Var jympan trasig?

Nu har jag varit på två träffar om ”den nya jympan”. Första gången jympade vi och pratade ”Jympa”. Andra gången ”Jympa intensiv”. Båda gångerna leddes passen av superledare, men båda gångerna blev också ett antal deltagare hyfsat frustrerade. Fast av olika orsaker.

Frustrationen vid första tillfället tolkar jag som att den uppkom p g a avståndet mellan det pass som förevisades som exempel på ”Jympa” och det som skrivits från utvecklarnas och ledningens håll om hur ”den nya jympan” ska skapas av ledarna och upplevas av deltagarna. Att musiken togs tillvara på ett kreativt sätt kunde nog ingen neka till, däremot att den upplevdes som enkel och lätt att bara ”härma och hänga på”.

Det där kan jag aldrig göra
Jag gissar att många tänkte ”det där kan jag aldrig göra!” En tanke jag faktiskt uppmuntrar till. Ledaren var fantastisk, men ju längre passet fortgick, ju mer kände jag mig som en tecknad figur som försöker reda ut en mycket trasslig livssituation, samtidigt som jag tvingas markera allt jag gör med diverse kroppsdelar i perfekt samspel med stressiga musikaliska markeringar. Aschlet till vänster -pling! Aschlet till höger – plong!

Jag vill tvångshoppa
Efter det tunga, kreativa och roliga modellpasset för Jympa intensiv handlade frustrationen om något helt annat: ”Om jag lett Medel eller Puls tidigare, vad gör jag nu?” Frågorna om armhävningar på tårna och tvingande hopp blev fler och fler ju längre vi analyserade ”den nya jympan”. Någon undrade om det var okej när man leder Jympa intensiv att gå ner på knä efter ett tag, vilket jag aldrig någonsin sett någon göra. (Osnygga tå-armhävningar har jag sett många gånger, bland annat på video med mig själv.)

Någon undrade – två gånger – vad det är för fel på uppdelningen i Bas, Medel och Intensiv.

Och det kan man ju fråga sig. Själv undrar jag varför vi inte pratar om musiken om nu den är så viktig som ALLA texter om Jympa påstår.

Voffor gör di på detta viset?
Varför vill Friskis & Svettis utvecklare göra den här förändringen? Var jympan trasig? Och i så fall på vilket sätt? Vems fel är det i så fall att den gått sönder? Och hur lagar vi den (om den nu behöver piffas upp)?

Trasig eller inte, det är nu andra gången under min tid som jympaledare som Riks försöker laga den. Förra gången hette projektet ”Mer jympa i jympan”. Felet med den insatsen – om du frågar mig – är att man försökte göra två saker samtidigt: betona jympans unika kvaliteter samt ändra i upplägget. Projektet innehöll alltså en existentiell dimension och en instrumentell. Resultatet blev att vi alla fokuserade på den instrumentella delen – ändringen i upplägget. Det är ju enklast.

Måste jag göra armhävningar på tårna?
Jag tror vi gör om samma misstag nu igen. I försnacket handlar det återigen mycket om de existentiella inslagen i jympan och om hur vi ska förstärka dem med hjälp av musik, kreativitet och perssonlighet. I verkligheten landar vi precis som förra gången i de instrumentella spörsmålen gällande armhävningar, tvingande hopp, hur tungt ett intensivpass måste vara och vad som händer med det vi förut kallade Medel och Puls.

– Så hur tänker Jympajesus?
– Glad att du frågade!

Predikan
Jag tänker följande:

1 Originalet från 1978 var mycket bra. Enligt en studie gjord på GIH var träningseffekten formidabel (Se Johan Holmsäters bok Friskvårdsrebellen för detaljer.)

2 Att originalet från 1978 var bevisat bra, såväl anekdotiskt som vetenskapligt bekräftat, hindrar inte att förbättringar är möjliga.

3 Av de ändringar som gjordes i projektet Mer Jympa i Jympan ställer jag mig helhjärtat bakom den kortare och rörlighetsintegrerande uppvärmningssekvensen, samt den längre första styrketräningsdelen.

4 Av övriga ändringar i projektet Mer Jympa i Jympan är jag tveksam till den markanta förkortningen av återhämtningen efter mittenkonditionen, samt förlängningen av slutrökardelen (vad f-n ska man hitta på i tio minuter utan att krångla till det?)

Jag tänker att den längre återhämtningen hade två goda effekter på passet:

a) Ledaren återsamlade gruppen mentalt, använde tiden till att leka lite, jobba med balansen och utbyta lugna leenden.
b) Ledaren skapade gemensam pepp och gruppsjälvförtroende inför styrkepass nummer 2 och avslutningsracet.

5 Eftersom utvecklare och ledning är så sugna på nuvarande förändring tycker jag vi ställer upp och provar den, men jag tror – som sagt – att det är ett misstag att blanda ihop det tekniska med det själsliga. Jag tror vi borde försöka jobba mer med de spirituella värdena: Hur får vi till den där höga och medryckande energin på våra pass? Hur skapar vi det där eftertraktade flytet? Hur gör vi för att hitta och använda musiken som befriar vår kreativitet? Hur blir vi mer personliga i våra passmakerier?

Hur tänker du?
Men det är ju bara vad JAG tycker (som Russell Brand säger i sina videos på You Tube). Vad tycker du? Berätta!

Jag älskar Friskis & Svettis.
Amen.