Det finns regler, riktlinjer och policys. Och så finns det sanningar. Det är dessa tvålhala fenomen vi jympaledare är ute efter, sanningarna som gör jympan rättvisa, då när vi alla uppgår i ett enda gemensamt nu och känner både styrkan hos oss själva var och en, och kraften i homo sapiens som grupp.

Hur gör vi när vi söker den? Går vi till dokumentet jympa.nu och snickrar ihop passet enligt formulär 1A? Nej, där finns inga sanningar. Det vore som att läsa en teoretisk text om proportionerna, motivet och penseldragen i ett revolutionerande konstverk och så tro att man kan göra det själv.

Det är bra att känna till ramarna såsom de beskrivs i jympa.nu, men sanningen finns någon annanstans, i samspelet mellan rörelser och musik, i ledarens förmåga att connecta, i ledarens förmåga att skapa energi i rummet, i sammansmältningen av kropp och själ, i nyfikenheten, lekfullheten och balansen mellan trygghet och osäkerhet.

Jympaledare måste ha frihet. Vi måste få tänka, undersöka och experimentera. Vi kan inte ha någon som säger till oss vad vi gör rätt och vad vi gör fel. Vi vet redan att vi mest misslyckas. För så svårt är det. Men hur ska vi kunna hitta sanningen om vi inte får leta överallt och gå vilse i utkanterna av jympa.nu? Vi lyssnar på feedback, men vi tvivlar redan på det mesta av vad vi gör. Det är därför vi fortsätter att leta, göra om och testa oprövade grepp för att nå saligheten.

Vi vill inte bli kontrollerade, men inte heller kontrollera, vi vill förstå. Vi vill inte ha lydnad, vi vill ha frivillig och oreflekterad deltagartolkning av det vi gör som ledare. Vi vill inte ha makten, vi vill ge den till deltagarna. Vi vill ha ett hälsosamt intellektuellt, känsligt, andligt och jämlikt förhållande. Alla är unika, och ingen är mer värd än någon annan.

Det går som du förstår inte att vara jympaledare om du inte är modig. Du kommer att få slåss mot dem som vet bättre, kämpa med din egen självkritik, erkänna för dig själv att du hade fel och vilja fly till en enklare ledaruppgift, typ leda mindre metafysiska pass som cirkelfys, skivstång eller flex.

Allt handlar om kreativitet och ansvar. Som grundaren Johan Holmsäter sa när han talade om Friskis & Svettis framgångsrecept: ”Det handlar inte om frihet från ansvar, utan om friheten att ta ansvar.” Jympaledare skyller aldrig på något. De tar fullt ansvar både för sina geniala drag och sina misslyckanden.

Och som Yuval Noah Harari skriver i 21 Lessons for the 21st Century (vars kapitel om ”The Secular Ideal” inspirerat till denna text): ”Questions you cannot answer are usually far better for you than answers you cannot question.”

Jympaledare i alla föreningar: sök sanningen om rörelseglädje, frihet, gemenskap och utveckling på DITT sätt!

Tro och kämpa!

Jag älskar Friskis & Svettis.
Amen.

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.