Det är enkelt i teorin, svårt i praktiken: att förstå att man måste börja med ett ”varför” innan man skrider till verket, typ startar en förening. Eller rättare sagt, det svåra kommer efter ett tag, när man glömmer sitt ”varför” och själva organisationen blir viktigare än anledningen till att man en gång i tiden organiserade sig.

Organisationen & engagemanget
I teorin jobbar vi ständigt med våra värderingar och vårt övriga tankegods. Vi vill gärna tro att det ligger till grund för våra handlingar i föreningen Friskis&Svettis, men i praktiken riskerar vi att bli funktionärer i ett administrativt system. (Jag lånade slutet på den meningen från filmen Rebellkirurgen av Erik Gandini.) Om vi inte aktar oss, alltså. Och det gör vi inte alltid. Utvecklingen går så sakta att vi inte märker den.

I praktiken måste vi hålla teorin levande hela tiden, annars dör idén och med den dör engagemanget, människors initiativkraft och lust till uppgiften. För hur ska man kunna känna lust inför uppgiften när man glömt vilken den är?

Hur mycket frihet har jag?
Det riktigt svåra med att hålla liv i engagemanget är balansen mellan styrning och medbestämmande. Särskilt tydligt blir det i en förening som vår, där allt hänger på om vi som är ideella krafter tycker att det är värt att jobba gratis. För vilket syfte jobbar jag i så fall? Vad kan jag påverka och bestämma över, och vad kan jag acceptera att någon annan tänker ut och förväntar sig att jag gör, eller snarare inspirerar mig att göra?

Här krävs pedagogik, förståelse för hur vi är som människor, men också en stark grund att utgå ifrån, d v s en filosofi, en idé, en mission.

Ifrågasätt & försvaga
Vårt ”varför” är ett tankegods som faktiskt inte behöver ifrågasättas så ofta och göra de ideella krafterna konfunderade. Varje gång vi ifrågasätter vårt ”varför” riskerar vi att försvaga det. För det måste väl vara något fel på det om det alltid ska prövas?

En sak är säker i Jympajesus världsbild, och det är att det inte funkar att göra som i den s k kallade ”provtryckningen” av vision, värderingar och verksamhetsidé. Största stödet för denna min åsikt visar verkligheten upp. Två år efter start är Friskis&Svettis splittrat kring logotypen, värderingsformuleringarna är tillbaka till skisstadiet och den gemensamma marknadsföringen är nedlagd.

Hälsosam anarki
Vad händer nu med tankarna på att ”det blir lättare att fylla varumärket med nytt innehåll med en ny logga”? Vilket är det nya innehållet och vem ska kommunicera det när inte Riks har förtroendet för gemensamma kampanjer längre?

Ingen kan tvinga en Friskis&Svettis-förening att följa ett direktiv, eller en strategi från högre ort. I rörelsen har alltid funnits ett inslag av en hälsosam anarki. Den anarkin är organisationens livsenergi. Tack vare den, som ju egentligen är människors vilja att syssla med något meningsfullt, fortsätter Friskis&Svettis att dra till sig en mångfald människor.

Visst finns ett rationellt inslag i allt vi gör, men känslan och det andliga är så mycket mer betydelsefulla.

Amen.

Inspiration på samma tema

I djupet av oss själva vet vi vilka vi är. Som människor, alltså. Vi ser styrkor och svagheter, försöker använda styrkorna och dölja, förlåt, jobba på svagheterna.

Vår bästa egenskap
Ett problem är att man inte är någon vidare objektiv betraktare av sig själv. Ibland får man viktiga grejer om bakfoten. Man ser styrkor som svagheter och svagheter som ännu värre svagheter.

Sådana bakfoten-idéer uppstår också i Friskis&Svettis som organisation. Vi har t ex lidit av beröringsskräck inför vår bästa gren: rörelseglädje. Jag skulle ju säga att rörelseglädje är vår verkliga kärnverksamhet. Träningen är vårt verktyg för att kunna ägna oss åt rörelseglädje.

Vi kan jämföra oss med Volvo. De bygger bilar, men är det deras egentliga kärnverksamhet? Deras senaste kommunikation tyder på att det i stället är säkra persontransporter.

Tant eller tönt
Vår unika förmåga att hjälpa människor att hitta sin rörelseglädje är vår största styrka. Vi brinner för att trigga igång den djupt liggande kittlingen, den starkt drivande mellangärdeskänslan eller den kvittrande, snurriga, förlösande upplevelsen av glädje. Den som sitter i länge.

Jag antar att beröringsskräcken beror på att vi förknippat röresleglädje med den träningsform vi är mest kända för, den som fortfarande är vår största gruppträningsform, den som människor bara kan hitta hos oss, och den som ställer högst krav på ledarens kreativitet, mod och kvalitet: jympan.

Vi har ju inte ens själva varit övertygade jympa-älskare. ”Det är väl bara att skutta omkring och vifta lite till musik? Och det kan väl vara skoj ibland om man är på det humöret. Typ om man vill träna lite töntigt eller tantigt.”

Vad töntigt av oss att tro att vår styrka är vår svaghet.

Dags för omtag
Nåväl, nu är det nya tider. Kollegorna i branschen blir fler, de har jäkligt bra idéer och de utmanar oss. Så vad gör vi?

Jympajesus säger: Vi gör som andra starka varumärken som levt och utvecklats länge (och som också ibland vacklat när det gäller tron på sin kärnverksamhet och sina kärnvärden):
Vi framhäver vår unika förmåga, d v s vår passion för att sprida det vi vet är hemligheten bakom ett liv i rörelse. Och vi agerar med verksamhet som stödjer det vi predikar.

Rörelseglädjen är vår stora framgångsfaktor. Den var det 1978 och den är det 2017 och för alltid.

Amen.

En bild vi gjorde på 1900-talet på Riks. Rörelseglädje som dröjer sig kvar.

Tänker på Friskis&Svettis sökande efter ”säljdrivande kommunikation”. Man tycks tro att det finns en hemlig kod i kommunikationsvärlden som direkt leder till köp. Den koden åtrår många i Friskis&Svettis utan minsta skam i kroppen.

Men grejen är att den koden inte finns. Jo, om du säljer oxfilé vanligtvis för 465 kronor kilot och sänker till 265 kr. Koden är lågt pris. Nästa dag kostar oxfilén 465 kronor kilot igen, utan att varumärket ”oxfilé” lidit. Svårare än så är det inte i oxfilévärlden.

Vilka är vi?
Men i oxfilévärlden lever inte Friskis&Svettis. Vi är i…ja, i vilken del av kommers-galaxen opererar vi? I träningsbranschen, underhållningsbranschen eller upplevelsebranschen?

Vad vi än kallar vår egen bransch måste vi se på vårt erbjudande som något helt väsenskilt från snabba konsumtionsvaror som oxfilé. Visst är vi enkla att köpa – ”bara” att pröjsa cirka 3 000 kronor, så är man med. Men köpbeteendet är mer komplext än så.

Att köpa medlemsskap och träningskort hos oss får gärna föregås av en lång stunds övervägande. Under den stunden berättar vi lugnt och fint, sympatiskt och kanske med en gnutta humor, vilka vi är, vad vi vill och vad vi erbjuder. Valet av oss ska vara genomtänkt och långsiktigt hållbart.

40 och kåt?
Hur tror du det går om Friskis&Svettis vill ligga direkt på första dejten? Ingen drink, ingen middag, ingen bio, ingen kopp té, inga fler dejter för att se hur man trivs ihop tillsammans och om nyfikenheten och känslan växer – nä, pippa nu på momangen är det som gäller.

Se vår införsäljning som ett gammelmodigt dejtingförfarande. Ha tålamod. Låt det ta tid. Eller med Carolas ord: ”Vem vill du vara, kan du förklara det för mig?”*

Bygga förtroende
Det alternativ Jympajesus så gammelmoraliskt förespråkar är att vi först måste bygga relation och tillit. I min religiösa värld är det just det som marknadsföring handlar om: att vara intresserad av sin omgivning och presentera sig med en sympatisk idé och personlighet. För att så småningom ligga utan tjat, d v s sälja kort.

Så när du nu – uppfylld av Jympajesus predikan – försöker vara trevlig på marknaden och hålla kåtheten att sälja i schack, se då också till att undvika dess vanliga fyra fällor:
1 att predika enbart för dina fans.
2 att hylla dig själv, snarare än vara intresserad av den andre.
3 att snacka på samma sätt som alla andra dejtare.

Lycka till därute! Bjud på något. Kanske inte en oxfilé, utan dig själv (med kläderna på).

Amen.

Ha inte så bråttom.

*Idén med Främling lånad ur artikel i DN:s lördagsmagasin 170401, skriven av Behrang Behdjou.

En vän frågade mig: Vad händer med dig om nya logga-förslaget går igenom på årsstämman?

Jag uppskattar så klart omtanken – det här är verkligen en fin person – men ett loggabyte handlar givetvis ingenting om mig och Jympajesus. Det handlar uteslutande om Friskis&Svettis.

Jag älskar Friskis&Svettis, men när det gäller sådant som inte rör mig personligen, är jag strikt kommersiell och yrkesmässig i mina åsikter om vad som är bra och dåligt.

Inte alltid galet, så klart
Att byta logga kan vara befogat för ett företag eller en organisation. Att som i vårt fall, justera logotypen, kan vara helt rätt, men om jag var marknadsföringsdiktator i Friskis&Svettis skulle jag inte göra det i år. Som diktator skulle jag gå en pedagogisk, kvalitetsmässig och förankrande runda till med – som man säger i sossarna – hela rörelsen.

För mig personligen händer absolut ingenting om årsstämman beslutar sig för att liggande förslag är det bästa vi kan få, och det bästa för Friskis&Svettis utveckling just nu. Jag kommer fortsätta älska Friskis&Svettis, fortsätta leda pass, fortsätta gå på pass och fortsätta mina sporadiska besök i gymmet.

Förmodligen händer inget med Friskis&Svettis heller p g a föreslagen loggajustering (om vi bortser från engångskostnaden på beräknade 20 miljoner). Sker det något positivt så beror det i så fall på att vi jobbar tydligare utifrån vårt uppdrag och vision och med våra värderingar.

Förbannad i tjänsten
Om jag varit upprörd under logotyp- och namnprocessen beror det till 100 procent på yrkesmässigt engagemang, och det är ALLTID stort. Jag kan bli förbannad över beslut som jag tycker är fel, trots att det inte har ett skit med mig att göra. Som när det första nya logga-förslaget dök upp på årsstämman 2014 i Örebro. Riks och reklambyrån körde hårt på att det var en jättebra idé och stämman var – som jag uppfattade det – snudd på beredd att rösta igenom en total makeover.

Kruppframkallande skiss 2014

Jag lovar; alla vars profession det är att bygga varumärken fick krupp.

Kul frustration
Strax därefter satte jag mig vid datorn tillsammans med min kreativa och roliga lilla basledare och laddade ur min frustration i en s k Hitlervideo. De flesta jag visat den för har skrattat, men också avrått mig från att visa den för andra än min innersta krets av vänner och likasinnade.

Men wtf. Jympajesus föddes ju i en rebellhandling, medan mina styrelsekumpaner i Jönköping tyckte att ”nu går han för långt”.

Det har gått tre år sedan stämman i Örebro och ledningen på Riks är ny. Men satiren är fortfarande relevant.
Så enjoy! Eller förfasas.

Vid årsstämman 19 mars i Lund kommer Friskis&Svettis Riks presentera sitt förslag till femårig strategi med vidhängande propositioner. Här följer Jympajesus prognos; vad flippar och vad kommer att floppa?

Back to basics
Eftersom den nya strategin är en back-to-basics-plan blir helhetsintrycket positivt. Den som förmår tränga igenom ordrikedomen känner igen det mesta från Friskis&Svettis tidlösa tankegods, för nu ska vi:
• jobba för alla
• uppmuntra det personliga engagemanget
• ta bättre vara på funkisars och medlemmars idéer
• berätta sanna Friskis&Svettis-berättelser.

Allt detta flippar, så klart! Men en tydlig markering av att ovanstående inte är något nytt, utan vårt DNA, hade suttit fint. Det är viktigt att vi känner stolthet över våra grundidéer. Ängsligheten över att inte längre vara unika behöver typ en KBT-behandling.

Flopparna
Förslagen om nytt namn (friskis), vision och s k värderingsområden får det tuffare. ”Värderingsområden” är räddningsplankeordet för att man inte kommit någonstans med det jobbet på två år. Men nu känner årsstämmans delegater igen innehållet. Jag gissar att Riks får förtroendet att fortsätta jobba fram skarpa formuleringar av våra värderingar.

Däremot satsar jag en semla och en kaffe på Vetekatten på att namnet ”friskis” inte går igenom, samt att det blir bakläxa på den s k visionen, eftersom den formuleringen med bästa vilja i världen inte kan kallas vision.

Kan gå hur som helst
Trots att pengarna nu behövs till verklig utveckling, mer analys och designarbete, är jag rädd att förslaget på ny Friskis&Svettis-logotyp klubbas igenom. Risken är uppenbar för löntagarfondssyndromet: ”Löntagarfonder är ett jävla skit, men nu har vi baxat dem ända hit.” (Finansminister Kjell-Olof Feldt, 1983) Folk vill bli av med frågan, oavsett konsekvenser.

För övrigt tror jag att förslagen om organisation och finansiering blir heta diskussionsämnen, men avstår att flipp-flopp-gissa. Frågor som inte rör vår kärna (även om vi inte vet vad bolagiseringarna innebär på lång sikt) engagerar mig snäppet mindre.

Det allra viktigaste
Fem år efter att Anna Iwarsson slutade som generalsekreterare är Riks på banan igen när det gäller Friskis&Svettis hjärtefrågor: rörelseglädje åt alla och tillit som ledarskapsideal. Det första är business as usual, det andra behövs arbetas på.

Halleluja!

Jämför gärna strategin 2017-2022 med handlingarna inför årsstämman 2008, snart tio år sedan.

Energi, ambition, vitalitet, glädje, inspiration, idérikedom, inlevelse, deltagande, medkänsla, engagemang.

Vi har bara 28 tecken att tillgå (alfabetet), men det är inte bristen på ord som dessa bokstäver kan bilda som är utmaningen när vi ska beskriva vad som är Friskis&Svettis unika erbjudande. Det är vilka ord vi väljer och hur vi ordnar dem tillsammans som är tricket.

Ett alldeles särskilt ord
Bland alla orden vi kan välja finns det ett särskilt vi borde slå vakt om. Anledningarna är minst fyra:
1 Det står i våra stadgar att vi ska sprida innebörden av just detta ord.
2 Det är en bra beskrivning av det vi försöker åstadkomma på vår träning.
3 Det är ett ord vi anammat i snart 40 år och förstår att omsätta från ord till handling.
4 Bara vi i Friskis&Svettis kan med trovärdighet äga ordet, eftersom vi ägt det hittills och att det ägandet har accepterats av omvärlden.

Vi förknippas med rörelseglädje. Vi har nått dit alla organisationer och företag strävar: att likställas med ett positivt laddat värdeord. Vi spelar i samma liga som Apple, Nike, Volvo, BWM och Audi m fl.

Lever som vi lär
Att vi lyckats beror på att vi har varit ett med ordet. Vi har lyckats med det svåraste av allt: Ord och handling har varit samma. Vi har levererat den rörelseglädje vi utlovat. Folk har fattat och accepterat. Friskis&Svettis är rörelseglädje för alla. Det står så i stadgarna och förverkligas i möten med våra medlemmar.

Let’s keep it that way!

Amen.

© Mats Janson