelse utöver den förväntade fysiska träningseffekten, att den gav något för både kropp och själ. Värderingarna hjälper oss att fatta hur detta ska gå till.

Höga krav knäckte, men nu!
Det är väl så att vi inte riktigt har orkat hålla liv i den ursprungliga idén om slussen mellan sjukt och friskt. Vi ställde för höga krav på Friskis-ledarna, t ex att de skulle vara fysioterapeuter till yrket. Det blev tärande för dem att fortsätta jobbet även på fritiden, ideellt.

Jag skulle ändå säga att den delen av vår verksamhet är på uppgång igen, med soft, seniorklubbar m m. Och det gläder mig, inte av nostalgiska skäl, utan för att jag gillar att vi gör något större än oss själva (igen). Vi hjälper inte bara unga män att bygga biceps och bröstmuskler; vi stödjer alla människor som vill må bra genom fysisk aktivitet i en välkomnande och inkluderande kultur. Oj, vad jag är stolt över det!

Från ängslighet till stolthet
Så som jag ser det, fortsätter vi på samma berättelse som började skrivas 1978 av Holmsäter och de eldsjälar som älskade idén då och gav så mycket av sig själva och sina kompetenser för att den skulle bli verklighet. Det är den berättelsen som gör att vi är så gillade i samhället, av folk som inte tränar hos oss, av politiker, av andra organisationer och t o m av våra kollegor i branschen.

Så jag fattar inte varför vi rotar så mycket i vårt tankegods och vår historia i jakt på svagheter. Vi borde fortsätta vår berättelse, med stolthet över alla dess styrkor.

Vi ska t ex äga ordet ”rörelseglädje”. Ingen kan med större trovärdighet använda det. Bara vi kan garantera att det är rörelseglädje vi sysslar med, det vi erbjuder, det vi alltid söker. I stället letar vi desperat efter ersättningsord (som är generiska = alla kan använda): träningsglädje, energi, inspiration o s v.

Kom igen nu Friskis&Svettis, låt oss älska oss själv med glöd och låt alla få ta del av elden!

Amen.

Åter till förstasidorna! (Även om de är digitala nu.)

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

2 kommentarer till Berättelsen vi riskerar slänga i soptunnan

  1. Ingemar Hansson skriver:

    Jag o lilla medelledaren har länge känt att vi mer o mer är mycket mer Svettis än Friskis. Men du har nog rätt i att våra soft-pass är en väg tillbaks till Friskis. Jag gillar verkligen att vi har dem i vårt utbud.
    Men det är fortfarande väldigt mycket fokus på Svettis; mer jympa (träning) i jympan, mer träning i spinningen (kortare nedvarvning) m.m.
    Därför är det nästan lite ironiskt att man vill ta bort Svettis från vårt namn.

  2. Jympajesus skriver:

    Svettis var – som du kanske vet – smeknamnet Johan Holmsäter fick av sina kompisar medan han studerade i Schweiz. Håller med; vi är absolut mer Svettis än Friskis, men det är Friskis vi vinner poäng på och känner störst stolthet över.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.