Varför måste just jympan nostalgi-runkas igen och igen? Den har ju för tusan fyllt 40. Borde inte den värsta självbefläckelselusten ha gått över?

Det verkar inte så. Det närmar sig missbruk. Låt mig förklara.

För några veckor sedan blev jag tillfrågad om jag ville rodda ihop ett jympapass till ordförandekvällen på årsstämmohelgen, som snart seglar upp. Idén var att ett antal jympaledare skulle köra klassiska jympalåtar från förr, fast i ny tappning.

Jag reagerade på två sätt. Först blev jag smickrad av att bli tillfrågad. (Någon svaghet får väl jag ha, eller?) Den andra känslan kom från magen och den var inte lika skön. ”Det där med nostalgi”, sa jag, ”det är inte riktigt min grej”.

Nostalgi visade sig inte heller stå på uppringarens önskelista. Ett hopp tändes. Vi bestämde att vi skulle ses på lunch ett par dagar senare. Kanske fanns chans slippa nostalgirunken.

Men det blev ingen lunch. Någon hade bestämt att jympapasset skulle få kvinnotema i stället: ”Kvinnorna bakom Friskis&Svettis framgångar”, typ. Och då var ju inte jag aktuell längre, trots mina feminina drag.

Precis vad jympan behöver tänkte jag: betoning på att det är träning för kvinnor. Jag tror återigen att personen som sett fram emot en lunch med Jympajesus tänkte samma sak.

Jag åkte på sportlov och tänkte inte mer på saken, tills jag fick ett meddelande i telefonen. Kvinnotemat var släppt. Jippie! Men nej. Nostalgin hade segrat. Nu skulle låtarna komma från startåret 1978.

”Aldrig i livet”, svarade jag vänligt. I alla år har jag försökt göra jympan relevant i nutid.

Jag fattar inte varför man vill vältra sig i jympa-nostalgi? För att det är något löjeväckande över rörelseglädje till gamla discodängor och smöriga italienska ballader? Kan väl hända, men människan är fånig överallt, i gymmet, på yogan och HIT-passet också.

Två saker kan jag förstå, dels att nostalgi finns – jag känner den privat ibland, dels att man kan känna stolthet över historien. Men när vi fyller 40 och har en möjlighet att visa jympans relevans i dag och för framtiden, inte ska vi väl nostalgirunka då?

Kanske skulle det kunna vara kul att köra EN gammal låt, med glimten i ögat. Men inte ett helt jävla pass! Vad ska yngre människor tänka? De som redan sett sina berusade föräldrar gå loss i sina kantiga danssteg fån anno dazumal till samma musik de jympade till i tajta små shorts och stora t-shirts.

Mitt motförslag på tema – ”Världens roligaste och mest allroundiga träningsform for ever” – mottogs med tystnad.

Hoppas någon är där på Friskis&Svettis Stockholm City och torkar upp efteråt.

Gjort är gjort.

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

4 kommentarer till Inget nostalgirunkande för mig, tack så mycket.

  1. Marve skriver:

    Intressant hur olika man kan se på saker.
    Jag tycker att det är jättekul med olika teman. Det är bara fantasin om sätter gränser för olika teman. Att ha årtal som tema är kul. Teman som schlager, länder, kvinnliga musiker, OS, djur, seriefigurer eller vad man nu gillar. Som jag ser det är man inte nationalromantiker om man vill ha ett tema med svenska låtar. På samma sätt är man inte nostalgier om man väljer ett årtal. Det ett tema, för något speciellt tillfälle, dvs inte något som ska passa jämt.
    Det du kallar löjeväckande, kallar jag rörelseglädje!

  2. Jympajesus skriver:

    Håller med om att teman kan vara kul. Men just nostalgi-temat har – enligt mig – dykt upp lite väl många gånger i jympasammanhang. Varför inte köra alla pass i alla kategorier på hela Friskis&Svettis med låtar bara från 78? Låta gymmet lida en hel dag? 😉 Så varför just jympan? Den riskerar alltid att se löjlig ut om man inte är med själv. Folk flaxar och sprattlar än åt ena, än åt andra hållet. Och den ser inte mindre fånig ut – om du frågar mig – om rörelseglädjen (som ju är själva grejen) förknippas med svunna tider. Trots min tydligt negativa inställning till nostalgipass, håller jag ändå med om att det skulle kunna vara roligt där och då, men ibland måste man – bara min åsikt – se längre och utmana de närmast liggande idéerna. Sällan görs ett jympapass på ett tema som utmanar heller än vaggar oss i nostalgi.

  3. Klas Britse skriver:

    Jag använder ofta ”gammal” musik i mina spinpass, och tycker det fungerar bra. Jag går igång på det, och många motionärer verkar göra det också.
    På lördag kör jag ett temapass på SoH med synth-tema, tidigt 80-tal är det då som gäller. Ska bli mycket kul! 🙂
    Jag tycker det är härligt att köra musik från en viss tidsera, ett visst år, eller en viss genre som ett event-pass, men skulle däremot inte vilja ha det som mitt ordinarie pass en hel termin – det blir för enkelspårigt.

    Men i ditt fall blir det ju annorlunda, eftersom det är ett ”beställningsjobb”. Där faller ju konceptet med att som ledare sätta ihop ett pass som man själv gillar och går igång på, eftersom någon annan valt inriktningen.
    Det kanske är det som är problemet?

  4. Jympajesus skriver:

    Jag har varit på pass med dig där du kört flera hundra år gammal musik. Det var mycket kul. Och så klart kan man köra en och annan gammal goding, absolut! I det här aktuella fallet var vi flera ledare som skulle run…förlåt, leda gamla låtar. Visst KAN man välja nostalgi när man fyller 40, men jag tycker ur varumärkessynpunkt, att man skulle välja att tänka framåt i stället, just för att det är ett speciellt tillfälle. Det är inte världens undergång, men det är kul att problematisera och diskutera.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.