Volymen ska upp
Rött är fint. När passet öser på och allt känns som ett stort och varmt party lyser örat rött.
Alla kan Men alla vill inte.
Jympan är för många, bara man inte skrämmer bort folk med krångel och armvift. Annars kan varenda kotte gå loss och glömma bort sitt ego en stund.
satsa på människorna
Den skillnad som vi i Friskis&Svettis har möjlighet att bygga på är människorna, deras kunskap, passion, förmåga och värderingar. Satsa på människorna, så kommer kvaliteten.
Jympaupplevelsen Friskis&Svettis själ
Jympan var det första uttrycket för Friskis&Svettis idé om träning och gemenskap. Den kan fortfarande vara vårt mest unika erbjudande om vi vårdar den klokt och lekfullt.
Jympajesus predikar
Kanske kan man säga att Jympajesus är en besserwisser. Själv anser han att han debatterar viktiga frågor i sekten.
”Uppenbarelsen av det heliga rummet ger människan en “fast punkt” och därmed möjligheten att orientera sig i den kaotiska homogeniteten, att “grunda världen” och att verkligen leva. Den profana erfarenheten däremot stannar vid rummets homogenitet och relativitet. […] Det finns alltså egentligen inte längre någon “värld” utan endast fragment av ett sönderbrutet universum, en amorf mängd av oändligt många mer eller mindre neutrala “orter” mellan vilka människan rör sig fram och tillbaka, driven av sina förpliktelser i ett industriellt samhälle.”
Mircea Eliade förutsåg (1957) vad som skulle hända med Friskis&Svettis?
Underbart! ”Neutral”, hur blev det idealet? Inte sticka ut. Inte beröra.
“Det finns alltså ett heligt, dvs. “kraftladdat”, betydelsefullt rum, och det finns andra rum som inte är heliga och följaktligen utan struktur och fasthet, med ett ord “amorfa”.” Man får med andra ord amorfa hallar. Grått får, åtminstone i Stockholm, rummet att flyta ihop med den dammiga, hårt trafikerade väg som i regel finns utanför. Vidare, “Det heliga är mättat med “vara”. […] Det är därför begripligt att den religiösa människan längtar efter vara, att ha del i realiteten, att mätta sig med kraft.” Det säger ju sig självt att detta hellre låter sig göras i ett kraftladdat, betydelsefullt rum än i ett amorft.
Att leda pass handlar om att ladda ett rum med energi. Jag tror alla deltagare känner om den finns där och i vilken grad, direkt när de kliver in i hallen. Det vore bra om själva rummet hjälpte till med laddningen. Eller ska man behöva göra ALLT själv?
Om F&S skulle realisera sitt huvuduppdrag – att sammanföra jympan och jympans ideal end user – så skulle alla inblandade kunna hjälpas åt med laddningen.
Jag måste tro att det går att få oväntade ideal end users. Inte bara talibaner. 😉
Se, där hamnar du i en slutsats som är logiskt ogiltig. Om det inte är så att vi är oense om premisserna?
Mina premisser:
1. För att självständigt kunna stråla som en sol på jympan och bidra till laddningen av rummet behöver man få uppleva en särskild salighet.
2. Om man får uppleva sagda salighet kommer den att övertyga en om jympans totala överlägsenhet mot alla andra träningsformer någonsin (och få en att omvärdera livet, träning och sig själv), med påföljden att man inte ser någon direkt poäng med att gå på andra pass någonsin igen.
Det är väl i korta drag hur processen går till när en jympataliban radikaliseras 🙂 Är det något som du inte håller med om/ser annorlunda på?
Varför är jag ologisk? Kan inte ateisten bli religiös?
Ja, men du kan inte få en motionär som avgudar jympan utan att bli jympataliban.
Jag förstår.Jag ser fortfarande poänger med andra pass och gym. Jag är religiös men inte radikaliserad. 🙂
Precis. Man kan ju ändå helga jympans värden. Dock, att det finns en poäng med någonting betyder ju inte per automatik att Friskis&Svettis borde hålla på med det. Det blir som jag ser det misslyckad product bundling när man tar två produkter som är varandras ideologiska antiteser och marknadsför dem tillsammans.
Du ger jympatalibanerna ett ansikte. 🙂 Ungefär den här diskussionen fanns ju faktiskt när frågan om gym o spinning dök upp. Osäker på när det var, men tror 90-tal. Lasse Twetman i Malmö blev först Ruda, sedan hjälte.
Ja, jag funderar på om jag borde använda min orubbliga ideologiska övertygelse till att skapa en lobbygrupp som kan arbeta för att flytta fram jympans positioner inom Friskis&Svettis 😉
Klassisk förflyttning från kylan in i värmen? Jag vidhåller dock att han var helt fel ute 😉 Men läste faktiskt en liten intervju med vad jag tror var en spinningtaliban i senaste Friskispressen. Han gav i alla fall uttryck för en holistisk, religiös syn på sin träning 🙂 Om spinnarna är så sympatiska får de gärna följa med gruppträningen efter min lobbygrupps maktövertagande 😉 Kärnan är väl ändå inställningen till det man gör? Instrumentellt vs. existentiellt?
Alltså finns utrymme för alla träningsformer i samma förening? Bara man är religiös. 😉
Visa mig en religiös gymmare och jag ska överväga det 😉
För många år sedan intervjuade jag den nyss avlidne författaren Sven Lindqvist om detta. Han hade nyss gett ut boken Bänkpress.
Artikeln finns i Friskispressens arkiv.
Jag tänker såhär: Människor har ett religiöst behov. Organiserad religion har länge tagit hand om det behovet, och innan det naturreligioner. Nu lever vi i något av ett tomrum i det avseendet, men har inte slutat behöva en ordnad värld och att kunna sätta in vår existens i ett större sammanhang. Så vi griper efter vad som nu finns till hands i tillvaron för att fylla den funktionen (och det går bevisligen att projicera en religiös övertygelse på många olika saker). Men vissa fenomen lämpar sig bättre än andra som religiösa medium. Om man som religiös uttrycksform väljer någon aktivitet som helt saknar andlig resonansbotten så riskerar det påföljande religiösa beteendet att bli missriktat och förvrängt. Kan inte svara på om det gällde Sven Lindqvist dock. Men att gymträning saknar andlig resonansbotten vågar jag nog hävda 🙂
Jag tror du har helt rätt. Så när som på detta med risken för förvrängning. Jag tycker mig se att den är med i alla ”religiösa” sammanhang. Resultatet av andlighet borde bli en massa goda saker: mer kärlek, mer connection, mer förståelse, mer intresse, mer bildning o s v. Ändå blir det så ofta det motsatta: olika manier, intolerans, hat o s v. Jympan och några andra träningsformer är kanske de religiösa upplevelser vi fortfarande kan hoppas på. Alla människor är goda efter ett bra jympapass.
Ja, organiserad religion har ju inte heller direkt något perfekt track record när det kommer till det. Det svartvita tänkandet som delar upp världen i Kristus och Antikrist tror jag är en del av problemet. Därmed inte sagt att vissa saker inte är mer Antikrist än andra 😉
Sen tycker jag också att religionen (och i förlängningen jympan) också borde kunna inrymma det mörka, fula och dåliga. Jag vill inte vara “god”. Jag vill vara komplex 🙂 Men ok, efter ett bra jympapass så är även jag salig och from.
På jympan är det mer än ok att vara en komplex individ i ett kollektiv. Jympan erbjuder en chans till connection med både sig själv och kollektivet. Det blir en slags katharsis. Resultatet är salighet och fred på jorden.
DET borde vara jympans passbeskrivnning 🙂