För mig handlade den mest intressanta motionen under Friskis & Svettis Stockholms årsmöte om medeljympans krånglighet. Så här skriver motionsställaren bl a angående koordination och dans i ett medelpass:

”Jag förstår att det finns många som gillar det, men för mig (och jag tror inte jag är ensam) blir det inte bra då jag inte hinner greppa rörelsen, och kanske klarar av att utföra den enbart med benen, alternativt bara med armar, och i värsta fall inte alls.”

Motionsställaren efterfrågar kodning av passen för att kunna välja jympa som passar och gör hen så glad som hen vet att hen kan bli av ett medelpass.

Så här svarar styrelsen (utdrag):

”I och med att varje ledare skapar sitt eget pass, inom ramen för Jympans passupplägg, kan passen skilja sig åt och koordinationen upplevas som enklare eller mer krävande. Alla ledare har dock samma syfte med sina jympapass – att skapa och leda pass som är så lättillgängliga som möjligt att delta i.”

Svaret synliggör hur illa det har blivit. Jympan har länge dragits med trasselproblemet. I stället för att vara kreativa med enkla rörelser till spännande musik, har vi i paniken över att inte hitta på något nytt och kul satsat på krångliga kombinationsövningar till utslätad musik.

Jympan är en av våra produkter och ett starkt kännetecken för den träningsformen är att den är enkel. Rörelserna är naturliga, får pågå ganska länge och kombinationer bör undvikas.

Vi har ju pulsjympan och danspassen för den som gillar att utmana koordinationen och känna glädjen i att utföra mer avancerade rörelser och stegkombinationer. Kanon!

Men låt jympan vara enkel! Det är något för träningsutvecklare, träningsansvariga, uppföljare (finns de?) och vi alla att för alltid värna om.

Styrelsens svar pekar dessvärre i en motsatt riktning:

”Upplevelsen av olika jympaledares pass, liksom upplevelsen av vad som är enkel eller komplex koordination, skiljer sig dessutom mellan motionärer vilket skulle göra en gradering av pass godtycklig och alltför subjektiv.”

Motionsställaren avfärdas med underliggande budskapet att det är hen det är fel på. Eller rättare sagt en betalande medlem och älskare av jympans grundvärden – enkelt, roligt, effektivt – viftas bort med ett svar som vilar på okunskap. Det är ju vår jympaprodukt det är fel på.

Den känsla som motionsställaren beskriver är både sorglig och förståelig.

”När jag hamnar på ett sådant pass där det finns övningar som kräver mycket koordination brukar jag byta ut dem, och göra något annat, men jag går inte därifrån med en bra känsla i kroppen, utan mer en känsla av att ha misslyckats.”

Jympan var ju till för rörelseglädje, gemenskap och personlig utveckling.

Jag älskar Friskis & Svettis.
Amen.

 
Skrivet av

Jympajesus

Man tänker att på Friskis&Svettis finns det tjejer. Man blir värd. Man blir ledare. Men man får ingen tjej. Så man engagerar sig i föreningen i stället (kommunikation, styrelse, verksamhetsledare). Man skriver i Friskispressen (mest av alla, enligt nye chefredaktören). Man blir suppleant i Friskis&Svettis Riks styrelse. Sen åker man ut. Man jobbar på Friskis&Svettis Riks som copywriter (50% resten i eget företag). Man tror man är nåt. Så man åker ut igen. Men man fortsätter med en druckens envishet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.