Jag var på jympaledarträff för ett par veckor sedan. Det var kul. Allra roligast var som vanligt att träffas. Men resten var också skoj: inspirationspasset av Anna Fagerstedt, diskussionerna och workshopen (som gav mig input till egna passet – särskilt tack till kollegan Ulf Björkdahl som gjorde en bakåtvandringsgrej på alla fyra som löste upp min kreativa kramp).

Dagen fick mig att fundera på vad vi ledare vill ha och vad vi behöver. Är det ens samma sak?

När jag tänkte lite till såg jag två tydliga sidor av ledarsysslan: det tekniska hantverket och det personliga ledarskapet.

No shit, Sherlock!

Jag kommer kanske inte få pris för den iakttagelsen, men den hjälper mig att förstå något om jympan, t ex att man kan vara grym på passbygget och missa magin vid leveransen. Eller att man kan skapa magi som person med ett taffligt, ostrukturerat och ospännande hantverk. Inget är riktigt bra. Jag tror deltagarna fortsätter komma, men i första fallet får de bara träning, i det andra mest upplevelse. Problemet är möjligen att vi blandar ihop de två sidorna när vi vidareutbildar oss.

Så hur kombinera de två storheterna hantverk och personlighet så att ett plus ett blir tre? Vi pratar ju redan jättemycket om saken, bl a i jympa.nu. Men ändå, nog skulle vi kunna bli bättre.

Jag tror vi ska börja med hantverket. Det är enklast. Att bli tydligare med vad dynamik och variation faktiskt betyder, att analysera varje del i passet och vilka effekter vi är ute efter (träning, kontakt, känslor) och snällt och uppbyggligt opponera på varandras lösningar. Och så försöka få till det i verkligheten. Försöka nå visionen i praktiken.

Ledarskapet då? Det är svårare än hantverket. Men jag antar att det trots allt vinner över hantverket när det gäller magipotentialen. Men hur ska man utveckla sig här? Att bli bättre på hantverket är instrumentellt – plugga, testa, öva – att leda är existentiellt – lär känna dig själv, släpp egot, connecta – det låter som om jag behöver gå i både psykoanalys och kbt-behandling.

Jag skulle tacka ja till ett erbjudande om djup jympaterapi. För att bli ett äss på kombinationen av proffsig & personlig, aldrig mer leda i ett ljummet mellanrum mellan båda, utan i stället alltid ha stenkoll på hantverket och släppa in på riktigt när det gäller kontakten. Det finns ju ett hantverk i ledandet också, ett slags oklanderlig teater, men längre än den duktigheten vill vi väl nå?

Låt oss gräva inåt i våra sköra psyken. Det kommer göra ont, men jäklar vilka bra jympaledare vi kommer bli.

Jag älskar Friskis & Svettis.

Amen.

Kan jag få en näsduk?
 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

4 kommentarer till Jag behöver terapi

  1. L skriver:

    Mycket spännande tema. Det du kallar det tekniska hantverket tror jag dock har (minst) två facetter. Det mest elementära tekniska hantverket ligger väl i att göra ett pass som har en grundläggande potential att ha en träningseffekt. Hur engagerad jag än är så kommer jag inte att nå maxpuls genom att gå fram och tillbaka, medan utfallshopp är jobbiga nästan oavsett vad som händer runt omkring. Detta tror jag dock att alla redan vet. De flesta rörelser befinner sig dock i en gråzon. Bara en sådan synbart enkel sak som springlåten kan verkligen vara mer eller mindre inbjudande till att springa. Det som då gör skillnaden är passets potential att engagera. Jag vill inte oavkortat tillskriva denna enbart till sådana egenskaper hos ledaren som karisma eller förmåga till connection. Jag tror att den viktigaste nyckeln är hur kombinationerna fungerar. Det skulle då vara den andra komponenten av det tekniska hantverket. Modus är ett exempel på ett pass som säkert är grundat i ett gott träningseffektshantverk, men där kombinationsmagin helt saknas, och då blir det inget av helheten. Det är synergiskt.

    Du kanske har hört citatet “Love is a neurochemical con job”? Man skulle kunna säga att jympan är ett neurochemical con job. Man visar upp sitt konstverk för någon och så matar man dem samtidigt med opiater och sen frågar man om de gillade det. Ju jobbigare, desto bättre, eftersom mer endorfiner utsöndras. Men för att kunna komma upp i hög ansträngning utan att det känns besvärande så behöver träningen vara njutbar och fängslande. Och det sker bara när kombinationerna fungerar. Genom lyckade kombinationer så distraherar jympan från att träning är ansträngande. Samtidigt vet vi att jympan kan falla platt. Jag tror det sker när kombinationerna inte fungerar, och det estetiska således inte distraherar tillräckligt, varpå det obekväma i att anstränga sig blir för påtagligt, vilket i sin tur gör att möjligheten att nå höga ansträngningsnivåer försvinner, och opiaterna uteblir. Detta är Modus default-läge. Men jympans utgångspunkt och utvecklingspotential ligger i att kombinationerna fungerar.

  2. Jympajesus skriver:

    Gillar begreppet neurochemical con job och innebörden också. Bra jämförelse. Jag skulle säga att kombinationerna är en viktig del av hantverket, och att det finns fler möjliga uppdelningar, t ex i övergångar. När de stämmer – eller mer än stämmer, typ levererar artisteri, om än på teknisk nivå – kan de absolut ge opiatiska kickar.

  3. Anna skriver:

    Lägg till ytterligare en parameter i funderingen och vips så blev terapibehovet ännu större: vad vill vi ledare ha, vad behöver vi SAMT vad tycker de som är ledaransvariga i föreningen (och inte alls andas Jympa till vardags) att vi behöver? Oj, oj, oj… var man inte vilse i pannkakan innan så blev man det nu.

  4. Jympajesus skriver:

    Om man inte andas jympa tror jag det kan vara svårt att förstå behov och satsa på rätt saker för oss. Vi måste höja våra röster!:-)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.