För 20 år sedan formulerade jag en vision på Riks styrelses uppdrag: Människor ler när de tänker på träning.

På den tiden var Riks ett sparsamt bemannat kansli och antalet medlemmar i hela Friskis&Svettis cirka 250 000. Internet fanns, men inte jättemycket mer än så. Mobilerna var små och inte smarta. Kommunikationsläget var alltså på stenåldersnivå. Vi var typ tvungna att träffas för att få fram ett budskap. Hemska tanke.

I stadgarna står det att vår uppgift är att få så många som möjligt att motionera och uppleva rörelseglädje. Det är en mer jordnära beskrivning av ”varför” än visionen. Men tillsammans med visionen, och våra värderingar, tänker jag att det ändå är möjligt för varje funkis i vår sekt att förstå vårt ”varför” vi gör det här med Friskis&Svettis.

Internet är up and running och smart phones surrar konstant i fickan. Vi borde vara på samma våglängd allihop. Vårt ”varför” lär inte bli inaktuellt än på många år. Andelen människor som behöver röra på sig mera, är lika stor nu som på 70-talet.

Ändå är det så himla lätt att tappa bort detta viktiga med kärnan i en organisation. För hur och var i vår verksamhet manifesteras detta vårt ”varför” tydligast? Att få människor att uppleva en rörelseglädje som sitter i och sprider sig från människa till människa? Var händer det? Alltså, det där med rörelseglädje och leendena som sitter i.

Jo, i jympan. Därmed dissar jag ingen annan träningsform. Bara lyfter den viktigaste.

Visst lyfter vi jympan. Särskilt nu i 40-årsjubileumstider står jympahyllningarna som spön i backen. Jag hoppas att jympahyllningsfenomenet är mycket mer betydelsefullt än nostalgi.

Jag tror vi intuitivt älskar jympan just nu för att den är den träningsform som visar var vi kommer ifrån. I jympan finns allt som är typiskt Friskis&Svettis. Vi förstår (kanske omedvetet) att de idéer som frambringade denna ringdans är de guldkorn som vi måste bevara. De ger oss vårt existensberättigande.

Jympan är vår kärna och den måste vi vårda, för om vi vårdar den, då vårdar vi oss själva och gör hela sekten hållbar in i framtiden.

Självklart ska vi fortsätta kreera andra roliga träningsformer. Jag är själv ingen jympataliban i betydelsen att jag bara jympar, verkligen inte. Jag springer, cirkelfysar, skivstångar, spinner, indoor walkar, cirkelgymmar, flexar, hittar, power hourar och mer, men på alla dessa pass bär jag med mig känslan av att inget är så mycket Friskis&Svettis som jympan. Alltså, allt är bra och ganska kul, men kärnvärdena är tydligast i jympan.

Slutsats: Fortsätt experimentera, men var rädd om kärnan. Hur ska vi få med oss jympan in i framtiden?

Jag älskar Friskis&Svettis.
Amen.

Alltid nummer ett när det gäller människors engagemang.
(Påståendet är inte vetenskapligt bekräftat.)
 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.