Volymen ska upp
Rött är fint. Att spela utan rött ljudöra förminskar jympaupplevelsen och bör bara praktiseras under passets lugnare partier. När passet öser på och det känns stort och häftigt lyser örat rött.
Alla kan Men alla vill inte.
Jympan är för många, men inte för alla. Alla känner sig inte bekväma. Det gör inte jag heller varje gång. Men bra allroundträning är det.
satsa på människorna
Den skillnad som vi i Friskis&Svettis har möjlighet att bygga på är människorna, deras kunskap, passion, förmåga och värderingar. Satsa på människorna, så kommer kvaliteten.
Jympaupplevelsen Friskis&Svettis själ
Jympan var det första uttrycket för Friskis&Svettis idé om träning och gemenskap. I dag måste vi förmedla detta i alla våra träningsformer.
Jympajesus predikar
Ibland klär sig Jympajesus i helt vanliga kläder och kan då ses göra helt vanliga saker. Ibland agerar han även besserwisser i värderingssammanhang och leder samtal i Friskis&Svettis föreningar.
Åh gud den där låtsade intimiteten i ”mitt [whatever whatever]”, den ger mig allergiska utslag över hela själen. SJ, Telia, lokaltidningen, banken etc. är inte mina kompisar, kommer aldrig att bli mina kompisar – jag VILL INTE att de skall vara mina kompisar, de är frikkin tjänsteleverantörer som jag anlitar. Ironiskt nog upplever jag att de flesta jag känner (och som jag någonsin pratar om det här med) tycker ungefär som jag, så för vem är den låtsade intimiteten egentligen?
Kanske är det ungefär som med sjukvårdens klämkäcka slogans om ”patienten i centrum” (jag tillåter en viss landstingströtthet att skina igenom här), mest ett sätt för leverantören att lura sig själv att saker och ting förhåller sig på ett sätt som vederbörande tror är bra (eftersom hen har fått lära sig det på någon kurs i varumärkesbyggande). Har man en nära och förtroendefull relation behöver det inte hela tiden betonas. Är patienten (eller upplevelsen, eller funktionären) i centrum behöver det inte hela tiden betonas. Det kommer att märkas ändå.
Skönt att höra att du känner likadant. Marknadsavdelningen i F&S Sthlm verkar dock inte hålla med oss. 😉 När det gäller landstingströttheten så vore det ju synd om den också känns igen i F&S, men en person i min närhet, som jobbat länge i landstinget, ser varningstecken. För mig ligger faran i att administrationen tar mer energi än den ger, att ansträngningarna med att skapa system utan att man riktigt märker det, går ut över det ideella engagemanget och känslan för kollegor och högre mål. Men vad vet jag.