I lördags hade jag äran att prata värderingar med funkisar i Friskis&Svettis Örebro. Verksamhetschef Helena Tranquist tyckte att vi skulle diskutera hur vi pratar med våra medlemmar och med varandra. Hur talar vi om mat om vi får frågan? Hur mycket kan vi peppa och hur? Är det okej att kalla folk som står i plankan med rumpan i vädret för dvärgbjörkar? Kan vi skämta om sex? Och alkohol?

Helena hade inga färdiga svar. Hon ville verkligen diskutera frågan. Själv berättade hon att hon funderat på varför somliga kommer undan med nästan vad som helst medan samma sak känns tveksam när någon annan säger det.

Jag hade precis läst om fenomenet service i en jättetjock bok och hade stött på ordet ”serviceögonblick”. Typ, hur många serviceögonblick, eller chanser till bra möten finns det i en helt vanlig livsmedelsaffär? När jag går in på mitt favorit-Ica finns det ganska många, men nästan ingen i personalen tar vara på det.

Jag bytte ut ordet ”serviceögonblick” mot ordet ”värderingsögonblick” och menade med det: När uppstår möjligheterna att visa var vi i Friskis&Svettis står i känsliga ämnen?

Och vilka är våra värderingskänsliga ämnen?

Vi kom gemensamt fram till att vi kan visa var vi står när till exempel frågan om mat kommer upp, eller kroppsideal, träningshets, kalorier och förbränning samt ätstörningar. Det finns fler ämnen. Och när de här ämnena kommer upp i samtal med medlemmar, mellan funkisar, med media, i sociala media och gud vet var, då är vi mitt i ett värderingsögonblick och har chansen att leverera något smart, som Friskis&Svettis står för, eller trampa snett.

Jag har själv velat bita mig i tungan flera gånger.

Jag brukar till exempel få ett antal fina flaskor vin och Champagne vid terminsavslutningarna. Ett år sa jag: ”Försöker ni göra mig till alkoholist över jul?” Bad idea. Precis när jag kläckt ur mig ”skämtet” insåg jag att det faktiskt kan finnas deltagare på passet med negativa erfarenheter av just alkoholism och kanske alkohol över huvud taget.

Jag har i alla fall aldrig släppt ifrån mig klyschan om beach 2015 eller vad nu året har varit. Fast kanske är det som Helena säger; om man säger det på något särskilt sätt som bara några av oss behärskar är det också okej. Alla fattar att det är ett skämt och att man kanske till och med driver med den klichén.

Hur som helst, efter ett inledande snack om känsliga ämnen och våra chanser att visa oss i ”värderingsögonblicken” började workshopen. Det gällde att leta i minnet efter verkliga värderingsögonblick där man, endera velat bita sig i tungan eftersom det blev ett blä moment och inte det hallelujah moment man hellre velat uppleva.

Huvuduppgiften var att komma på ett hallelujah moment, en riktig fullträff, när mötet mellan en själv och en medlem hade känts ”Wow, där fick jag till det!” I den värld där jag tillbringar mina yrkesdagar kallas sådant här som vi pysslade med i Örebro i lördags för storytelling, alltså ett tillvaratagande av berättelser ur vardagen som säger mycket om vad för slags organisation det handlar om. Berättelserna återger sanna händelser som av någon skön anledning ofta ger upphov till gåshud.

Det visade sig vara ganska svårt att mejsla fram det där gåshudshistorierna, men desto mer glädjande var att så många av Örebros funkisar verkade tycka att det mesta var hallelujah. Vittnesmålen om vilken häftig och positiv känsla som dominerar vardagen i Friskis&Svettis Örebro var ett enda långt hallelujah moment.

Fast så var det det här med skogränsen. En snubbe hade vägrat ta av sig skorna. Han skulle ju bara bla bla bla. Först bad receptionisten killen att ta av sig skorna, sedan en dam på väg ut från träningen och så ännu en ”vanlig” medlem. Då rann det över för snubben som tog tag i skjortbröstet på nummer tre, vred om och sa något hotfullt.

Okej, okej, vi släpper skogränsen tills vidare, tänkte receptionisten. Men så fort den hotfulle skobäraren försvunnit inåt i lokalen kallade hon på gymansvarige och berättade att de hade ett problem. Vilket betydde att problemet löstes smidigt och utan hårda ord. Kanske hade det något lite att göra med att gymansvarige är två meter lång och för övrigt ser ut ungefär som man tänker sig – om man har fördomar som jag – att en gymansvarig ser ut.

Nåväl, våra gruppledare skrev ner ett antal historier som vi alla klassade som särskilda hallelujah moments. Mer om dessa snart.

image

”Blå, blå är kärleken.” Vicky Leandros förstod tidigt poängen med skogräns.

 

En härlig insändare dök upp i tidningen Vi i Sollentuna.

Integrationen i Sollentuna

Jag blev glad av flera orsaker, dels för att jag jobbat med Sollentunaföreningen (idé och copy), dels för att jag sett det där med integration i verkligheten när jag hälsar på och dels för att jag ser vilken skillnad vi kan göra.

Om vi vill.

Vi skulle kunna se Friskis&Svettis som världens chans till integration. Vi har det inbyggt i verksamhetsidén, för alla. Och egentligen borde vi väl ha börjat för länge sedan.

Visst vi har inte diskriminerat någon, vi har välkomnat alla, men vi har inte ansträngt oss det där lilla extra. Men om vi ska göra skillnad på fler ställen än där det bor människor med ursprung i andra länder – som till exempel i Kista, Malmö och Sollentuna – då måste vi visa tydligare att vi vill att alla ska träna med oss.

Det var också vad Zanyar Adamo, chefredaktör för tidskriften Gringo, sa till oss för säkert tio år sedan när vi frågade vad problemet var, varför inte hans kompisar valde att träna på Friskis&Svettis: ”Förlåt, men ni är väldigt svenniga.”

Zanyar Adami menade att vi måste vara mycket tydligare i vår kommunikation, om vi menade allvar med vårt ”alla”, alltså att vi även inkluderar blattar (hans ord) i ”alla”. Friskis&Svettis var inte övertygande på den punkten.

Så vad sägs om att bli det?

För dig som lever passionerat med målet att få så många som möjligt att röra på sig, borde det vara självklart. Och för dig som är mer ekonomiskt sinnad också. För att inte tala om dig som går igång på samhällsinsatsen vi gör. Folkhälsa, visst, men här har vi en möjlighet att hamna i blickpunkten som ett organisation med riktigt humanistiska värderingar och som faktiskt agerar också.

Finns det någon skönare inkörsport i det svenska än Friskis&Svettis? Finns det något bättre sätt att bli lite svennig också? Jag är övertygad om att vi skulle göra jobbet fantastiskt bra.

Om vi vill. Vill du?

 

Det finns en föreställning om att idealism och kapitalism är två oförenliga system. Att det inte går att förena föreningsliv med att vara kommersiell. Övertygelsen om detta kan nå fanatiska, nästan religiösa nivåer.

Men att bli irriterad på fraser som ”det gäller att driva trafik till butik”, som jag själv blir, är kanske egentligen meningslöst. Det är bara ord, som lika gärna kan betyda ”det gäller att inspirera fler människor att träna och göra det med oss i Friskis&Svettis”.

Det är viktigt att diskutera vad vi menar med våra käpphästar.

Viss kan det finnas åsiktsskillnader om hur vi ska driva Friskis&Svettis bakom valet av ord. (Jag har ju själv varit delaktig i att formulera en Friskis&Svettis-parlör). Men nu tar jag ett kliv in i konsensusträsket och säger: Deep down in our souls är vi överens.

När jag hör kritik om att Friskis&Svettis (framför allt Stockholmsföreningen) drivs som ett företag, undrar jag vad det det egentligen betyder. Varför tycker människor att vi liknar ett företag?

Fakta i fallet är att Friskis&Svettis Stockholm är en förening, men en förening som äger bolag. Av skattetekniska skäl har man, liksom flera andra Friskis&Svettis, valt att ordna det på det viset för affärer som är momsbelagda. Många fastighetsägare vill också bara hyra ut sina lokaler till bolag. Sägs det.

Viktigt när föreningar äger bolag är att inte pengar från bolaget går in i föreningens kärnverksamhet, som i vårt fall är att leverera träning. Bolaget måste klara sig självt och ha en egen, tydligt beskriven verksamhet som skiljer sig från föreningens.

EU har precis ändrat lagstiftningen kring detta, vilket betyder att svenska skatteverket just nu granskar hur t ex Friskis&Svettis sköter det här med gränsdragningarna mellan förening och bolag. Kloka föreningar, däribland Stockholm, ser därför över sina bolagsformer och ändrar om nödvändigt. Ännu klokare föreningar äger inte bolag alls.

Men jag tror inte att det är skattefrågan som – samt att många ifrågasätter att vi som förening äger bolag – gör att jag hör missnöjda röster om att föreningen drivs som ett företag.

Jag tror att kritiken mest beror på att folk känner sig små, att de inte kan påverka. För så är det i företag, enligt en förutfattad mening, där har man inget att säga till om. Även om det kan vara tvärtom i verkligheten: i många företag kan medarbetarna verkligen påverka utvecklingen, det är t o m oftast en framgångsfaktor. Anställda som känner meningsfullhet på jobbet, arbetar bättre och mer passionerat.

I föreningar är påverkansmöjligheterna själva livsnerven. Att få vara med och bidra med idéer och arbete är bränslet för människor som lägger oavlönad tid på t ex Friskis&Svettis. Åtminstone i teorin. Jag tror många föreningsmedlemmar, funkisar, men också dem vi skulle kunna se som kunder (Gud förbjude), är nöjda med att andra tar beslut och driver utvecklingen åt dem. Får man bara gnälla lite är man nöjd.

Den viktigaste skillnaden mellan ett företag och en förening är väl ändå att ett företag ska ge vinst till ägarna, medan en förening ska ge ett överskott för investeringar som kommer medlemmarna till godo. Vad vinsten används till i ett företag har man som anställd vanligtvis inget eller litet inflytande över. I en föreningen finns möjligheten att påverka (även om föreningsledningen nog helst inte vill att det ska bli så mycket diskussioner om det).

Min inställning är att vi ska jobba hårt på att driva vårt inre arbete som en vital superförening. Möjligheter till inflytande för varje medlem som vill engagera sig, måste finnas.

Men jag anser också att vårt yttre måste vara superkommersiellt. Jag vill övertyga människor om att det är oss de ska träna och hänga med. Då måste produkter och tjänster upplevas vara värda investeringen. Reklamen och berättelserna om oss måste vara intressantare än någon annans. Att vi jobbar ideellt är något som särskiljer oss. Hoppas för vår egen skull att det inte är det enda.

Arne Tammer

Klart Arne var ett företag, men ambitionen att göra folket lite starkare och mer välmående är väl ändå ganska lik vår?

 

Vet inte i hur många år jag har hört olika Friskis&Svettis-representanter uttala frasen: ”Vi får aldrig bli nöjda.” Alla åhörare har nickat instämmande. Och i hemlighet tänkt, misstänker jag: ”vilken tur att jag och min förening alltid utvecklas!”

Jag har i alla fall gjort det.

Och det är ju sant. De senaste 10 åren har vi utvecklats enormt mycket. Vi är många fler medlemmar. Vi har fler lokaler och de är snyggare och finns i mer attraktiva områden. De är mer funktionella och träningsutbudet är större.

Jag tror också att vi som leder och instruerar har utvecklats. Vi är mer medvetna om vad vi håller på med. Vi har med Riks tränings- och utbildningsteams stöd fått bättre koll på funktion och vad våra olika träningsformer och pass är tänkta att ge för resultat.

Vi kan verkligen vara nöjda med oss själva.

Ändå. I våra framgångar ligger det största hotet. Som jag skrev i förrförra bloggen: hotet är av affärskritisk art. (Nu känner jag att jag får pluspoäng av er som ibland slänger er med fraser som ”Vi måste driva trafik till butik” eller ”Vi måste komma ihåg att vi ska sälja träningskort, att det är inkomster av försäljning som vi lever av”.)

Hotet handlar just om det: risken att tappa medlemmar, att folk hellre går till en annan butik.

Och vad är hotet? Jo, att vi inte har ett fungerande system för verklig innovation.

Power Hour, Kamp och alla andra nya pass som kommit de senaste åren, jag älskar dem! Men det är inte den sorts innovation jag är ute efter.

Vad vi gör hela tiden, är att vi förfinar och slipar på det vi redan har. Men att vi utvecklar oss så lyckosamt, gör oss samtidigt blinda för hotet: Något verkligt nytänkande får inte plats. Vi har inget sätt att ta hand om stora idéer.

Bristen på system för verklig innovation, betyder att alla organisationer som erbjuder träning riskerar att likna varandra allt mer. Vi kan alla härma varandras produkter, tjänster och tilltal i kommunikationen. Visst, vi har våra egna Friskis&Svettis-idéer (formulerade i verksamhetsidé och värderingar, levda av oss funkisar), men vi behöver också arbeta på att manifestera vår idé på helt nya sätt. Vi behöver göra det för att behålla elden och visionen levande.

Och vi behöver göra det för att människor ska välja just oss, för att vi ska driva trafik till butik utan att kortsiktigt deala med pris, rabatter och diverse ”fantastiska” erbjudanden.

Alltså.

Vi måste så snabbt vi kan, inrätta ett system för verklig förnyelse. Målet ska vara att ta fram nya STORA Friskis&Svettis-idéer samt strategier för hur vi omvandlar dem till handling, samt eventuellt produkter och tjänster i vårt utbud. Kanske är det i stället hur vi organiserar oss som kommer att revolutioneras av nästa stora idé.

Utifrån det som gör oss så bra och framgångsrika – vår verksamhetsidé, våra värderingar
samt vår förmåga att leverera med visionen för ögonen – måste vi nu hitta på något nytt på riktigt, något som slår världen med häpnad. Och så klart driver trafik till butik.

image

Börjar det stora här?

 

Vi söker ny generalsekreterare, bl a med annons i DN: ”Kan du inspirera, hålla ihop och utveckla Friskis&Svettis?”

image

Vi är alltså trötta, splittrade och saknar idéer. Är det styrelsens känsla? Varför så deppiga?

Visst, jag har hört att Friskis&Svettis medlemsökning har planat ut och att några har tappat, men att vi var så lost in space, det hade jag inte fattat. Känslan (och ekonomin är väl bäst att tillägga) i de föreningar jag haft kontakt med under hösten känns tvärtom skitbra.

Brödtexten i annonsen handlar mest om budget- och personalansvar samt lång chefserfarenhet. Ett långt uppradande av krav. Friskis&Svettis själ får inte vara med.

Beskrivningen stämmer inte med min uppfattning om Riks och Friskis&Svettis-rörelsens behov.

Jag är ingen Einstein, men jag kan citera honom: ”Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.”

Det nya för mig är att Riks inte behöver en chef. Ju mindre chefande, desto bättre funktion i hela organisationen. Vad som behövs är en nod i det nätverk som flödar av energi och idéer. Hen, den nya generalsekreteraren, behöver nästan inte göra någonting, mest akta sig så att hen inte hämmar i stället för frigör.

Att bygga hierarkier är inte nytt. Det är det äldsta sättet att försöka bringa ordning, med kända följder som entusiasmens och det personliga ansvarets död.

Efter mina 100 år i Friskis&Svettis skulle jag säga att uppdraget borde vara att kanalisera, informera, föra samman, släppa krafter fria och vara modig. De bästa gs-tricksen är att ”leda” (gillar inte ens det ordet längre) utan att ha en egen agenda, utan att vilja bli rörelsens Messias och i stället lita på kompetenser, drivkrafter, erfarenhet och innovationslusta som redan finns.

Att vara en jäkel på budget kan inte vara grejen. Nya GS behöver heller ingen egen tidigare chefserfarenhet, ingen erfarenhet av engagemang i ideell förening och hen behöver aldrig någonsin tidigare ha implementerat ett större projekt i en annan organisation. Hen behöver bara vara en mogen människa som levt och arbetat ett tag. Hen har väl haft egna chefer? Hen har väl arbetat med projekt tidigare? Hen har väl lärt sig massor och har alldeles egna (eller stulna), nya idéer? Det är viktigare.

Resten av Friskis&Svettis-jobbet kan redan människorna i rörelsen göra, på Riks och i föreningarna. Idéer finnes, kompetens och erfarenhet likaså och folk kan och vill samarbeta. Tänk jultomte, han är väl en kul figur att lura barnen med, men det är inte han som gör det stora jobbet under året.

Vad vill föreningarna ha? Någon som fått frågan?

 

Jag har varit inne på det förut: Friskis&Svettis svajiga självbild. Egentligen är det inte varumärket som tvivlar, det är människorna som förvaltar det. Man blandar ihop hur vi människor reagerar på kritik, med hur ett starkt varumärke tar åt sig.

Som människa kan man bli låg, grubblande och osäker. Ett starkt varumärke som vårt, tar däremot inte kritiken personligt. Ett starkt varumärke är medvetet om sina styrkor och svagheter och jobbar lugnt vidare på sitt uppdrag.

Och vi vet ju vad varumärket Friskis&Svettis har för uppdrag.

Så när marknadsundersökningar leder till att vi oroligt frågar oss vad vi kan göra för att tillfredsställa även dem som inte är förtjusta i Friskis&Svettis, då ställer vi fel fråga.

Den fråga vi ska ställa oss är i stället den motsatta: Vad är det som gör oss så fantastiskt framgångsrika och älskade?

Svaret på den frågan ska vi ta med oss i tränings- och föreningsutvecklingen, och vi ska dramatisera det till rolig marknadsföring. För det är i det svaret som vår attraktionskraft ligger.

Kan vi utveckla Friskis&Svettis framtida erbjudande utifrån det där magiska som driver oss funkisar och som drar till sig över en halv miljon medlemmar, då kan vi fortsätta att jobba på uppdraget. Och vi kan låta varumärkets stolta självbild smitta oss klentrogna människor.

Intresset för börja träna
Diagrammet visar procentandelen visningar av artiklar på Riks webb. Den stora blå tårtbiten är en text om att börja träna i samband med Börja träna-kursens introduktion för ett år sedan. Folk bara väntar på att vi ska hjälpa dem att komma igång.

Cliffhanger: Men det finns ett stort problem, ett problem som vi själva skapat genom att vara så förbannat bra på att utveckla produkter och strukturera organisationen, och problemet är avgörande och av kritiskt affärsmässig art. To be continued.

 

Jag får ont i magen när jag hör att Friskis&Svettis behöver kompetens utifrån. Jag har själv sagt det, även om det var 15 år sedan nu. Nu säger jag i stället att det allra viktigaste för en ledare, är att hon eller han har Friskis&Svettis-kompetens.

Med Friskis&Svettis-kompetens menar jag dels kunskap om hur Friskis&Svettis fungerar som organism, dels förmågan att leva värderingarna. Ännu mer kunskap utöver den, är plus, även UTIFRÅN!

Jag tänker att förmågan att leva värderingarna måste komma först, och att den kräver stor mognad och förmåga att brotta ner sitt ego. Egot vill ju göra avtryck, visa sig på styva linan, bli hjälte och motta folkets hyllningar. Vi kan alla drabbas. Vårt egenintresse kommer i konflikt med allmänintresset. Vi kanske inte ens märker när det händer.

När jag tänkte på det här, fick jag lust att fråga ett antal verksamhetschefer som jag uppfattar som lyckosamma, vad de tycker är ALLRA viktigast. Frågan löd:

VAD ÄR DEN ENSKILT VIKTIGASTE TANKE SOM DU HAR MED DIG NÄR DU LEDER EN FRISKIS&SVETTIS-FÖRENING?

Och här är svaren (som jag anonymiserat):

1
”Jag vill leda med våra värderingar, äkthet, tydlighet och värme i fokus. Som ledare måste jag vara ett föredöme (och göra som jag/vi säger att vi ska göra). Jag tror på ett ledarskap med stor ödmjukhet och lyhördhet inför dem man leder – anställda och ideella funktionärer. Jag tänker att min roll är att inspirera och motivera med en stor portion personlig omtanke. Att uppmuntra till kreativitet, att ge feedback och feed forward. Och lite humor skadar aldrig. Sist men inte minst så tar jag ansvar för att vi löser föreningens uppgifter och mål.”

2
”Jag drar ofta parallellen mellan mitt ledarskap som jympaledare med mitt ledarskap i föreningen. Jag strävar efter samma känsla i jobbet som jag känner tillsammans med deltagarna på ett jympapass och hoppas att det smittar av sig på mina medarbetare. Du vet den där härliga känslan av att folk ”bara ler och hänger på”, när det liksom vibrerar i hela salen av att vara synkade, att var och en har en enskild upplevelse och samtidigt ingår i ett större sammanhang. Det viktigaste i mitt uppdrag är att skapa förutsättningar för att personal och funkisar känner delaktighet och en vilja att vara med och bidra. Att vi skapar något bra tillsammans – och har kul på vägen! Om jag absolut ska försöka koka ner det, tror jag det ytterst handlar om transparens och förankring i beslutsprocesser mot ett tydligt mål, alltså ett inbjudande förhållningssätt där personer blir lyssnade på och får vara med och bidra till vår fortsatta utveckling.”

3
”Engagemang skapar engagemang. Jag försöker vara tydlig och stötta i funkisarnas uppdrag. Jag brukar alltid tänka och tro att alla gör sitt bästa. Sen kan de behöva mer eller mindre stöd kring sin uppgift. Jag gillar människor!”

4
”Min viktigaste uppgift som verksamhetschef är att vara en tändsticka med en ständig låga som får medarbetare och funktionärer att brinna för sina uppgifter. Jag anser också att en verksamhetschef ska ha ett stort nätverk som ständigt ska vårdas.”

5
”Vi ska vara självsäkra utan att vara stöddiga och tro på vårt sätt att se på träning, som en oas i fitnessdjungeln, som Annika Gärderud en gång myntade. Vi ska vara ödmjuka inför vår storhet, känna att vi hela tiden måste hänga med i utvecklingen och aldrig bli feta och nöjda katter. Lust är den yppersta drivkraften och den vill jag förmedla till alla: medlemmar, funktionärer, anställda och de som ännu inte tränar hos oss.”

6
”Vad är Friskis&Svettis uppgift? Varför finns vi? Utifrån de frågorna tar vi beslut kring verksamheten, allt från arbetstider för personalen, vad vi ska sälja i kiosken, vilka pass som ska finnas på schemat o.s.v.”

7
”Min enskilt viktigaste tanke i mitt ledarskap är LUSTEN. Vi pratar mycket om den när det gäller motionärerna och träningen. Och vi funktionärer måste också känna stor LUST till det vi gör.”

8
”Vår framgång beror mycket på att vi i personalgruppen har lyckats engagera och motivera våra funktionärer.
I mitt ledarskap vill jag vara ett föredöme, leva våra värderingar om alla människors lika värde och att vi alla tar ett stort ansvar för föreningen. Jobbet handlar mycket om inspiration och motivation, att skapa en delaktighet där allas åsikter och specialistkunskaper är lika värdefulla. Det handlar också om att ge stöd, lyssna och fokusera på det positiva. Vi hade inte nått framgång utan fantastiska medarbetare och funktionärer. Det var inte bara en utan många tankar. Viktigaste är att inspirera. Det känns fantastiskt att få vara en del av Friskis&Svettis.”

9
”Som bara ett år gammal i föreningen är den viktigaste tanken jag har haft med mig att vara lyhörd, engagerad och tydlig gentemot, medarbetare, funktionärer och medlemmar. Jag lutar mig mot vår vision och vår verksamhetsidé när jag ser framåt och vad vår uppgift är.”

Jag tycker det är vackert.
Amen
IMG_3668
IMG_3669

PS En av dem som svarat har bara varit verksam i föreningsliv i två och ett halvt år. Det är alltså möjligt att förstå och leva efter mekanismerna utan att först ha jobbat ideellt i 100 år. (Bilderna är en och samma sida i vita boken, kallad 12, om Friskis&Svettis värderingar.)

 

Jag var suppleant i Riks styrelse för 15 år sedan. Ett av våra uppdrag var att reda ut Riks roll. På det arbetet skulle sedan Riks uppdrag formuleras och ges till nya generalsekreteraren Anna Iwarsson. Man borde utvärdera det uppdraget med jämna mellanrum, om det är rätt formulerat efter dagens behov och om Riks levererar rätt värden för föreningarna och varumärket Friskis&Svettis. Det är ju rätt tjatigt med gnället.

Allt hänger ju inte på Riks.

I nedanstående tio lösningar, svaren på förra inläggets tio problem, måste alla skärpa sig: Riks, föreningen och den enskilda människan. Ja, just det, du!

Håll i hatten, nu åker vi. Här är Tio lösningar för Friskis&Svettis:

1 Jobba i föreningen inför stämman
Riks skickar ut alla motioner och propositioner i god tid före stämman. Ska det bli vettiga beslut måste föreningarna sätta sig in i frågorna. Ta in experthjälp om ni inte har koll på en fråga. Kontakta Riks och motionerande föreningar och fråga om oklarheter. Fråga tills ni förstår.

2 Skilj på varumärke och surdeg
Förhållandet mellan Johan Holmsäter och Friskis&Svettis är det tydligaste exemplet på surdeg. Holmsäter och F&S gick idéskilda vägar 1985. Surdegen fyller alltså 29 i år. Hårda ord har fällts. För några år sedan bjöd Holmsäter upp till rättslig tvist om upphovsrätt och royalty kring utbildningsmaterialet. Processen slutade med förlikning, men också i ett kränkt Friskis&Svettis. För varumärket värdefulla skapelseberättelser får inte berättas. Nu måste signalen komma från Riks att Holmsäter inte är Friskis&Svettis Voldemort, utan grundare av ett av Sveriges starkaste varumärken. Jag säger det inte som Holmsäters försvarsadvokat, utan som ett varumärkes ombudsman och dramaturg. Det finns fler surdegar och ingen gynnar Friskis&Svettis, ingen gynnar medlemmarna och inte ens personer som anser det vara värt att hålla surdegen vid liv, mår bra. Tyck vad du vill om personer men vårda varumärket.

3 Blanda inte ihop ditt självförtroende med Friskis&Svettis eget
I undersökningar har få varumärken så höga kännedoms- och kärleksprocent som Friskis&Svettis. Vi är omtyckta för de värden vi står för, och för vår produkt, så klart. Lita på den kärleken! Skilj på hur ditt eget självförtroende fungerar när du hör en negativ kommentar, och vårt starka varumärkes stora tålighet.

4 Jobba med värderingarna
Redan i början av 90-talet, när jag var verksamhetsledare i en, på den tiden, ganska liten förening, drabbades jag av insikten att vi måste hålla igång diskussionen om vilka Friskis&Svettis är och vad vi står för. I vår förening välkomnade vi hela tiden nya funkisar och medlemmar helt utan invigningsrit. Utmaningen i dag är att variera arbetet med värderingarna så att det inte upplevs som tjatigt och sekteristiskt. Det är för att vi står för något som människor vill träna med oss.

5 Protestera högljutt och ärligt när konstiga beslut är på väg att gå igenom
Så länge inte Riks arbetar tillsammans med föreningarna hela året måste stämman bli mer på hugget. Stoppa allt som inte känns bra. Om du inte vet varför, bara har en dålig magkänsla, så skrik till ändå. Frågan behöver förmodligen beredas ett tag till. Fråga tills allt är tydligt. Kräv bättre kommunikation och mer dialog om stora frågor.

6 Jobba tillsammans hela året
Det sjunkande förtroendet för Riks beror på att Riks inte arbetar tillräckligt nära föreningarna. Ärlighet och transparens är det enda som fungerar. Träningsteamet jobbar redan så. Inga nya träningsprodukter kommer som överraskningar. Det går inte att manipulera eller vara taktisk. Allt är framtaget i kreativt samarbete. Så måste alla idéer hanteras.

7 Investera ständigt i nyheter
Ekonomin i en förening kan vara ett knepigt kapitel. Men det funkar aldrig att bara spara. Du måste satsa framåt, du måste investera i nya maskiner, lokaler, utbildning och marknadsföring. Vi är en ideell och idédriven förening men vi måste ändå se kommersiellt på omvärlden. Ta ett steg framåt medan det går bra. När det börjat gå utför är det lätt att hamna i en ond cirkel av besparingar, sämre kvalitet, besvikna funkisar och krympande verksamhet. Kämpa mot allt som tyder på nöjdhet och förvaltning. Tänk hela tiden utveckling och investera ständigt pengar i framtiden. Se till att ha mogna toppkompetenser i styrelsen!

8 Välkomna the crazy ones
Egentligen räcker det med en enda lösning på Friskis&Svettis alla problem: mogna människor. Det är givetvis en utopi, men mindre rädsla för folk som stör ordningen i sekten kan vi väl ändå jobba lite på? Kanske har jag länkat till Apples klassiska reklamfilm tidigare, men nog har Apple rätt? Till och med PC-kramare borde kunna hålla med om att: ”Det är människor som är tokiga nog att tro att de kan förändra världen som faktiskt gör det.” Och vad pratar vi om för crazy people i Friskis&Svettis? Hur farliga kan de vara?

9 Skapa ett eget sätt att leda
Det är knappt att jag törs ge mig in på det här området eftersom orden kring ledarskap är så laddade och tyngda av hur vi tolkar dem. Men låt mig säga så här: Inga föreningar i Friskis&Svettis behöver en chef. (Jag hör redan hur ni protesterar.) Vi behöver en särskild sorts ledare, som fungerar som en nod som fångar upp engagemang och idéer och dels samordnar, dels sprider och dels litar på att människor tar ansvar. Den här ledaren behöver inte göra så mycket själv, mer uppmuntra att andra som vill åstadkomma utveckling. Vi behöver en alldeles egen ledarskapsidé och en tilltro till processen, den som ständigt är i rörelse.

10 Göd egenintresset
Många problem och lösningar i Friskis&Svettis handlar om balansen mellan egenintresset och allmänintresset. Jag som enskild människa måste få personlig vinning av mitt engagemang, samtidigt ska allt det vi gör gagna allmänintresset, de högre målen. Jag citerar Mats Dafnäs i Uppsalaföreningen ur minnet: ”Vi engagerar oss av tre orsaker: 1 Jag får en identitet som Friskis&Svettis-funkis. 2 Jag får utlopp för min kreativitet och en chans att genomföra mina idéer. 3 Jag är med och bygger något bra.” Låt alla få känna så, så löser sig resten.

Känd och av alla ägd idé Illustratör: Annika Gärderud, som för övrigt inte har något med texten att göra. Bilden är inte ny.

 

En skön grej med att vara engagerad i Friskis&Svettis är att vi kan lufta idéer fritt. Vi får inte sparken för att vi är kritiska. Tvärtom tas feedback från funktionärer och medlemmar tillvara, så att vi hela tiden utvecklas som rörelse. Vi behöver inte vara lojala mot något annat än Friskis&Svettis som idé och organisation, samt mot våra egna tankar om det här fantastiska träningsfenomenet.

Självklart är inte allt perfekt för det!

Efter många år på många olika platser* i organisationen identifierar jag i dag tio problem:

1 Dåligt pålästa representanter på stämman
Att läxan är dåligt gjord när folk kommer till stämmor är inte unikt för Friskis&Svettis, men det är ändå ett allvarligt problem. Beslut tas utan kunskap om konsekvenser. Och inte nog med att representanterna borde läsa på bättre, vissa beslut kräver så pass hög kompetens och erfarenhet inom ett visst område att stämman lika gärna kunde låta styrelsen bestämma. Då vet man i alla fall vem man ska klaga på när man inte är nöjd. Det blir inte bättre av att hälften av delegaterna är på stämman för första gången.

2 Historien tas inte tillvara
Varumärken med en stark berättelse når lättare igenom informationsbruset än andra. Friskis&Svettis har en bra berättelse med en tydlig idé och en intressant grundare. Ändå är just nu historien om starten minimerad till en enda mening: 1978 startade Johan Holmsäter Friskis&Svettis. Trots att det finns så oändligt mycket mer att berätta.

3 Dåligt självförtroende, trots allt
Friskis&Svettis är ett av Sveriges starkaste varumärken. Ändå dras vi med en känsla av att vi inte är bra nog. Jag menar inte det interna kritiska öga som ständigt vill utveckla lokaler, träningsformer och kommunikation. Det är av godo. Jag pratar om den skruttiga självbild som vi inte lyckas skaka av oss. Enstaka omdömen om att vi är gammalmodiga och töntiga hanteras som iskalla sanningsduschar som leder till stor, dyrbar och onödig självrannsakan.

4 Svårigheter med att hålla värderingarna aktuella i alla vardagliga val
Oron för att inte hänga med gör att vi ibland väljer fel. ”Vi måste sälja kort”, säger vi och tar till metoder och språkbruk som försvagar vårt varumärke. Alla handlingar som inte stämmer med dem vi säger oss vara, leder till sämre tider för Friskis&Svettis på lång sikt. Skatteverket synar oss. Konkurrenterna kritiserar oss. Medlemmarna tappar förtroende. Icke-medlemmar väljer någon annan att träna med.

5 Demokratin och anarkin
Jag vet inte hur många gånger jag hör folk i Friskis&Svettis säga att den demokratiska styrelseformen är vår styrka. Problemet är bara att den störs av anarkin. Föreningarna gör som de vill, oavsett stämmobesluten. Å ena sidan älskar jag fenomenet, eftersom det visar den enskilda föreningens styrka: Det går inte att köra över föreningarna. Å andra sidan är det ett problem att man inte lyckas få hela Friskis&Svettis med på noterna. Mer om det i nästa punkt.

6 Riks oförmåga att förankra
Så länge Riks har funnits (1985) har föreningarnas förening haft problem med att få alla med sig. En del av förklaringen är den skepsis som alltid finns mellan en riksorganisation och de största lokala enheterna i organisationen. Friskis&Svettis Riks har aldrig lyckats agera och kommunicera bort den skepsisen, snarare ökat den genom att inte tillräckligt inkännande ta med föreningarna på resor man tänkt sig göra. I stället dyker svagt underbyggda förslag upp på stämman och slänger mer salt i förtroendesåret.

7 Egenintresset går före allmänintresset
I alla organisationer finns människor som är mer intresserade av sin egen karriär än av att göra vad som är bäst för organisationen. Så också i Friskis&Svettis. Man skulle vilja tro att fenomenet inte existerar i en rörelse som utstrålar och lever av så mycket glädje, men tyvärr gör det det. Skeva drivkrafter gör att goda initiativ stannar av, surdegar jäser och bra idéer dör.

8 Kvaliteten på Frisk&Svettis anläggningar skiftar.
Gapet mellan den modernaste lokalen och den som hör hemma i förra seklet är hisnande. Det beror så klart på ekonomin och förmågan att hantera den. Men man ser gärna ekonomi som en isolerad disciplin trots att den är avhängig allt annat som sker: utvecklingen i föreningen, ledningens förmåga att entusiasmera, funktionärernas engagemang och marknadsföringen.

9 Tron att det går att förvalta det vi har
Jag vet inte hur många gånger jag hört att ”det är när vi har framgång som vi måste jobba hårt på att vara kritiska och utveckla oss, inte slå oss för bröstet och vara nöjda”. Ändå tar man på vissa håll beslut som går ut på att ”nu är allt perfekt, nu är vi lagom många, nu förvaltar vi det vi har.” Det är omöjligt. Det är början på nedgången. Utveckling eller avveckling, det är de två lägen som finns att välja mellan.

10 Konformiteten
Genom åren har jag träffat alldeles för många passionerade människor som känner sig misshandlade av föreningen. Vi SÄGER att funkisarna är vår viktigaste tillgång, att det är våra ideella krafter som håller igång och utvecklar hela F&S-maskineriet, men vi AGERAR inte alltid så. Tjänstemännen, men även funkisar med ett förtroendeupdrag, kan glömma det där ”med viktigaste tillgång” och i stället tillrättavisa eller stänga av någon uppkäftig människa som inte fogar sig. Viljan att likrikta stoppar upp utvecklingen.

För säkerhets skull har jag testat det här inlägget på en handfull personer. Någon undrade vad jag ville. Svaret är att identifiera det som hindrar Friskis&Svettis utveckling. Inom kort återkommer jag med tio lösningar.

Varningstriangel

* För dig som undrar över min F&S-CV:
• värd i nystartad förening med 100 medlemmar.
• jympaledare.
• styrelsemedlem i förening med 1000-3000 medl.
• ideell verksamhetsledare för 1000-3000 medl.
• del av projektgrupp för två lokalbyggen
• lokal föreningskommunikatör
• skribent på Friskispressen
• suppleant i Riks styrelse
• inspiratör på Svettisdagarna
• medarbetare på Riks
• idé och text i två värderingsböcker (den svarta och den vita)

 

Som en motvikt, ärligt känd, mot mitt hackande på den träningsform jag älskar mest av alla: Jympans fem möjligheter.

1 Att skapa en träningsupplevelse
Kombon ledare-musik-rörelser kan genom musikens direktträff i magtrakten, stöttad av ledarens närvaro och val av rörelse påverka deltagarens helhetsupplevelse av träningen som ingen annanstans. Jympan berör.

2 Att ge allroundträning
Passens upplägg kommer åt alla träningskvaliteter. Med rörelser som folk kan hänga med på och göra i rätt tempo ger jympan deltagarna god konditions-, styrke-, rörelse- och balansträning.

3 Att hjälpa till bygga självbild
Deltagare på bra jympapass känner mer än tänker. För den fysiska träningseffektens skull är det viktigt att rörelserna utförs rätt. Men i den större träningsupplevelsens ingår också effekterna på deltagarnas känsla för sig själv. Rörelseglädjen i kombination med övningarnas öppna, lekfulla och livsbejakande karaktär (tänker inte på kålmasken och kissande hunden) bygger kroppskännedom och positiva tankar.

4 Att hjälpa till regelbundenhet
Tack vare jympans lustfyllda, lättillgängliga och sociala personlighet lockar den till återbesök. Deltagarna vill känna den där kicken igen. Det är som en enkel dans med träning på köpet.

5 Att skapa intresse för musik och människor
Jympaledare som väljer annorlunda och utmanande musik kan göra träningsupplevelsen än större. Kanske öppnar man intresse för en ny artist. Kanske är det någon som blir förtjust över att en ledare delar intresse för en lite udda artist. Kanske kan en personlig ledare göra något positivt för en större nyfikenhet på andra människor och deras egenheter. Jympan öppnar för samtal och möten.

image
Bonus: En idé
Jag skulle önska att min hemmaförening satsade på att inreda en paradlokal för jympa. Jag tror att Kungsholmens stora hall skulle passa bäst för det. Den har en cool historia (Jympapalatset)och genom sin arkitektur (högt i tak, ljusinsläpp, pelare, inhängande loft) och icke-lådliknade form skulle den lämpa sig för att bygga om. Jag skulle önska att ett antal inredare, arkitekter och konstnärer gjorde hallen till ett rum för upplevelser. Extremt petiga ljudtekniker skulle få fixa drömljudet: rent och njutbart i en perfekt akustisk miljö. Det vore intressant att se vad som skulle hända med varumärket jympa om vi själva visade att vi var stolta över träningsformen och visade att vi satsade på den för framtiden.

 

Följ Jympajesus på Facebook

Besatt av Jympajesus? Hålla dig uppdaterad med det senaste Jympajesus-skvallret! Klicka bara på ”Gilla”-knappen på Facebook så får du veta det allra senaste innan alla andra.

Jympajesus finns på Twitter

Jympajesus finns alltid med dig. Läs vad han tänker på just nu, och prata med honom när det passar dig. På Twitter finner du svaren på frågor som du inte hunnit ställa.