Evigt 80-tal, trassel och pretto

Det slog mig att det alltid funnits endast tre olika jympapass. Och de har ingenting med soft, bas, medel, puls eller intensiv att göra. I stället handlar det om ledarens djupast liggande drivkrafter. Så i stället för Jympa soft, Jympa och Jympa intensiv borde vi marknadsföra vad vi faktiskt levererar:

EVIGT 80-TAL
Tycker du att det är läskigt med förändring? Då är passet Evigt 80-tal det perfekta passet för dig. Här har inget förändrats på 40 år. Du vet vad du får och det gäller även dig som inte jympat sedan 1981.

Musiken är hitsen från i dag, uppblandade med hitsen från igår och i förrgår. Rörelserna är klassiker som jumping jacks, skidhopp, bakåt-kickar och den där mycket pinsamma varianten för tänj av hamstrings. Du nyper dig i näsan med ena handen, trär den andra armen igenom och låtsas vara en elefant. Det är korkat, men kul (om du inte tvekar att dansa fågeldansen på fyllan).

På det här passet är kreativitet ett skällsord. Precis som alltid får du röda handflator av de överdrivet många handklappen och en tår i ögat av de välbekanta och smäktande balladerna i styrke- och rörlighetsdelarna. Tänk Ti amo och Öppna din dörr.

Man skulle kunna tro att deltagarna är äldre på Evigt 80-tal än på andra pass, men det stämmer inte. Alla åldrar gillar att koppla bort hjärnan och bara flaxa på.

TRASSEL

Det här passet har ingen koppling till den utgående varianten Jympa puls att göra. Där var det ju meningen att koordinationsförmågan skulle utmanas! Nej, på trasselpassen konstras det av bara en anledning: ledaren vill briljera och finta bort deltagarna. Jag har själv fallit för den frestelsen några gånger och känt berusningen när jag är den enda personen i salen som får ihop skiten.

Vad som inte är avsikten, men som blir resultatet, är att graden av ansträngning går ner. Vilket kan vara välkommet för deltagaren som behöver ta igen sig en stund, men irriterande för den som vill ta ut sig och tappar fart genom att försöka få ordning på sina två vänsterfötter.

Jag vet inte hur många gånger jag läst och hört att jympan sa vara enkel, men det kan du glömma på trasselpasset.

PRETTO

Det här är mitt pass. Vi som kör pretto ska till varje pris vara annorlunda. Ingen deltagare ska känna igen en enda låt. Vi älskar när folk frågar ”Var hittar du den där musiken?” Vi tror att det är en komplimang, när det i själva verket är en uppmaning att leta någon annanstans.

Våra konstnärsambitioner påverkar så klart rörelsevalet. Visst måste vi anamma några klassiker (höga knän med handklapp över huvudet som slutkläm), men vi hatar bakåt-kickar och jumping jacks med en trotsande treårings intensitet. I stället lägger vi ner en arbetsvecka på att lirka fram en enda unik rörelse till de ljud som vanligt folk undrar om det verkligen kan kallas musik. En hel del s k mickey-mousing kommer på köpet, vilket gör att passet blir som en gammal tecknad film där varje rörelse motsvaras av ritsch-ratsch fili-bom-bom-bom i musiken.

Prettopassen svänger mellan eufori och obehag. Ett par gånger under passet stämmer allt. Lika ofta känns rörelserna ovärdiga vuxna människor, medan det som kommer ur högtalarna lämpar sig bättre för ett elakt förhör av en ”bad cop”, än till rörelseglädje.

Men seriöst då!

Friskis & Svettis Riks träningsutvecklare har under de tio senaste åren flera gånger försökt utveckla jympan som träningsform. Det har väl gått sådär. Vi är som vi är. Vi kör evigt 80-tal, trasslar eller underminerar rörelseglädjen med för höga pretentioner.

Detta status quo har fått mig att tro, att vad vi gör med själva jympan som produkt inte spelar så stor roll. Av de tre huvudsakliga förändringsområden som jag ser, kommer produktkvaliteten på plats nummer tre.

På plats nummer ett och två kommer den fysiska inramningen och kommunikationen.

Jag har skrivit om jympans showroom, det är det ena. Det andra är hur vi beskriver och marknadsför jympan. Här har jag en idé jag inte vågat säga än, men som bihang till den tror jag det vore en bra grej att presentera passen och ledarna mer ingående än vad vi gör i dag. Behovet av att veta vad man får är – gissar jag – ännu större i dag än igår. När spännvidden i passet som bara heter Jympa är större än vad den var i ”gamla” medelvarianten har vi chansen att motverka förvirringen med pass- och personporträtt.

Jympan verkar vara inne i en svacka (eller så är det bara mitt pretto-pass). Men om Evigt 80-tal, Trassel och Pretto får rätt stöd, tror jag t o m att vi ledare kan utvecklas.

Jag älskar Friskis & Svettis.
Amen.