Den största skillnaden mellan Friskis & Svettis då och nu är inte att jympan inte längre dominerar utbudet. Det är inte heller att gymbesökarna står för över 50 procent av inpasseringarna. Eller att vi inte längre är självklart röd-vita. Det är inte att vi inte växer som vi gjorde. Det är inte att konkurrensen är så mycket större (d v s att kollegorna i branschen är så många fler).

Nej, den stora skillnaden är att Johan Holmsäter och pionjärerna byggde ett varumärke, medan vi som kommit efteråt har vattnat ur det.

Av Johans idéer finns i praktiken inte mycket kvar. Jag gissar att de har känts för jobbiga att genomföra, att vi inte förstått hur jäkla bra de var i sin ursprungsform, att vi inte jobbat tillräckligt medvetet och envetet med vår idébas, vårt syfte och vår vision och hur vi hela tiden ska kunna knåda verksamheten utan att tappa den filosofi som gjorde oss så framgångsrika så snabbt de första åren.

Friskis & Svettis 1978 var ett gediget varumärkesbygge. Syftet var tydligt, metoderna fungerade, missionen inspirerade och modellen var skalbar och implementerbar.

Vi har kulturen kvar. Och den är en bra början om vi vill återuppbygga det unika varumärket och sluta slåss på samma marknad som våra kollegor i branschen. Våra gamla utbildnings-uvar och nya uv-indoktrinerade utbildare har lyckats förmedla kulturen på kurserna år efter år.

Utbildningen har varit Friskis & Svettis varumärkesrespirator. Vi pratar fortfarande om rörelseglädje och om Lustfylld och lättillgänglig träning av hög kvalitet för alla. Problemet är bara att den formuleringen – skriven någon gång på 80-talet – inte täcker in hela idén. Den får oss att tro att träningen är grejen, fast den bara är en metod. Vi har kul som fan, men idén är större. Och det är ju det stora och MENINGSFULLA vi saknar.

Vi drömmer om ATT BETYDA NÅGOT och GÖRA SKILLNAD, eller hur? Under tiden noterar vi besviket att vi inte blivit fler sedan cirka 2010 och att vi har svårt att se skillnad på oss och konkurrenterna.

I de gamla dokumenten – maskinskrivna stenciler och blyertsanteckningar, men också stora självsäkra trycksaker – där lever det unika, omvälvande och älskvärda varumärket vi borde jobba med igen. Om dessa dokument inte är helt lätta att hitta i dag, så finns rester kvar lite här och var i våra nutida historiebeskrivningar.

Friskis & Svettis fulla kraft slumrar i det ursprungliga varumärkesbygget. Väck den!

Jag älskar Friskis & Svettis.
Amen.

Man kan inte älska ett ställe som bara erbjuder träningsmöjligheter. Det måste vara något mer

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.