Visar kategorin: "Kluriga frågor"

Min Gud, vad jag stred för min tro före Friskis&Svettis Riks årsstämma. Jag tyckte inte vi skulle ta beslut om logga-förändring i år. Jag tyckte friskis-påhittet var korkat. Jag tyckte visionen var kass. Jag tyckte ”värderingsområdena” var oengagerande och hela strategin en ballong uppumpad till bristningsgränsen med ett yada yada som kunde söva en hel folkrörelse.

Men liksom mannen från Nasaret för två tusen år sedan, lyckades inte heller Jympajesus nå fram till etablissemanget och maktens hjärtan med sitt evangelium. Jympajesus blev på sin höjd en irriterande finne i några rövar.

Vänder det nu?
Nåväl. Striden är över (för tillfället) och dammet har lagt sig. Så vad händer nu?

Inte mycket nytt skulle jag tro. Föreningarna jobbar väl på med verksamheten. Sprider rörelseglädjen, inkluderar fler och fler. Digitaliseringen kommer ha sin gilla gång. Kommunikationen är tillbaka i spretläge.

Jag tror vi kommer se en ökning av medlemmar. Inte för att Friskis&Svettis gjort något revolutionerande nytt, utan för att man fortsatt gneta på med utveckling av verksamheten som vanligt i föreningarna. Och det utifrån samma gamla uppdrag som det beskrivs i stadgarna, utifrån verksamhetsidén, med värderingarna i ryggraden och med visionen som en neonskylt i skyn (även om man inte kan rabbla mycket av detta digra tankegods utantill).

Med ett annat perspektiv
Riks träningsteam levererar och föreningarnas engagemang attraherar. Här hemma i Stockholms-föreningen tycker jag det sprudlar.

I jämförelse med vad som händer i Syrien och med svälten i Afrika har vi så klart inget att oroa oss för. Kanske borde vi ha gjort det, lyft blicken och sagt att vi väntar med loggan och skickar 20 miljoner till UNCHR eller nåt i stället.

Men vad vet jag. Undrar vad medlemmarna tyckt om det i vår demokratiska organisationsform fått frågan.

Amen.

Jympajesus är inte den enda som fått ge sig (tillfälligt). Med ett leende ser han fram emot nya rafflande strider.

Taggad med:
 

En vän frågade mig: Vad händer med dig om nya logga-förslaget går igenom på årsstämman?

Jag uppskattar så klart omtanken – det här är verkligen en fin person – men ett loggabyte handlar givetvis ingenting om mig och Jympajesus. Det handlar uteslutande om Friskis&Svettis.

Jag älskar Friskis&Svettis, men när det gäller sådant som inte rör mig personligen, är jag strikt kommersiell och yrkesmässig i mina åsikter om vad som är bra och dåligt.

Inte alltid galet, så klart
Att byta logga kan vara befogat för ett företag eller en organisation. Att som i vårt fall, justera logotypen, kan vara helt rätt, men om jag var marknadsföringsdiktator i Friskis&Svettis skulle jag inte göra det i år. Som diktator skulle jag gå en pedagogisk, kvalitetsmässig och förankrande runda till med – som man säger i sossarna – hela rörelsen.

För mig personligen händer absolut ingenting om årsstämman beslutar sig för att liggande förslag är det bästa vi kan få, och det bästa för Friskis&Svettis utveckling just nu. Jag kommer fortsätta älska Friskis&Svettis, fortsätta leda pass, fortsätta gå på pass och fortsätta mina sporadiska besök i gymmet.

Förmodligen händer inget med Friskis&Svettis heller p g a föreslagen loggajustering (om vi bortser från engångskostnaden på beräknade 20 miljoner). Sker det något positivt så beror det i så fall på att vi jobbar tydligare utifrån vårt uppdrag och vision och med våra värderingar.

Förbannad i tjänsten
Om jag varit upprörd under logotyp- och namnprocessen beror det till 100 procent på yrkesmässigt engagemang, och det är ALLTID stort. Jag kan bli förbannad över beslut som jag tycker är fel, trots att det inte har ett skit med mig att göra. Som när det första nya logga-förslaget dök upp på årsstämman 2014 i Örebro. Riks och reklambyrån körde hårt på att det var en jättebra idé och stämman var – som jag uppfattade det – snudd på beredd att rösta igenom en total makeover.

Kruppframkallande skiss 2014

Jag lovar; alla vars profession det är att bygga varumärken fick krupp.

Kul frustration
Strax därefter satte jag mig vid datorn tillsammans med min kreativa och roliga lilla basledare och laddade ur min frustration i en s k Hitlervideo. De flesta jag visat den för har skrattat, men också avrått mig från att visa den för andra än min innersta krets av vänner och likasinnade.

Men wtf. Jympajesus föddes ju i en rebellhandling, medan mina styrelsekumpaner i Jönköping tyckte att ”nu går han för långt”.

Det har gått tre år sedan stämman i Örebro och ledningen på Riks är ny. Men satiren är fortfarande relevant.
Så enjoy! Eller förfasas.

 

Vid årsstämman 19 mars i Lund kommer Friskis&Svettis Riks presentera sitt förslag till femårig strategi med vidhängande propositioner. Här följer Jympajesus prognos; vad flippar och vad kommer att floppa?

Back to basics
Eftersom den nya strategin är en back-to-basics-plan blir helhetsintrycket positivt. Den som förmår tränga igenom ordrikedomen känner igen det mesta från Friskis&Svettis tidlösa tankegods, för nu ska vi:
• jobba för alla
• uppmuntra det personliga engagemanget
• ta bättre vara på funkisars och medlemmars idéer
• berätta sanna Friskis&Svettis-berättelser.

Allt detta flippar, så klart! Men en tydlig markering av att ovanstående inte är något nytt, utan vårt DNA, hade suttit fint. Det är viktigt att vi känner stolthet över våra grundidéer. Ängsligheten över att inte längre vara unika behöver typ en KBT-behandling.

Flopparna
Förslagen om nytt namn (friskis), vision och s k värderingsområden får det tuffare. ”Värderingsområden” är räddningsplankeordet för att man inte kommit någonstans med det jobbet på två år. Men nu känner årsstämmans delegater igen innehållet. Jag gissar att Riks får förtroendet att fortsätta jobba fram skarpa formuleringar av våra värderingar.

Däremot satsar jag en semla och en kaffe på Vetekatten på att namnet ”friskis” inte går igenom, samt att det blir bakläxa på den s k visionen, eftersom den formuleringen med bästa vilja i världen inte kan kallas vision.

Kan gå hur som helst
Trots att pengarna nu behövs till verklig utveckling, mer analys och designarbete, är jag rädd att förslaget på ny Friskis&Svettis-logotyp klubbas igenom. Risken är uppenbar för löntagarfondssyndromet: ”Löntagarfonder är ett jävla skit, men nu har vi baxat dem ända hit.” (Finansminister Kjell-Olof Feldt, 1983) Folk vill bli av med frågan, oavsett konsekvenser.

För övrigt tror jag att förslagen om organisation och finansiering blir heta diskussionsämnen, men avstår att flipp-flopp-gissa. Frågor som inte rör vår kärna (även om vi inte vet vad bolagiseringarna innebär på lång sikt) engagerar mig snäppet mindre.

Det allra viktigaste
Fem år efter att Anna Iwarsson slutade som generalsekreterare är Riks på banan igen när det gäller Friskis&Svettis hjärtefrågor: rörelseglädje åt alla och tillit som ledarskapsideal. Det första är business as usual, det andra behövs arbetas på.

Halleluja!

Jämför gärna strategin 2017-2022 med handlingarna inför årsstämman 2008, snart tio år sedan.

 

Energi, ambition, vitalitet, glädje, inspiration, idérikedom, inlevelse, deltagande, medkänsla, engagemang.

Vi har bara 28 tecken att tillgå (alfabetet), men det är inte bristen på ord som dessa bokstäver kan bilda som är utmaningen när vi ska beskriva vad som är Friskis&Svettis unika erbjudande. Det är vilka ord vi väljer och hur vi ordnar dem tillsammans som är tricket.

Ett alldeles särskilt ord
Bland alla orden vi kan välja finns det ett särskilt vi borde slå vakt om. Anledningarna är minst fyra:
1 Det står i våra stadgar att vi ska sprida innebörden av just detta ord.
2 Det är en bra beskrivning av det vi försöker åstadkomma på vår träning.
3 Det är ett ord vi anammat i snart 40 år och förstår att omsätta från ord till handling.
4 Bara vi i Friskis&Svettis kan med trovärdighet äga ordet, eftersom vi ägt det hittills och att det ägandet har accepterats av omvärlden.

Vi förknippas med rörelseglädje. Vi har nått dit alla organisationer och företag strävar: att likställas med ett positivt laddat värdeord. Vi spelar i samma liga som Apple, Nike, Volvo, BWM och Audi m fl.

Lever som vi lär
Att vi lyckats beror på att vi har varit ett med ordet. Vi har lyckats med det svåraste av allt: Ord och handling har varit samma. Vi har levererat den rörelseglädje vi utlovat. Folk har fattat och accepterat. Friskis&Svettis är rörelseglädje för alla. Det står så i stadgarna och förverkligas i möten med våra medlemmar.

Let’s keep it that way!

Amen.
Uddevalla2 2016

© Mats Janson

 

Friskis&Svettis startades av Johan Holmsäter för att han såg ett behov i samhället: det fanns inget stöd för människor som lämnade rehab-träning, ingen hjälp att få när det gällde att komma över till ett livslångt liv i rörelse/träning/fysisk aktivitet. Han ville blanda medicinska kunskaper med idrottsliga och filosofiska och skapa en sluss mellan sjukvård och friskvård. Därför menade Johan att &-tecknet är det viktigaste i vår logga.

Filosofin sammanfattades så här: ”Människan mår bra när hon rör sig, men för att hon ska göra det regelbundet, måste det vara roligt under tiden.”

Leendet då, nu och i framtiden
Därför blev det lustfyllda så viktigt i Friskis&Svettis träning, leendet medan vi tränar, inte bara efteråt, men då också, och länge, ett invärtes leende att bära med sig i vardagen.

Sedan dessa ursprungliga idéer har snart 40 år gått, men kulturen från starten lever kvar. Vi tror fortfarande på vår verksamhetsidé (som skrevs i sin nuvarande form lite senare): Vi erbjuder lustfylld och lättillgänglig träning av hög kvalitet för alla.

Syftet var att sprida rörelseglädje till så många som möjligt, precis som det fortfarande står i våra stadgar och precis som jag upplever att vi funkisar har fattat vår uppgift. Det bästa betyg vi kan få av en deltagare/medlem är ett leende och ett tack för att träningen var rolig, att den var en upplevelse utöver den förväntade fysiska träningseffekten, att den gav något för både kropp och själ. Värderingarna hjälper oss att fatta hur detta ska gå till.

Höga krav knäckte, men nu!
Det är väl så att vi inte riktigt har orkat hålla liv i den ursprungliga idén om slussen mellan sjukt och friskt. Vi ställde för höga krav på Friskis-ledarna, t ex att de skulle vara fysioterapeuter till yrket. Det blev tärande för dem att fortsätta jobbet även på fritiden, ideellt.

Jag skulle ändå säga att den delen av vår verksamhet är på uppgång igen, med soft, seniorklubbar m m. Och det gläder mig, inte av nostalgiska skäl, utan för att jag gillar att vi gör något större än oss själva (igen). Vi hjälper inte bara unga män att bygga biceps och bröstmuskler; vi stödjer alla människor som vill må bra genom fysisk aktivitet i en välkomnande och inkluderande kultur. Oj, vad jag är stolt över det!

Från ängslighet till stolthet
Så som jag ser det, fortsätter vi på samma berättelse som började skrivas 1978 av Holmsäter och de eldsjälar som älskade idén då och gav så mycket av sig själva och sina kompetenser för att den skulle bli verklighet. Det är den berättelsen som gör att vi är så gillade i samhället, av folk som inte tränar hos oss, av politiker, av andra organisationer och t o m av våra kollegor i branschen.

Så jag fattar inte varför vi rotar så mycket i vårt tankegods och vår historia i jakt på svagheter. Vi borde fortsätta vår berättelse, med stolthet över alla dess styrkor.

Vi ska t ex äga ordet ”rörelseglädje”. Ingen kan med större trovärdighet använda det. Bara vi kan garantera att det är rörelseglädje vi sysslar med, det vi erbjuder, det vi alltid söker. I stället letar vi desperat efter ersättningsord (som är generiska = alla kan använda): träningsglädje, energi, inspiration o s v.

Kom igen nu Friskis&Svettis, låt oss älska oss själv med glöd och låt alla få ta del av elden!

Amen.

Åter till förstasidorna! (Även om de är digitala nu.)

 

Nu tycker inte jag att vi ska deppa över att vissa projekt i Friskis&Svettis kör i diket. Klart vi ska experimentera och ta risker! Men vi måste också våga erkänna när det inte blir som vi hoppats. Vi måste ha modet bromsa, ta ut en ny färdriktning och sen riskera äran igen. Den som aldrig gått vilse o s v*

Jag tycker inte det förslag som vi sett på en justering av vår logotyp är fult. Det är inom ramarna för hur vi skulle kunna göra en förändring. Men grejen är att det inte spelar någon roll just nu vad jag eller någon annan tycker eller känner kring de estetiska värdena.

Now is not the time för feelings and opinions. Now is the time for a new process, a new experience, but in a totally different way.

(Ursäkta att jag hemföll till engelska. Tyckte det blev mer powerful.)

Slumpen som partner?
Att vi nu hett diskuterar frågan om logotyp och namn, beror mer på en slump än en medveten strategi. Sant är att frågan om grafisk profil har varit upp till diskussion länge, säkert tio år, men bara om vi räknar in de gånger frågan tagits upp internt på Riks (jo, jag vet). Men under årsstämman 2013 aktualiserades frågan med dunder och brak när den då anlitade reklam- och designbyrån visade upp skisser, t o m på en helt ny logotyp.

Det blev rabalder och Riks fick i uppdrag att göra om processen och komma tillbaka 2015. Önskan kom alltså inte från föreningarna från början, utan blev ett resultat av den oväntade byråpresentationen som tog folk på sängen.

Loggan är ju liksom inte en symbol vilken som helst för eldsjälarna i Friskis&Svettis. Den berättar en historia, den bärs med stolthet av alla funkisar och förknippas med en viktig personlig utvecklingsfas i många människors liv. Det är en kärlekshistoria.

Därmed inte sagt att man inte kan pilla i den.

Men.

Så här tycker jag vi ska göra:

1 Fråga föreningarna om de upplever att de har problem. Fråga dem om de har idéer om hur lösningarna skulle kunna se ut.
2 Analysera svaren tillsammans med ett antal organisations-äss. Definiera fällorna och möjliga vägar förbi dem och framåt.
3 Presentera den väl underbyggda analysen med tillhörande alternativ för utveckling.

Vad jag tror vi kommer att lära oss:

1 Att utmaningarna skiljer sig mellan föreningarna och kräver olika initiativ.
2 Att det finns gemensamma problem som tarvar gemensamma idéer.
3 Att lägesrapporten kommer att handla om hur vi lever våra värderingar.
4 Att det kommer att handla jättemycket om vårt erbjudande.
5 Att namnet är Friskis&Svettis och att det är allt som står på skylten.
6 Att logotypen inte kommer med på fixa-listan.

Men när vi är överens om vad vi vill (kolla stadgarna), vet vilka vi är (vilket vi redan borde göra) och vad vi ska göra (upp till bevis), då kan vi väl ta med oss loggan in i labbet and do some scrutinizing.

Amen.

Word!

 

Den som blir ärligt gillad av andra har något som uppskattas på djupet. Detta något kan till exempel vara ett sätt som får andra att känna sig bekväma. Det kan också vara något som får andra att känna sig berikade av kontakten.

Om det är gillande på riktigt är det aldrig yttre saker, som ett vackert ansikte, stiligt boende eller fashionabla kläder. Det är insidan som räknas som det så vackert heter.

Detta gäller både människor och organisationer som Friskis&Svettis. Det är hur vi är – vad vi gör och hur vi gör det – som bygger förtroende, lojalitet och kärlek.

Inga nyheter, eller hur?

Så varför envisas Friskis&Svettis med att bry sig så mycket om sitt yttre? Varför är man beredd att ändra både logga och namn och lägga många miljoner på att byta skyltar? Och varför nu?

Jympajesus har så klart ett antal svar.

Tre förklaringar
1 Det värsta med det tidskrävande och kostsamma pysslandet med utseendet är F&S-självets stora ängslighet. Oron över att inte duga och över vårt utseende, måste tyvärr komma från ledningspersoner. Vi som utför Friskis&Svettis mission i mötet med medlemmar varje dag, känner inte igen oss i den svajiga självbilden. Vi är stolta och entusiastiska.

2 Konkurrensen inom träning har hårdnat betydligt. Fler aktörer än vi har sjysta erbjudanden, lokaler och ledarpersonligheter. Flera av dessa kostar mindre än Friskis&Svettis, ett antal andra är tjusigare och dyrare. Alltför många i beslutande ställning ser då till ytan i stället för att göra den inre resan.

3 Logga och namn är ett projekt som i likhet med löntagarfonderna ”har baxats ända hit, men är ett jävla skit”, som finansministern vid den tiden, Kjell-Olof Feldt, så vackert skaldade på sin plats i plenisalen. Folk är helt enkelt jävligt trötta på det här projektet nu och vill bli av med skiten. De är beredda att rösta igenom en dålig grej bara för att komma vidare, även om det kommer kosta tiotals miljoner och inte ge ett skit tillbaka. ”Det här förslaget är i alla fall inte lika dåligt som det förra.”

Vad tror man att en putsad logotyp och ett nytt namn ska göra för jobb? När PR-vindpusten har dragit förbi, vad är då den långsiktiga effekten? Hur ska miljonerna satsade på skyltar bli ROI (Return On Investment)?

Var finns underlaget som berättar för oss att byte av logga och namn är det som kommer göra skillnad? Vilar verkligen hela bytarprojektet på powerpointpresentationen från stämman 2013 och första externa kommunikationskonsulten, designbyrån där också…nej, Jympajesus väljer att inte berätta hela den historien.

Vem driver frågan i dag? Varför drivs den? Vem har något att vinna på bytena?

Tre tips
Jympajesus tre råd till Friskis&Svettis:

1 Lägg ner logotyp- och namnbytesprojektet redan innan årsstämman. Ägna just nu inte mer energi framför spegeln med att titta på födelsemärken, rynkor och andra skavanker. Spar på sminket, jobba på självkänslan.

2 Identifiera områden i verksamheten som verkligen skulle kunna betyda något för framgång och människors gillande. En ny logga eller nytt namn hjälper inte föreningarna att nå fler och tydliggöra det unika med Friskis&Svettis. Vi har inte Apples, Coca Cola Companys eller Ikeas ekonomiska muskler. Satsa miljonerna på att utveckla inre kvaliteter som gör verklig skillnad.Kommunicera dessa.

3 Bevara och utveckla den dyrbara historien om Friskis OCH Svettis på ett varumärkestroget sätt som hjälper föreningarna att fortsätta berättelsen in i framtiden. Jobba med det vi skrivit i våra stadgar, lita på värderingarna och stöd funkisarnas förmåga att leverera utveckling och entusiasmera nya medlemmar.

Amen.

Jympajesus tycker visst att behov kan föreligga att justera en logotyp, men först gör man det inre jobbet.

Taggad med:
 

Ett oräknebart antal gånger har män i Friskis&Svettis förklarat för mig att vi måste sälja kort. Alltså kan vi inte hålla på med kommunikation som inte direkt syns i säljstatistiken.

Men det är ju så fel och har alltid varit det.

Det är klart, om vi hade varit grönsakshandlare och kommit över ett stort parti kålrötter, då måste vi ju bli av med skiten så att vi inte gör förlust eller rötterna ruttnar. Vi måste sälja och annonserar om våra väldigt fina varor till ett lägre pris än vad som är brukligt. Och vips är försäljningen igång och vi kan räkna hem vinsten.

Är det så ”ekonomerna” tänker även i Friskis&Svettis? Pris och produkt?

Hur ser i så fall ”säljdrivande” kommunikation ut hos oss? Köp ett årskort och få 13 månader? Träna första månaden gratis? Halva priset för din vän? 300 kr i rabatt för dig som köper nytt årskort före december i år? Köp årskort och få en t-shirt/handduk/träningsskor/yogamatta/en vecka i Karibien?

Vem som helst hajar att det inte kommer funka på lång sikt. Med lägre pris och andra materiella lockrop får man inga lojala supporters.

Pratar vi om att ”sälja” betyder det att vi vill ha en leverantör-kund-relation. Och det vill vi väl inte?

Vi är en förening och borde vilja ha en medlemsrelation, men även den har sina svagheter. Vi bygger svårraserade pyramider. Att som medlem bli engagerad, gå på årsstämma och bli tillplattad av föreningsrävarna medan avslagen på motionerna yr i luften är inte så roligt heller.

Fråga Jympajesus och han säger att vad vi behöver är engagemangsdrivande kommunikation.

Engagemangsdrivande kommunikation ser människan i en helhet. Engagemangsdrivande kommunikation visar förståelse för människan. Engagemangsdrivande kommunikation talar med människor, inte till. Engagemangsdrivande kommunikation har tålamod. Den är sann, intressant, ofta lite rolig och den känns.

Engagemangsdrivande kommunikation strävar efter att människor ska göra sina val grundade på vad de gillar och tror på. Engagemangsdrivande kommunikation strävar efter att få med sig människor på idéer, gärna något som rör en bättre värld med gladare invånare.

Friskis&Svettis har alla förutsättningar att lyckas med sådan kommunikation. Den kommer så småningom att sälja kort som tusan.

Amen.

Vi måste bli av med skiten.

 

Varje stor idés förbannelse är att den institutionaliseras. Inte riskerar att göra det, utan att det oundvikligen händer. Det bildas en organisation runt idén, organisationen växer, idén tappar kraft.

EU var en idé om ett fredligt, gränslöst och samarbetande Europa. Nu riskerar projektet att upplösas av krafter som drar åt motsatt håll.

Friskis&Svettis var en idé om rörelseglädje, hälsa och välmående till största möjliga antal människor, byggt på det egna ansvaret. Nu riskerar vi bli ett gym bland andra.

När organisationen växer kommer de professionella förvaltarna in och skapar ordning och reda. Beslutshierarkier byggs upp, administratörer får mycket att säga till om, idémänniskorna mindre.

De flesta är mycket nöjda med de allt fastare strukturerna. Det är svårt att se och acceptera att det går mot förstening. De grundläggande idéerna blir mindre viktiga än ekonomi, kvantitetsmål och människors plats i hierarkin. Engagemanget svalnar.

Ok, så vad gör vi nu, EU och Friskis&Svettis?

Jo, vi tar tag i grundidéerna, lever värderingarna och visar att vi betyder något bra för dig, dig och dig.

Ordningen på ytan, var aldrig lika viktig för måluppfyllelsen som de livgivande strukturerna i det mänskliga kapitalet: tilliten, engagemanget och visionerna.

Ändra fokus, så kör vi igen!

Amen.

För största möjliga välmående åt alla!

För största möjliga välmående åt alla!

 

Jag vet inte hur många gånger under guldåren 2000-2010 som jag hörde någon F&S-höjdare säga att ”det är nu när det går så bra, som vi måste vara på vår vakt mot den förlamande nöjdheten.” Jaja, sa vi allihop i församlingen, men inte gjorde vi något åt det. Vi bara fortsatte slå oss för bröstet. Vi var oslagbara.

Men så svängde det. Precis som för landet Sverige.

I Friskis&Svettis berömde vi oss för våra värderingar och hade roliga utbildningstillfällen, först med svarta boken och sen med vita. Men gick det in på djupet, levde vi som vi lärde? Testade vi gränser? Stod vi fria? Var varje medlem och idé viktig? Tillåt mig tvivla.

I landet Sverige gick det också bra, fast i ännu fler år. Jäklar vad vi slagit oss för bröstet för att vi klarade senaste finanskrisen så bra och för att vi är så innovativa inom digitalisering och så bra på att göra popmusik för barn, tonåringar och F&S-ledare. Migrationen sänkte självförtroendet.

Både i Friskis&Svettis och i landet Sverige ställer vi oss nu frågorna: Vilka är vi? Vad vill vi? Och hur agerar vi? Har vi något mål? Har vi några visioner?

Under Almedalsveckan i Visby pratades det om ”svenska värderingar”. Den politiska intelligentian verkade vara eniga om att det inte finns några sådana. Demokrati, jämställdhet och frihet är inga svenska uppfinningar i stil med skiftnyckeln och Skype. Möjligen har vi varit hyfsat bra på att leva dem och av detta har det kanske blivit en svensk kultur.

På samma sätt är inte Friskis&Svettis värderingar våra unika uppfinningar. Glädje har funnits tidigare, ett inkluderande och opretentiöst synsätt också. Men vi har liksom landet Sverige tagit dem till oss och skapat en särskild träningskultur.

Men liksom politikerna i Almedalen söker efter en svensk hållning, gör vi det nu i Friskis&Svettis. Fast jag tycker vi har det så mycket lättare när det gäller att formulera dem. Våra värderingar är snudd på tidlösa och har format vår kultur sedan 1978. Som jag hävdat tidigare kan vi så klart alltid beskriva dem och presentera dem på nya sätt – kanske blir någon inaktuell, kanske upptäcker vi en ny – men tankegodset är i stort sett konstant detsamma.

Det svåra är att leva dem. Precis som i landet Sverige. Eller ännu värre, som i Miljöpartiet.

Amen

Heja Sverige och Friskis&Svettis!

Heja Sverige, alla andra länder och Friskis&Svettis!

 

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.