Läser en bok där det står att man behöver ha samma syn på historien för att verkligen hålla ihop. Delar man även stoltheten för den historien blir banden starkare. Det är därför som nationerna i EU håller ihop inbördes var för sig, men inte EU så särskilt bra. Ta östländerna, deras historia stämmer illa med t ex Frankrikes. Men internt känner man stolthet på varsitt håll över hur nationen utvecklats genom alla åren. Även skiten delar man.

Tanken på hur viktigt det är att dela historien och tillsammans skriva under på vad som hänt kan överföras till andra områden i livet. Ta ett sprucket äktenskap, där delar man sällan synen på vad som hänt, vilket gör äktenskap till ett svagt varumärke för de skilda personerna. Synen på historien är splittrad. Det går inte att formulera en sjyst tagline som sammanfattar åren tillsammans.

Som alltid när jag läser djupa saker tänker jag också på Friskis&Svettis. Delar vi historien? Har vi samma syn på vad som hänt under 40 års existens?

Jag tror faktiskt inte det.

Jag märker det t ex inför jubileumsåret 2018. Inte för att vi m-å-s-t-e göra en grej av 40:e året, men om jag frågar vem som fyller år får jag olika svar. Flera jag har pratat med säger att det egentligen är Friskis&Svettis Stockholm som kan fira 40 år.

Vilket jag tycker är helt fel. Och ett tecken på att vi inte delar den stolta historien.

Självklart är det varumärket Friskis&Svettis som fyller 40.

Om du tänker på nationerna i Europa ser jag analogin; föreningarna motsvaras av de enskilda och protektionistiska staterna, varumärket Friskis&Svettis motsvaras av ett EU som man har svårt att känna lika mycket för.

Det största och mest splittrande fenomenet i Friskis&Svettis är Johan Holmsäter. Vem är han för dig? Vad hände 1984 – 1985 när JH och F&S gick skilda vägar? Vad hände för 8 år sedan när Holmsäter och Friskis&Svettis till slut ingick en förlikning efter en flera år lång konflikt? Hur ser du på Holmsäter nu när vi fyller 40?

Vissa saker måste man släppa och gå vidare, säger vi ofta till varandra när vi riskerar fastna i det som varit. Jag tror det stämmer. Frågan är om vår historia är en sådan sak, eller om vi ska försöka skriva den på ett sätt vi kan enas om och fira 50 år tillsammans som ett varumärke.

Jag tror det vore bra.

Amen.

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.