När dammet lagt sig

den 30 mars, 2017 · Kommentera

Min Gud, vad jag stred för min tro före Friskis&Svettis Riks årsstämma. Jag tyckte inte vi skulle ta beslut om logga-förändring i år. Jag tyckte friskis-påhittet var korkat. Jag tyckte visionen var kass. Jag tyckte ”värderingsområdena” var oengagerande och hela strategin en ballong uppumpad till bristningsgränsen med ett yada yada som kunde söva en hel folkrörelse.

Men liksom mannen från Nasaret för två tusen år sedan, lyckades inte heller Jympajesus nå fram till etablissemanget och maktens hjärtan med sitt evangelium. Jympajesus blev på sin höjd en irriterande finne i några rövar.

Vänder det nu?
Nåväl. Striden är över (för tillfället) och dammet har lagt sig. Så vad händer nu?

Inte mycket nytt skulle jag tro. Föreningarna jobbar väl på med verksamheten. Sprider rörelseglädjen, inkluderar fler och fler. Digitaliseringen kommer ha sin gilla gång. Kommunikationen är tillbaka i spretläge.

Jag tror vi kommer se en ökning av medlemmar. Inte för att Friskis&Svettis gjort något revolutionerande nytt, utan för att man fortsatt gneta på med utveckling av verksamheten som vanligt i föreningarna. Och det utifrån samma gamla uppdrag som det beskrivs i stadgarna, utifrån verksamhetsidén, med värderingarna i ryggraden och med visionen som en neonskylt i skyn (även om man inte kan rabbla mycket av detta digra tankegods utantill).

Med ett annat perspektiv
Riks träningsteam levererar och föreningarnas engagemang attraherar. Här hemma i Stockholms-föreningen tycker jag det sprudlar.

I jämförelse med vad som händer i Syrien och med svälten i Afrika har vi så klart inget att oroa oss för. Kanske borde vi ha gjort det, lyft blicken och sagt att vi väntar med loggan och skickar 20 miljoner till UNCHR eller nåt i stället.

Men vad vet jag. Undrar vad medlemmarna tyckt om det i vår demokratiska organisationsform fått frågan.

Amen.

Jympajesus är inte den enda som fått ge sig (tillfälligt). Med ett leende ser han fram emot nya rafflande strider.

Taggad med: • •
 

Kommer Jympajesus att klara ett nederlag?

den 16 mars, 2017 · 7 kommentarer

En vän frågade mig: Vad händer med dig om nya logga-förslaget går igenom på årsstämman?

Jag uppskattar så klart omtanken – det här är verkligen en fin person – men ett loggabyte handlar givetvis ingenting om mig och Jympajesus. Det handlar uteslutande om Friskis&Svettis.

Jag älskar Friskis&Svettis, men när det gäller sådant som inte rör mig personligen, är jag strikt kommersiell och yrkesmässig i mina åsikter om vad som är bra och dåligt.

Inte alltid galet, så klart
Att byta logga kan vara befogat för ett företag eller en organisation. Att som i vårt fall, justera logotypen, kan vara helt rätt, men om jag var marknadsföringsdiktator i Friskis&Svettis skulle jag inte göra det i år. Som diktator skulle jag gå en pedagogisk, kvalitetsmässig och förankrande runda till med – som man säger i sossarna – hela rörelsen.

För mig personligen händer absolut ingenting om årsstämman beslutar sig för att liggande förslag är det bästa vi kan få, och det bästa för Friskis&Svettis utveckling just nu. Jag kommer fortsätta älska Friskis&Svettis, fortsätta leda pass, fortsätta gå på pass och fortsätta mina sporadiska besök i gymmet.

Förmodligen händer inget med Friskis&Svettis heller p g a föreslagen loggajustering (om vi bortser från engångskostnaden på beräknade 20 miljoner). Sker det något positivt så beror det i så fall på att vi jobbar tydligare utifrån vårt uppdrag och vision och med våra värderingar.

Förbannad i tjänsten
Om jag varit upprörd under logotyp- och namnprocessen beror det till 100 procent på yrkesmässigt engagemang, och det är ALLTID stort. Jag kan bli förbannad över beslut som jag tycker är fel, trots att det inte har ett skit med mig att göra. Som när det första nya logga-förslaget dök upp på årsstämman 2014 i Örebro. Riks och reklambyrån körde hårt på att det var en jättebra idé och stämman var – som jag uppfattade det – snudd på beredd att rösta igenom en total makeover.

Kruppframkallande skiss 2014

Jag lovar; alla vars profession det är att bygga varumärken fick krupp.

Kul frustration
Strax därefter satte jag mig vid datorn tillsammans med min kreativa och roliga lilla basledare och laddade ur min frustration i en s k Hitlervideo. De flesta jag visat den för har skrattat, men också avrått mig från att visa den för andra än min innersta krets av vänner och likasinnade.

Men wtf. Jympajesus föddes ju i en rebellhandling, medan mina styrelsekumpaner i Jönköping tyckte att ”nu går han för långt”.

Det har gått tre år sedan stämman i Örebro och ledningen på Riks är ny. Men satiren är fortfarande relevant.
Så enjoy! Eller förfasas.
https://www.youtube.com/watch?v=-wkIwU3cc7U&t=140s

 

Jympajesus prognos för Friskis&Svettis Riks strategi 2017-2022

den 13 mars, 2017 · 2 kommentarer

Vid årsstämman 19 mars i Lund kommer Friskis&Svettis Riks presentera sitt förslag till femårig strategi med vidhängande propositioner. Här följer Jympajesus prognos; vad flippar och vad kommer att floppa?

Back to basics
Eftersom den nya strategin är en back-to-basics-plan blir helhetsintrycket positivt. Den som förmår tränga igenom ordrikedomen känner igen det mesta från Friskis&Svettis tidlösa tankegods, för nu ska vi:
• jobba för alla
• uppmuntra det personliga engagemanget
• ta bättre vara på funkisars och medlemmars idéer
• berätta sanna Friskis&Svettis-berättelser.

Allt detta flippar, så klart! Men en tydlig markering av att ovanstående inte är något nytt, utan vårt DNA, hade suttit fint. Det är viktigt att vi känner stolthet över våra grundidéer. Ängsligheten över att inte längre vara unika behöver typ en KBT-behandling.

Flopparna
Förslagen om nytt namn (friskis), vision och s k värderingsområden får det tuffare. ”Värderingsområden” är räddningsplankeordet för att man inte kommit någonstans med det jobbet på två år. Men nu känner årsstämmans delegater igen innehållet. Jag gissar att Riks får förtroendet att fortsätta jobba fram skarpa formuleringar av våra värderingar.

Däremot satsar jag en semla och en kaffe på Vetekatten på att namnet ”friskis” inte går igenom, samt att det blir bakläxa på den s k visionen, eftersom den formuleringen med bästa vilja i världen inte kan kallas vision.

Kan gå hur som helst
Trots att pengarna nu behövs till verklig utveckling, mer analys och designarbete, är jag rädd att förslaget på ny Friskis&Svettis-logotyp klubbas igenom. Risken är uppenbar för löntagarfondssyndromet: ”Löntagarfonder är ett jävla skit, men nu har vi baxat dem ända hit.” (Finansminister Kjell-Olof Feldt, 1983) Folk vill bli av med frågan, oavsett konsekvenser.

För övrigt tror jag att förslagen om organisation och finansiering blir heta diskussionsämnen, men avstår att flipp-flopp-gissa. Frågor som inte rör vår kärna (även om vi inte vet vad bolagiseringarna innebär på lång sikt) engagerar mig snäppet mindre.

Det allra viktigaste
Fem år efter att Anna Iwarsson slutade som generalsekreterare är Riks på banan igen när det gäller Friskis&Svettis hjärtefrågor: rörelseglädje åt alla och tillit som ledarskapsideal. Det första är business as usual, det andra behövs arbetas på.

Halleluja!

Jämför gärna strategin 2017-2022 med handlingarna inför årsstämman 2008, snart tio år sedan.

 

Vårt viktigaste ord

den 21 februari, 2017 · Kommentera

Energi, ambition, vitalitet, glädje, inspiration, idérikedom, inlevelse, deltagande, medkänsla, engagemang.

Vi har bara 28 tecken att tillgå (alfabetet), men det är inte bristen på ord som dessa bokstäver kan bilda som är utmaningen när vi ska beskriva vad som är Friskis&Svettis unika erbjudande. Det är vilka ord vi väljer och hur vi ordnar dem tillsammans som är tricket.

Ett alldeles särskilt ord
Bland alla orden vi kan välja finns det ett särskilt vi borde slå vakt om. Anledningarna är minst fyra:
1 Det står i våra stadgar att vi ska sprida innebörden av just detta ord.
2 Det är en bra beskrivning av det vi försöker åstadkomma på vår träning.
3 Det är ett ord vi anammat i snart 40 år och förstår att omsätta från ord till handling.
4 Bara vi i Friskis&Svettis kan med trovärdighet äga ordet, eftersom vi ägt det hittills och att det ägandet har accepterats av omvärlden.

Vi förknippas med rörelseglädje. Vi har nått dit alla organisationer och företag strävar: att likställas med ett positivt laddat värdeord. Vi spelar i samma liga som Apple, Nike, Volvo, BWM och Audi m fl.

Lever som vi lär
Att vi lyckats beror på att vi har varit ett med ordet. Vi har lyckats med det svåraste av allt: Ord och handling har varit samma. Vi har levererat den rörelseglädje vi utlovat. Folk har fattat och accepterat. Friskis&Svettis är rörelseglädje för alla. Det står så i stadgarna och förverkligas i möten med våra medlemmar.

Let’s keep it that way!

Amen.
Uddevalla2 2016

© Mats Janson

 

Berättelsen vi riskerar slänga i soptunnan

den 18 februari, 2017 · 2 kommentarer

Friskis&Svettis startades av Johan Holmsäter för att han såg ett behov i samhället: det fanns inget stöd för människor som lämnade rehab-träning, ingen hjälp att få när det gällde att komma över till ett livslångt liv i rörelse/träning/fysisk aktivitet. Han ville blanda medicinska kunskaper med idrottsliga och filosofiska och skapa en sluss mellan sjukvård och friskvård. Därför menade Johan att &-tecknet är det viktigaste i vår logga.

Filosofin sammanfattades så här: ”Människan mår bra när hon rör sig, men för att hon ska göra det regelbundet, måste det vara roligt under tiden.”

Leendet då, nu och i framtiden
Därför blev det lustfyllda så viktigt i Friskis&Svettis träning, leendet medan vi tränar, inte bara efteråt, men då också, och länge, ett invärtes leende att bära med sig i vardagen.

Sedan dessa ursprungliga idéer har snart 40 år gått, men kulturen från starten lever kvar. Vi tror fortfarande på vår verksamhetsidé (som skrevs i sin nuvarande form lite senare): Vi erbjuder lustfylld och lättillgänglig träning av hög kvalitet för alla.

Syftet var att sprida rörelseglädje till så många som möjligt, precis som det fortfarande står i våra stadgar och precis som jag upplever att vi funkisar har fattat vår uppgift. Det bästa betyg vi kan få av en deltagare/medlem är ett leende och ett tack för att träningen var rolig, att den var en upplevelse utöver den förväntade fysiska träningseffekten, att den gav något för både kropp och själ. Värderingarna hjälper oss att fatta hur detta ska gå till.

Höga krav knäckte, men nu!
Det är väl så att vi inte riktigt har orkat hålla liv i den ursprungliga idén om slussen mellan sjukt och friskt. Vi ställde för höga krav på Friskis-ledarna, t ex att de skulle vara fysioterapeuter till yrket. Det blev tärande för dem att fortsätta jobbet även på fritiden, ideellt.

Jag skulle ändå säga att den delen av vår verksamhet är på uppgång igen, med soft, seniorklubbar m m. Och det gläder mig, inte av nostalgiska skäl, utan för att jag gillar att vi gör något större än oss själva (igen). Vi hjälper inte bara unga män att bygga biceps och bröstmuskler; vi stödjer alla människor som vill må bra genom fysisk aktivitet i en välkomnande och inkluderande kultur. Oj, vad jag är stolt över det!

Från ängslighet till stolthet
Så som jag ser det, fortsätter vi på samma berättelse som började skrivas 1978 av Holmsäter och de eldsjälar som älskade idén då och gav så mycket av sig själva och sina kompetenser för att den skulle bli verklighet. Det är den berättelsen som gör att vi är så gillade i samhället, av folk som inte tränar hos oss, av politiker, av andra organisationer och t o m av våra kollegor i branschen.

Så jag fattar inte varför vi rotar så mycket i vårt tankegods och vår historia i jakt på svagheter. Vi borde fortsätta vår berättelse, med stolthet över alla dess styrkor.

Vi ska t ex äga ordet ”rörelseglädje”. Ingen kan med större trovärdighet använda det. Bara vi kan garantera att det är rörelseglädje vi sysslar med, det vi erbjuder, det vi alltid söker. I stället letar vi desperat efter ersättningsord (som är generiska = alla kan använda): träningsglädje, energi, inspiration o s v.

Kom igen nu Friskis&Svettis, låt oss älska oss själv med glöd och låt alla få ta del av elden!

Amen.

Åter till förstasidorna! (Även om de är digitala nu.)

 

Jympan är Snövit

den 15 februari, 2017 · 2 kommentarer

Jag har skrivit flera gånger om Friskis&Svettis dåliga självförtroende och ängslighet över att inte vara attraktiva. Jympan är kanske det tydligaste exemplet på vårt – jag höjer temperaturen från ängslighet – självhat.

Omöjlig ha ihjäl
Jympan var Friskis&Svettis i begynnelsen. Fortfarande tycks människor förknippa just den träningsformen starkast med oss. Det har vi förbannat svårt att ta. I minst tio år har vi försökt upplysa världen om att vi har 70 olika träningsformer. Bilderna visar gym, skivstång, HIT, cirkelfys, cirkelgym o s v. Ändå förblir vi mest kända för jympan.

”Vi måste tvätta bort jympastämpeln”, säger självhatarna. ”Varför det?” säger Jympajesus. Jag tycker tvärtom att vi ska älska den. Det verkar vara den enda träningsprodukten som fäster på allvar i folks medvetanden.

Jympan är Snövit och Friskis&Svettis är de elaka styvföräldrarna. Hon är underbar, men vi vill inte ha henne. Vi vill jaga ut henne i skogen och döda henne.

Kärleken blev fler armhävningar
Du tycker jag överdriver? Vi genomförde ju projektet Mer jympa i jympan, gjorde en film i samband med projektet och nu finns det en ny film. Här i stan hade vi också Jympans dag i höstas.

Men Mer jympa i jympan utgick också ifrån att träningsformen inte var bra nog. Huvudambitionen sades vara att renodla vår älskade jympa och förstärka det bästa, men samtidigt gjordes upplägget om. Fokus hamnade tyvärr på minuter hit och dit – d v s konkreta förändringar, lätta att ta till sig.

I stället för att ta till oss budskapet om personlighet och uttryck gick vi hem och la till en styrkelåt och tog bort återhämtningen i mitten. Klart! Orden beskrev rätt saker, men handlingen blev kontraproduktiv. Det blev aldrig mer jympa i jympan, det blev mer träning i jympan.

Oslagbar överlevnadsförmåga
I sagan överlevde Snövit. Jägaren kunde inte mörda henne. Inte heller häxan rådde på henne. Tack vare dvärgarna, de som älskade Snövit, och så prinsen förstås, levde hon lycklig i alla sina dagar.

Så vilka vill vi vara? De elaka styvföräldrarna eller de kärleksfulla vårdnadshavarna? Jympan måste vara urstark som stått emot förnekande och förgiftningsförsök. Den måste ha något särskilt, när den efter 40 år fortfarande är Friskis&Svettis starkaste produkt. Vi har inte en jympastämpel. Vi har en jympatatuering. Stämplar får man av myndigheter. Tatuerar sig gör man för att uttrycka sig.

”Ja, men den minskar faktiskt påtagligt”, säger Snövits elaka styvmor. ”Passen är inte lika många och inte lika välbesökta som förr.”

Men det är väl klart! Vi har ju 70 andra träningsformer nu!

Självhat är inte attraktivt. Om vi själva signalerar att vi har något vi skäms för och vill jaga ut i skogen, hur ska andra fatta storheten?

Senaste filmen är ett steg i rätt riktning. Nu är det 99 steg kvar.

Amen.

 

Experiment. Fail. Learn. Repeat.

den 12 februari, 2017 · Kommentera

Nu tycker inte jag att vi ska deppa över att vissa projekt i Friskis&Svettis kör i diket. Klart vi ska experimentera och ta risker! Men vi måste också våga erkänna när det inte blir som vi hoppats. Vi måste ha modet bromsa, ta ut en ny färdriktning och sen riskera äran igen. Den som aldrig gått vilse o s v*

Jag tycker inte det förslag som vi sett på en justering av vår logotyp är fult. Det är inom ramarna för hur vi skulle kunna göra en förändring. Men grejen är att det inte spelar någon roll just nu vad jag eller någon annan tycker eller känner kring de estetiska värdena.

Now is not the time för feelings and opinions. Now is the time for a new process, a new experience, but in a totally different way.

(Ursäkta att jag hemföll till engelska. Tyckte det blev mer powerful.)

Slumpen som partner?
Att vi nu hett diskuterar frågan om logotyp och namn, beror mer på en slump än en medveten strategi. Sant är att frågan om grafisk profil har varit upp till diskussion länge, säkert tio år, men bara om vi räknar in de gånger frågan tagits upp internt på Riks (jo, jag vet). Men under årsstämman 2013 aktualiserades frågan med dunder och brak när den då anlitade reklam- och designbyrån visade upp skisser, t o m på en helt ny logotyp.

Det blev rabalder och Riks fick i uppdrag att göra om processen och komma tillbaka 2015. Önskan kom alltså inte från föreningarna från början, utan blev ett resultat av den oväntade byråpresentationen som tog folk på sängen.

Loggan är ju liksom inte en symbol vilken som helst för eldsjälarna i Friskis&Svettis. Den berättar en historia, den bärs med stolthet av alla funkisar och förknippas med en viktig personlig utvecklingsfas i många människors liv. Det är en kärlekshistoria.

Därmed inte sagt att man inte kan pilla i den.

Men.

Så här tycker jag vi ska göra:

1 Fråga föreningarna om de upplever att de har problem. Fråga dem om de har idéer om hur lösningarna skulle kunna se ut.
2 Analysera svaren tillsammans med ett antal organisations-äss. Definiera fällorna och möjliga vägar förbi dem och framåt.
3 Presentera den väl underbyggda analysen med tillhörande alternativ för utveckling.

Vad jag tror vi kommer att lära oss:

1 Att utmaningarna skiljer sig mellan föreningarna och kräver olika initiativ.
2 Att det finns gemensamma problem som tarvar gemensamma idéer.
3 Att lägesrapporten kommer att handla om hur vi lever våra värderingar.
4 Att det kommer att handla jättemycket om vårt erbjudande.
5 Att namnet är Friskis&Svettis och att det är allt som står på skylten.
6 Att logotypen inte kommer med på fixa-listan.

Men när vi är överens om vad vi vill (kolla stadgarna), vet vilka vi är (vilket vi redan borde göra) och vad vi ska göra (upp till bevis), då kan vi väl ta med oss loggan in i labbet and do some scrutinizing.

Amen.

Word!

 

Frågan om snyggt eller fult inte relevant än

den 10 februari, 2017 · 6 kommentarer

Dear Friskis&Svettis lover,
Jag har läst igenom kommentarerna till Jympajesus två senaste blogginlägg om Friskis&Svettis namn och logotyp. Jag kan dela in dem i ett antal underavdelningar:

1 Synpunkter på själva utseendet på förslagen
2 Vad förändringen skulle kosta
3 Osäkerhet om vem som driver frågan
4 Sättet förslagen presenteras på
5 Innebörden i förnya/utveckla/modernisera
6 Ytan vs insidan


Jympajesus kommentarer till ovanstående är såsom följer:

1 Om vi tycker att det är snyggt eller fult, är i det här läget ovidkommande. Den viktiga frågan är: kommer en satsning på ny logotyp och nytt namn göra det jobb vi är ute efter. (Vilket är det jobbet? Var är underlaget som analyserar och övertygar?)

2 Jag har sett en uppskattning på att förändringen kommer att kosta oss drygt 20 miljoner. Jag tror det är lågt räknat. Men det är ändå dubbelt så mycket som vi satsade på gemensam marknadsföring förra året. Är det en vettig prioritering just nu? Vad kan vi göra bättre på insidan för den summan?

3 Vem står upp och tar ansvar för att driva frågan om logotyp- och namnförändring? Det finns ett uppdrag från årsstämman 2014 om att ta tillbaka och göra om förslaget på ny grafisk profil som presenterades 2013, men var började processen? I en önskan från föreningarna, på Riks eller på designbyrån? Och har Friskis&Svettis engagerat sig tillräckligt? Har man satt sig in i frågan om förändring av logotyp; om risker, möjligheter, kostnader och best practice? Har det gått så långt att det blivit till en icke-fråga man bara vill ha bort från bordet nu?

4 Efter att ha jobbat i reklambranschen som copywriter i över 20 år känner jag igen säljsnacket. I kundmötet blir det förstås en hel del smooth talk som gagnar byråns förslag, inte sällan innehållande en art directors skiss på ny logotyp. Några snygga bilder och ett resonemang om motsättningen mellan förr och nu, gammalt och ungt, stagnation och utveckling, daterat och modernt, krånglig och enkel brukar ingå. Man bäddar in mottagaren i ett mjukt täcke av ord att somna om till.

5 Det är lätt att tjusas av ord som ”förändra, förnya, utveckla och modernisera”, men hur motsvaras dessa löftesrika ord av handlingar som gör skillnad? Och hur vet vi att det vi gör utvecklar åt rätt håll? Vad är modernt? Vad vill vi? Återigen: Var är underlaget?

6 Det är som om Friskis&Svettis har gått till en terapeut med frågan ”Vem är jag?” Och terapeuten föreslår shopping för att skingra tankarna ett tag. Men problemet blir kvar (vilket det nu är).

Amen.

Oj, den var modern! Eller?

 

Hur ett kärleksfullt smeknamn blir en dålig idé

den 8 februari, 2017 · 1 kommentar

Nästan alla kallade mig Matte när jag var ung. Jag gillade att ha ett smeknamn, men behöll så klart dopnamnet med Folke som mellannamn efter min far. Hela mitt namn berättar en historia om mig som känns bra att bära omkring på. (Jag stavar Janson med ett s också.)

Liksom så många andra använder jag mig ofta i dagligt tal av smeknamnet Friskis om Friskis&Svettis. Att använda ett smeknamn är ett tecken på gillande och det är enklare att både säga och skriva än hela Friskis och Svettis.

Ett sigill? Men kom igen!
Att vi har ett gulligt smeknamn och att vi sagt Friskis i stället för hela ”dopnamnet” betyder inte att det nu är en bra idé att göra Friskis till det officiella namnet. Att i vår kommunikation plocka ner loggan, inklusive hela namnet, till att bli något slags sigill (vad nu det betyder; att vi intygar vår egen äkthet?) är lika obefogat som att jag skulle ändra till Matte i folkbokföringen bara för att mina kompisar kallar mig det.

Jag tycker det är okej att skriva Friskis i löptext och t o m rubriker, men att höja ”friskis” till officiell nivå är ingen smart idé. Ett riktigt bra drag är tvärtom att behålla och vara stolta över Friskis&Svettis och därmed undgå att ge signaler om att vi är oroliga för vår aktualitet, berättigande och förankring i nutiden.

Jag inser att många på beslutsposition i Friskis&Svettis är ängsliga över vår image, men jag menar att de är inne på helt fel väg. Tack vare vår ständiga nyfikenhet och vilja till utveckling är vi ju inne på helt rätt väg. Vi levererar nya produkter och vi funderar ständigt på hur framtidens erbjudanden ska se ut.

Action speaks louder
I allt vi gör har vi vår styrka. Där har vi vår relevans. Där har vi vår tidsenlighet. Inget av detta påtagliga utvecklande har med namnet att göra. Namnet är etablerat, accepterat och en enorm tillgång. Nästan 100 procent av befolkningen känner till oss. En förkrossande majoritet gillar oss. Ingen annan träningsaktör åtnjuter en sådan legitimitet (”berättigande enligt lag eller moral; accepteras som korrekt enligt rådande/egna normer och värderingar” Wiktionary) i samhället som Friskis&Svettis.

Jag tycker vi ska vara stolta över namnet Friskis&Svettis och den historia som namnet bär, en story om hur vår idé om träning gör gott för människor, en story som i dag – när den psykiska ohälsan och livsstilssjukdomarna ökar – är mer relevant än någonsin.

Använd gärna ”Friskis” mycket och ofta, men var noga med att det är det trovärdiga, starka och stolta Friskis&Svettis som är avsändare till allt det goda vi kommer bidra med i framtiden.

Amen.

Smeknamn kan vara söta, men inte något man vill heta på riktigt.

 

Man blir inte mer älskad för att man köper en ny skjorta

den 7 februari, 2017 · 7 kommentarer

Den som blir ärligt gillad av andra har något som uppskattas på djupet. Detta något kan till exempel vara ett sätt som får andra att känna sig bekväma. Det kan också vara något som får andra att känna sig berikade av kontakten.

Om det är gillande på riktigt är det aldrig yttre saker, som ett vackert ansikte, stiligt boende eller fashionabla kläder. Det är insidan som räknas som det så vackert heter.

Detta gäller både människor och organisationer som Friskis&Svettis. Det är hur vi är – vad vi gör och hur vi gör det – som bygger förtroende, lojalitet och kärlek.

Inga nyheter, eller hur?

Så varför envisas Friskis&Svettis med att bry sig så mycket om sitt yttre? Varför är man beredd att ändra både logga och namn och lägga många miljoner på att byta skyltar? Och varför nu?

Jympajesus har så klart ett antal svar.

Tre förklaringar
1 Det värsta med det tidskrävande och kostsamma pysslandet med utseendet är F&S-självets stora ängslighet. Oron över att inte duga och över vårt utseende, måste tyvärr komma från ledningspersoner. Vi som utför Friskis&Svettis mission i mötet med medlemmar varje dag, känner inte igen oss i den svajiga självbilden. Vi är stolta och entusiastiska.

2 Konkurrensen inom träning har hårdnat betydligt. Fler aktörer än vi har sjysta erbjudanden, lokaler och ledarpersonligheter. Flera av dessa kostar mindre än Friskis&Svettis, ett antal andra är tjusigare och dyrare. Alltför många i beslutande ställning ser då till ytan i stället för att göra den inre resan.

3 Logga och namn är ett projekt som i likhet med löntagarfonderna ”har baxats ända hit, men är ett jävla skit”, som finansministern vid den tiden, Kjell-Olof Feldt, så vackert skaldade på sin plats i plenisalen. Folk är helt enkelt jävligt trötta på det här projektet nu och vill bli av med skiten. De är beredda att rösta igenom en dålig grej bara för att komma vidare, även om det kommer kosta tiotals miljoner och inte ge ett skit tillbaka. ”Det här förslaget är i alla fall inte lika dåligt som det förra.”

Vad tror man att en putsad logotyp och ett nytt namn ska göra för jobb? När PR-vindpusten har dragit förbi, vad är då den långsiktiga effekten? Hur ska miljonerna satsade på skyltar bli ROI (Return On Investment)?

Var finns underlaget som berättar för oss att byte av logga och namn är det som kommer göra skillnad? Vilar verkligen hela bytarprojektet på powerpointpresentationen från stämman 2013 och första externa kommunikationskonsulten, designbyrån där också…nej, Jympajesus väljer att inte berätta hela den historien.

Vem driver frågan i dag? Varför drivs den? Vem har något att vinna på bytena?

Tre tips
Jympajesus tre råd till Friskis&Svettis:

1 Lägg ner logotyp- och namnbytesprojektet redan innan årsstämman. Ägna just nu inte mer energi framför spegeln med att titta på födelsemärken, rynkor och andra skavanker. Spar på sminket, jobba på självkänslan.

2 Identifiera områden i verksamheten som verkligen skulle kunna betyda något för framgång och människors gillande. En ny logga eller nytt namn hjälper inte föreningarna att nå fler och tydliggöra det unika med Friskis&Svettis. Vi har inte Apples, Coca Cola Companys eller Ikeas ekonomiska muskler. Satsa miljonerna på att utveckla inre kvaliteter som gör verklig skillnad.Kommunicera dessa.

3 Bevara och utveckla den dyrbara historien om Friskis OCH Svettis på ett varumärkestroget sätt som hjälper föreningarna att fortsätta berättelsen in i framtiden. Jobba med det vi skrivit i våra stadgar, lita på värderingarna och stöd funkisarnas förmåga att leverera utveckling och entusiasmera nya medlemmar.

Amen.

Jympajesus tycker visst att behov kan föreligga att justera en logotyp, men först gör man det inre jobbet.

Taggad med: • • •
 

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Till Facebook

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.

Till Twitter